Anastasia skrev 2011-11-16 19:22:28 följande:
Ang Satan och hans demoner. Hur förklarar du då Lukas 10:17-20 där Jesus och de 72 säger detta:
" 7De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.” 18Han svarade: ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. 19Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. 20Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”
Vem ljuger här? Jesus eller vakttornet? Enligt Jesus så hade Satan redan slungats ner från himlen som en blixt. Enligt Vakttornet skedde detta 1914! Och enlgit jesus och de 72 så fanns demonerna redan på jorden vid Jesus tid - men ni menar på att demonerna kom hit till jorden 1914?
Och ja, jag ser vad som händer i världen. När Jesus dog på korset och uppstod så fördes vi in i en ny era som kallas för den sista tiden. Detta är en era då vi inte vet när Människosonen kommer men vi kan se tecken på att hans ankomst är nära. Redan på apostlarnas tid så inträffade det ett krig mellan Romarna och Judarna, så att något nytt startade 1914 därför att det inföll ett krig det året, har jag svårt för att tro.
Ingen lärjunge ljuger, det ordet får stå för dig, de hade felaktiga förväntningar.
Sedan behöver du nog läsa evangelierna igen.
De sjuttios förkunnartjänst och Jesu uppföljningsarbete varar relativt kort tid. Snart börjar de 35 förkunnarparen återvända till Jesus. ”Herre”, utropar de glädjestrålande, ”till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.” Jesus blir säkert hänförd över denna fina tjänsterapport, för han svarar: ”Jag har börjat få se Satan redan fallen likt en blixt från himlen. Se, jag har gett er myndighet att trampa ormar och skorpioner under fötterna.”
Jesus vet att sedan Guds rike blivit upprättat i ändens tid skall Satan och hans demoner kastas ut ur himmelen. Men att lärjungarna som blott och bart är människor nu kan driva ut osynliga demoner tjänar som en ytterligare bekräftelse på denna kommande händelse. Jesus talar därför om Satans framtida fall från himmelen som om det redan hade inträffat.
Det är därför i symbolisk bemärkelse som de sjuttio får myndighet att trampa ormar och skorpioner under fötterna. Likväl säger Jesus: ”Gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himmelen.”
Jesus är jublande glad och prisar offentligt sin Fader för att han använder dessa hans ödmjuka tjänare på ett så storslaget sätt. Han vänder sig till sina lärjungar och säger: ”Lyckliga är de ögon som ser de ting ni nu ser.
För jag säger er: Många profeter och kungar önskade få se de ting ni nu ser, men fick inte se dem, och få höra de ting ni nu hör, men fick inte höra dem.” Lukas 10:1—24; Matteus 10:1—42; Uppenbarelseboken
12:7—12.
10:18 – Vad syftade Jesus på när han sade till de 70 lärjungarna: ”Jag har sett Satan falla ner från himlen som en blixt”? Jesus menade inte att Satan redan hade blivit utkastad från himlen. Det hände inte förrän kort efter det att Jesus blev insatt som himmelsk kung 1914. (Upp. 12:1–10) Det går inte att vara dogmatisk i den här frågan, men när Jesus omnämnde en framtida händelse som om den redan hade skett, betonade han tydligen att den med säkerhet skulle inträffa.
--------------------------------
”Sedan vände de sjuttio åter med glädje och sade: ’Herre, till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.’”
Vilket fantastiskt prov på Guds makt över demonerna var inte detta!
En sådan fin tjänsterapport gjorde verkligen Jesus hänförd, för han sade: ”Jag har börjat få se Satan redan fallen likt en blixt från himlen.” (Lukas 10:17, 18)
Jesus visste att Satan och hans demoner till slut, efter det messianska rikets födelse i himmelen, skulle kastas ut ur himmelen.
Men att vanliga människor på det här sättet kunde driva ut osynliga demoner tjänade för Jesus, medan han fortfarande var kvar på jorden, som en extra försäkran om denna kommande glädjefyllda händelse. Jesus talade därför om detta framtida fall av Satan från himmelen som ett faktum. — Uppenbarelseboken 12:5, 7—10.
Den skörd Jesus talade om var inte en skörd av spannmål eller frukt, utan en skörd av människor, fårlika människor som skulle komma att ge ett villigt gensvar till Rikets budskap. Frukterna av en sådan skörd höll redan på att visa sig. Men det skördearbete som Jesus och hans efterföljare utförde under de där få månaderna som återstod till den 14 Nisan år 33 v.t. lade endast grunden för en långt större skörd efter Jesu död och uppståndelse. — Jämför Psalm 126:1, 2, 5, 6.
Tidpunkten var nu pingstdagen år 33 v.t., och omkring 120 av Jesu efterföljare var församlade i Jerusalem. ”Plötsligt kom från himmelen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset, där de satt. Och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.” Detta var början till en enastående skörd! ”På den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” (Apostlagärningarna 1:15; 2:1—4, 41) ”Dag efter dag höll de ständigt i endräkt till i templet, ... under det de prisade Gud och fann ynnest hos allt folket. Samtidigt fortsatte Jehova att dagligen till dem foga dem som blev frälsta.” (Apostlagärningarna 2:46, 47) Senare finner vi: ”De som trodde på Herren fortsatte att fogas till, skaror både av män och av kvinnor.” Och ännu senare: ”Guds ord [fortsatte] att växa till, och antalet lärjungar fortsatte att öka mycket i Jerusalem; och en stor skara präster började vara lydiga mot tron.” — Apostlagärningarna 5:14; 6:7.
6 Motståndet mot Rikets budskap ökade nu kraftigt. Hindrade detta skördearbetet? Nej, för ”de som hade blivit kringspridda gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”.
Filippus gick till staden Samaria, och skaror av människor lyssnade ivrigt på honom, och de demonbesatta, de förlamade och de oärdiga blev alla botade. Inte underligt att det blev ”stor glädje i den staden”. — Apostlagärningarna 8:1—8.
Den uppväckte Jesus hade sagt följande till sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Verksamhetsfältets omfattning krävde fler arbetare — snabbt! Vilken skörd av lärjungar skulle man inte nu kunna vänta sig!
Och den hade redan börjat — allt under Guds heliga andes vägledning. Efter den mordiskt sinnade Saulus’ omvändelse kan vi läsa följande: ”Så kom verkligen församlingen utöver hela Judeen och Galileen och Samarien in i en period av frid och byggdes upp; och eftersom den vandrade i Jehovas fruktan och i den heliga andens trösterika ro, fortsatte den att växa till.” (Apostlagärningarna 9:31)
När skördandet av fårlika människor ökade farten som vi också ser utöver världen idag.,
