Vi som går på Linneamottagningen i Växjö del 3

Hej tjejer! Mitt illamående har släppt nu. Är i v 15. Så håll tummarna att det lägger sig snart. Märkte snabbt att det blev bättre om jag sov tillräckligt. Vinddruvor är också bra =)

Grattis fendt87! Kul med en tjej. jag måste säga att jag också trodde på en pojke!
Skönt att allt gick bra och att ni fick en lugn fin liten bebis till slut!

Fialotta: Tror verkligen det här med att man får sova tillräckligt är viktigt. I natt sov jag ururselt och kräktes upp frukosten. Har inte kräkts på 5 dagar och trodde det äntligen var över. Men tji fick jag! Jag tror inte att man ska vara rädd för att äta sött eller liknande. Äta det man kan och sedan försöka med lite varierat i den mån det går.

Loppa: Hoppas du får tid till spolning snart och att det visar bättre resultat denna gången!

Jösses vad ni kämpar på tjejer!

Kappan: Styrkekramar till dig. Hoppas du får tid för ivf snart och att besima kan ge dig några besked.

Loppan: Skönt att spolningen gick bra denna gången.

Fialotta & Fröken sy: Kämpa på mot ert illamående! Mima kräkningar har äntligen börjat släppa helt verkar det som illamående är jag dock fortfarande så fort jag får problem med sömn och liknande.

Blom: Skönt att det gick bra på ultraljuden och kul att du äntligen berättat för dina vänner. Vi berättade i v 14 för de allra flesta efter att vi varit på ultraljud.

Fialotta. Jag håller tummarna för att det släpper lite snart för dig. Jobbet ska nog gå bra ska du se. De kan ju inte tvinga dig att vara kvar utan mår du pyton får du väl gå hem?

Här går illamåendet i vågor. Får jag inte sova så kräks jag på morgonen. Börjat spänna en del i magen men ännu bara gått upp 2,5 kg. Är i v 18 (17+2). Har börjat känna lite fladder tror jag. Känns helt annorlunda mot magbubbel. Har lågt järnvärde och käkar nifrex. Ska på ultraljud den 27 okt. Hoppas det går bra för resten av er!

Loppa8: Jag blödde också efter spolning men inte så mycket.

Kappan: Usch så mycket strul du verkar ha. Jag bad om pappersremisser när jag skulle ta prover och sedan kunde jag gå till vilken vårdcentral som helst. Men jag gick ju inte i växjö på min utredning fast du kan ju prova om det är lättare med tillgängligheten. Tycker det verkar som du måste be om ett samtal med Besima och diskutera din frustration kring allt som hänger upp sig. Det är väl inte meningen att man ska ha jobbigt både pga av barnlösheten och sedan att sjukvården ska strula!

Tänker på er alla som kämpar på och hoppas att det snart blir er tur

Kappan: Skönt att du kan se lite ljus i alla jobbigt som varit.

Fendt87: Roligt att allt går bra med lillan!

Blom: Jag håller med dig det måste vara så att de som är på gång att bli gravida snart slipper illamående när så många andra mått dåligt.

Här händer det lite. Jag har varit på RUL i v 19 och allt såg bra ut igen =) Börjat känna lite från v 17 som nu har blivit mer tydliga sparkar. Jag mår ganska bra. Jobbar fullt och har endast lite problem med halsbränna. Järnvärdet är lågt men nifrex håller det i schack.

Fröken sy : Häftigt att lyssna på hjärtljud vi har inte gjort det ännu. Men den 15 dec är det dags.

Loppa8: Jag provade pergotime med fick 5 äggblåsor och sexförbud. Men jag vet flera som blivit gravida med det.

Fialotta: Tråkigt med illamåendet! Men tänkt på den lilla gullungen som kommer sen så känns det kanske lite mer värt det.

