Rätt elr fel?

Jag tror inte man behöver göra så stor sak av det!
Min dotter sa pappa om "pappa" när hon började pratat och mamma om mig.
MEN när hon sen började på dagis, började för ett halvår sedan, har bott med mig och min sambo sedan hon var liten och hennes biologiska pappa har suttit inne så han har varit rätt frånvarande på sistone, så började dagis barnen säga (jag kan inte ta mig till dagis och hämta så ofta pga komplikationer), "Titta J nu kommer din pappa!".
Detta är alltså något som har skett automatiskt. När det väl började hända så pratade jag med hennes biopappa om detta, han blev självklart sårad och menar på att det är han som "är" pappa och vill ha egenrätt till ordet, men eftersom han är en rätt vettig människa när han sitter inne "dvs inte tar droger eller hänger i fel kretsar", så tyckte han också att det vore fel att hela tiden "rätta henne".
Så vi har låtit henne säga vad hon vill. Det som känns bra för henne så att säga.

...ibland räcker det inte med att man gör sitt bästa, ibland måste man göra det som krävs...

Fiyali

Äldre 2 Mar 07:06

#6

Kan tillägga också att jag i början korrigerade en aning genom att säga "Pappa Dan", eftersom det är hans namn, men när man sen får andra små, så blir det ett evigt stå i att säga till barnen "Gå till pappa E och till pappa Dan J!"

...ibland räcker det inte med att man gör sitt bästa, ibland måste man göra det som krävs...

Fiyali

Äldre 2 Mar 14:25

#9

WPmamman skrev 2010-03-02 14:22:48 följande:

Det sa min dotters dagiskompisar också och säger fortfarande. Men min dotter säger nu att det är "XXX" som kommer och han är bara hennes bonuspappa. Tidigare brydde hon sig inte nämnvärt vad de andra sa... samt att personalen var med och förtydliga för de andra barnen. Hon var ju inte heller ensam om att ha bonusföräldrar...

Fast min flicka är det nu, alltså ensam om att ha bonus förälder, och eftersom vi aldrig gjort någon grej av det här hemma, alltså att han är bonus förälder utan han ahr alltid varit bara Dan, så tror jag det skedde automatiskt för henne.
Hon har bott med bonus pappa sen hon var 10 månader och är drygt 2,5, så det känns konstigt att inte låta henne säga det, men sen vet man ju inte, det kanske ändras med tiden :)

...ibland räcker det inte med att man gör sitt bästa, ibland måste man göra det som krävs...

Fiyali

Äldre 2 Mar 14:40

#11

WPmamman skrev 2010-03-02 14:30:48 följande:

Det kommer nog med tiden då hon börjar fundera kring det här med familj.Min dotter började inte bry sig i sådana frågor förrän hon var 3-4 år och då gick det ju förklara lättare än när de är yngre. Har en kompis vars son kallade både mig och sin mamma för "mamma" då vi umgicks väldigt tajt när de var små. Blev nog lättast så för honom då han kände samma trygghet med oss båda. Fortsätt på samma sätt utan att göra någon grej av det så löser det sig nog. Kanske är så att hon vill kalla båda papporna för pappa då hona anser att båda är hennes pappa

Ja och isåfall får hon självklart göra det :) Snart kommer det en liten till här som kommer kalla PappaDan för enbart pappa och sånt måste ju också spela roll lite grann.
Sen tror jag också att det påverkar hur pass mycket hon träffar mr Pappa, har de en lika tajt, låt säga vv boende, kontakt, så blir sånt kanske också viktigare:)
Men som sagt, ordet pappa är ett ord som barn i allmänhet använder om den manliga filuren som tar hand om en/hämtar på dagis/lagar mat, ja är med i vardagen rent allmänt, så att många barn väljer att kalla även bonus pappa för pappa är ju egentligen inget märkligt i sig :)

...ibland räcker det inte med att man gör sitt bästa, ibland måste man göra det som krävs...

Rätt elr fel?

INNEHÅLL