Jesus Mirakel Tråd 3

Jag tror på Bibeln Guds ord, vilket du inte gör så vi har inget gemensamt att tala om, vad din bakgrund än är.

Anvaänder mest FB men Gud som är allsmäktig kan hålla sitt ord rent i alla Biblar..

Nu ser jag på ditt sätt att skriva att du är ett fd JV ?

Där gjorde du bort dig ;)
The end

Skrattar inte bäst som skrattar sist.

Folket på Noas tid hånskrattade åt Noa.

Arken

1 Moseboken 6:14 - 16
Storlek - 300 alnar lång- 133,5m, 50 alnar bred - 22,3m, 30 alnar hög- 13.4 m.

Den var lika stor som en modern oceanångare.

Förutom Noa, hans hustru, de tre sönerna och deras hustrur skulle levande skapelser ”av allt slags kött”, ”två av varje”, föras in i arken. ”Hane och hona skall det vara.
Av de flygande skapelserna enligt deras arter och av husdjuren enligt deras arter, av alla andra djur som rör sig på marken enligt deras arter, skall två av varje gå dit in till dig för att bevaras vid liv.”
Av de rena djuren och fåglarna skulle man ta med sju av varje ”art” (så som ordet används i skapelseberättelsen). Till alla dessa djur behövde man dessutom ta med stora mängder av olika slags foder som skulle räcka i över ett år. (1Mo 6:18–21; 7:2, 3)

De ”arter” av djur som valdes ut avser huvudgrupper med klara och oföränderliga gränser som Skaparen har satt; djuren kan bara fortplanta sig inom dessa gränser, ”enligt deras arter”. Somliga har beräknat att de hundratusentals djurarter som finns i dag kan reduceras till förhållandevis få av de grundläggande ”arter” eller familjer som skapades från början – exempelvis hästdjur och hunddjur, för att nämna bara två. De gränser som Jehova fastställde för ”artens” fortplantning kunde inte överskridas.
Mot denna bakgrund har en del forskare sagt att om det så bara fanns 43 ”arter” däggdjur, 74 ”arter” fåglar och 10 ”arter” kräldjur i arken, kan dessa ha frambringat den artrikedom som finns i dag. Andra har beräknat att det som behövdes var 72 ”arter” fyrfotadjur och knappt 200 ”arter” fåglar.

Något som stöder tanken att den stora variation av djurliv som finns i dag kan ha uppstått genom korsningar inom så få ”arter” efter den stora översvämningen är den oändliga variationen inom människosläktet – korta, långa, tjocka och smala människor med oräkneliga nyanser i hårfärg, ögonfärg och hudfärg härstammar alla från en enda familj, nämligen Noas.
En del menar att dessa beräkningar är för lågt hållna; i The Encyclopedia Americana anges det till exempel att det finns mer än 1 300 000 djurarter. (1977, bd 1, sid. 859–873)
Över 60 procent av dessa är dock insekter.
Av de resterande är 24 000 groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur, varav 10 000 är fåglar, 9 000 är kräldjur och groddjur (många av dessa kan ha överlevt utanför arken), och bara 5 000 är däggdjur (däribland valar, som också kunde överleva utanför arken).

Andra forskare beräknar att det bland landlevande däggdjur bara finns omkring 290 arter som är större än får och omkring 1 360 som är mindre än råttor. (The Deluge Story in Stone, B. C. Nelson, 1949, sid. 156; The Flood in the Light of the Bible,
Geology, and Archaeology, A. M. Rehwinkel, 1957, sid. 69) Även om man utgår från dessa större siffror, fanns det gott om plats i arken för ett par av varje djurart.
Fem månader efter det att översvämningen började ”kom arken till vila på Araratbergen”, men troligen inte på den högsta toppen (nästan 5 165 m över havet), utan i en passande terräng, så att alla i arken kunde ha det bekvämt ombord i ytterligare några månader. Till slut, när det hade gått ett år och tio dagar sedan översvämningen började, öppnades dörren, och alla gick ut ur arken. (1Mo 7:11; 8:4, 14)

Och nu verkar vi att fixa vår undergång själva via naturen :)

Den fixar vi som sagt så bra själva.

Som sagt än en gång, det är ointressant när vi själv sköter den undergången, man kan i stället säga att om ingen med makt och kunnande ingriper så tror jag personligen att vi är närmare den tiden än vi anar.

Ett underligt och exotiskt folk!

Det var en gång en ung Afrikan, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vi återkomsten till sin hemby.

Några dagar under början av solperioden dyrkade de med sto iver sina fjäderfän.
De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistenser, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer.
Det var någon slags ond gudom de försökte att skrämma bort.

Senare på året. När solen - (som alla också dyrkade) – stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn, (den påminde mycket om en penis.) Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger, jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människor kring enkla ljuslågor.
Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig.
De djur som de nu hyllade, var små skaldjur. Som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var som längst.
En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in.
En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud.
Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på första dagens afton hade ätit – då kom deras Gud.

Ja, de sade aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamle medicinman – med mask framför ansiktet och underliga kläder.
Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga.
Sedan försvann han igen.
De sade, att han brukade komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.