Det tillförs ingen ny energi till det existerande universumet, det borde du förstå vid det här laget.
Solen består av vätgas som pressas ihop, när gas utsätts för ökat tryck stiger temperaturen, med ökad temperatur följer ökat tryck osv.
Värmen får väteatomerna att svänga så kraftigt att de krockar och bildar nya ämnen (bla helium) dock blir det en liten mängd massa/energi över när de nya grundämnena bildas, den avges i form av ljus och värme.
Eftersom inget nytt väte tillförs solen, kommer den så småningom att förbruka allt sitt bränsle (i sanningens namn blir det ju inte "förbrukat", bara omvandlat) och solen dör.
Om solen skulle existera för evigt skulle det innebära att det hände för första gången i universums historia.
Men, nåväl! Låt oss säga att du har rätt: Varför låter Gud stjärnor, som skapats på
precis samma sätt som vår sol, bete sig annorlunda än stjärnan i vårt solsystem?
Vad är poängen med att låta stjärnor födas, leva ochg dö (tillsammans med allt eventuellt liv som är beroende av dess energi) om det inte är nödvändigt?