fucktard skrev 2011-01-09 14:08:28 följande:
Det där har du väldigt rätt i!
Jag har precis blivit sambo, och plötsligt så skulle vi få ihop det som stått på 110 kvm till 50 kvm... Inte lätt!
Men jag har faktiskt märkt att det mesta jag har är ju rent skräp. Jag har prydnadssaker till förbannelse, framförallt dessa ljuslyktor. Jag har inte blivit av med min lägenhet än, så vi håller på med tömning nu. Prydnadssaker jag har eller kommer ta hit sträcker sig till det här:
Mina första skor.
Min dopljusstake.
Handavtryck i gips. (dessa tre har jag kvar bara för att de har funnits jämt, och efter 18 flyttar är det skönt att ha något som alltid funnits.)
En stor metallfigur jag tittade på i flera år, aldrig hade råd med men sen fick i födelsedagspresent.
Fadderbrevet jag fick när min guddotter döptes.
Tre stycken ljuslyktor på fot som är jättefina och hör ihop.
Ett fat i svart och glitter (låter hemskt, jag vet, men det är verkligen min stil) som de ljuslyktorna står på.
Och kanske en ljuslykta med Marilyn Monroe på som passar bra in i den övriga inredningen.
Resten, runt tre fulla kartonger, ska ut. Jag förstår verkligen inte vad allt kommer ifrån.
Lika med kökssaker, varför skulle vi behöva två durkslag, eller två rivjärn? Går det gamla sönder har vi råd att köpa nytt.
Vi sparar några tallrikar och glas i en kartong, men det är allt.
Jag har tagit hit mina knivar och saker som trägaffel och sånt, då han inte hade och knivarna är slöa.
Sängkläder ska rensas ut så vi bara har matchande till dubbelsängen, och typ 3-4 byten (variation är ju faktiskt kul), det finns ingen mening med att ha kvar gammalt som vi hade som barn, rosa med nallar osv.
Julsaker har sorterats ut, vi ska bara ha kvar det vi faktiskt tycker om. Julgranskulor i guld som ingen av oss vill ha, varför sparar man på sånt egentligen?
Jag trodde aldrig det skulle kännas så ruskigt skönt att slänga saker!
Jag sparade lite saker från min barndom i en kartong på vinden hos mina föräldrar, det var faktiskt roligt att ha sen när jag själv fick barn. Men det hade ju inte gått om de inte bott i villa.