gravid, ångrat mig

Måste säga att det är superbra att du skrev den här tråden. Jag tror att det är jättemånga som känner som du och behöver veta att de inte är ensamma om det.
Vårt första barn var jättplanerat och efterlängtat och jag var 34 år. Jag var överlycklig när vi plussade och ändå kunde jag få såna tankar som du har nu. Jag ångrade mig aldrig för jag VISSTE ju att jag ville ha barn med min man och att tiden faktiskt höll på att rinna ut. Samtidigt är det en så stor förändring och vi hade ju det så bra.
Kan säga att vi har det fortfarande så bra . Det krävs lite mer planering nu för tiden men annars känns det som om vi kan göra allt vi gjorde innan, bara att vi har en extra liten tjej med på ett hörn . Om några veckor kommer det en bebis till och jag förstår inte alls hur vi ska kunna lösa det *s*.

Om du känner att de negativa tankarna tagit över för mycket så prata med din BM om att få någon att prata med. Hon kommer inte tycka att du är en dålig mamma för det. Att få barn måste vara den största omställningen i livet, det är väl inte konstigt atts att man är livrädd?

Lycka till med er lilla familj nu!!