Toboas skrev 2011-07-23 10:11:19 följande:
Nej, jag har inte missförstått någonting. Det står svart på vitt i början av Andra Mosebok, 7:e kapitlet.
1Herren svarade: "Nu gör jag dig till en gud för farao, och din bror Aron skall bli din profet. 2Du skall säga honom allt vad jag befaller dig, och din bror Aron skall säga det till farao, och då skall farao låta israeliterna lämna hans land. 3/4Jag skall göra farao hård och omedgörlig, så att han inte lyssnar på er, hur många tecken och under jag än gör i Egypten. Jag skall bära hand på Egypten och föra mina härar, mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten under väldiga straffdomar. 5
”Jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.” (2 Mos. 4:21)
Detta betyder inte att Gud ingöt ondskefulla känslor i Faraos hjärta. ”Jag [skall] låta hans hjärta bli motspänstigt.”
Gud ingrep inte mot honom för tillfället, utan ”lät honom löpa linan ut och slutligen hänga sig”.
Det var alltså inte Jehova som förmådde Farao att handla emot hans vilja.
Farao hade redan ställt in sitt hjärta på att behålla israeliterna som slavar. Gud visade i själva verket omtanke om Farao genom att på hans begäran avlägsna den ena plågan efter den andra från Egypten.
Men att Gud tolererade Farao ledde bara till att denne fick visa ”vad han gick för”, hur förhärdad han i själva verket var.
Gud sade till Farao: ”Jag skonade dig [eller: ”bevarade dig”], just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.” (2 Mos. 9:16)
Dessutom bevisade sig Jehova vara överlägsen Egyptens gudar. (2 Mos. 12:12)
Detta ledde till att många egyptier slöt sig till Israel i att dyrka den sanne Guden, Jehova. — 2 Mos. 12:37, 38.