Jösses var tufft det verkar vara för er tjejer. Förstår inte varför saker och ting inte bara kan fungera i sjukvården!
Räcker det inte att man har ett problem måste sjukvården skapa fler?

Här rullar veckorna på. Är i v 25 nu och vågar inte riktigt tro på det ännu fast bebben sparkar och snurrar runt.
Hur går det för er andra gravida i tråden?

Fialotta: Det kommer nog snart en rejäl spark och så kan du inget annat än att tro på det. Mysigt med ultraljud!

Fröken sy: Jobbigt att illamåendet dröjer sig kvar! Hur tog ni reda på könet? Eller berättade de på standrad ultraljudet?

Blom: Skönt att illamåendet släppte. Men jobbigt med foglossningar! Ang matsug har mitt nog varit varierande. Jag hoppas på en liten viktuppgång men hur undkommer man det egentligen?

Hur mycket har ni andra tjejer gått upp? Själv är jag upp i + 8 kg och känner mig redan enorm (v 25+2)

Fendt87. Hur går det med bebben där hemma? Känns det konstigt att vara föräldrar ledig?

Alla ni andra i tråden: Kämpa på! Snart snart är det er tur!

Hej tjejer.
Här rullar dagarna i illfart. Är i v 30+6 nu och börjar bli lite mer otymplig. Har gått upp alldelles för mycket enligt mig själv ca 14 kg och är rädd att inte lyckas gå ner de igen. Hade hoppats på att inte gå upp mer än 15 kg totalt. Blev dock  lite lugnade av att höra att du fendt gått upp och ner 27 kg och fixat det. Gäller bara att jobba på! Bebben mår i alla fall bra där inne. Lite svårt med oron just nu då jag blir nervös så fort bebben inte rört sig på ett tag man är ju så himla rädd att något ska gå fel och så som vi fick kämpa för den här lill* vill man ju inte förlora den. Jag jobbar fortfarande fullt och har tänkt göra 1½ månad till. Sedan är det dags att vara hemma och mysa i den nyrenoverade huset !  Har även jag haft en del sammandragningar men har oftast möjlighet att gå undan en stund på jobbet och ta det lite lugnt.

Till alla er andra som fortfarande kämpar. Snart är det er tur!

Hej
Lilla80: Jag jobbar inom vården och det är allas rätt att begära ut sina journalkopior. I bland kan det stå med svåra ord och en del annat som man inte förstår därför vill visar kliniker att man bokar ett möte tillsammans med sin läkare/alt ssk och går igenom journalen tillsammans. Ska du ha journalen till en second opinion är det bara att hänvisa till detta du kan antingen be att få journalen själv eller be att de skickar den dit du vill göra din andra bedömning. Blir det krångel och du inte själv är intresserad av att läsa journalen kan du alltid begära att den andra läkaren du ska till själv begär in journalen.

Loppa8: Jag har också fått resultat av pergo. Blev 5 ägg och sexförbud =(
Men jag hoppas du slipper titthål och att det är sista gången du behöver ta pergo!

Fendt87: Så himla mysigt med utekväll. Själv sitter jag hemma och försöker göra det mysigt med middag till mannen kommer hem. V 34+1  i dag och supertrött.

Hur går det för er andra gravida?
Själv börjar jag tycka att det är tungt. Har ont i ryggen, svårt att sova och är väldigt trött. Jobbar fortfarnade 2 veckor till. Egentligen ska man väl inte klaga. Tänk vilket lite mirakel som kämpar på och växer där inne. Skulle jag kunna så skulle jag gärna göra det igen. Men jag är väldigt glad för den lill* vi lyckats få till.

Spännande kappan! Hoppas allt blir som förväntat!

grattis blom!
loppa 8 skönt att titthålet gick bra och att det såg fint ut.
kappan kämpa på! snart är det er tur!

själv sitter jag och har dåligt samvete för att man klagar på graviditeten och vill att det ska ta slut nu när det börjar närma sig. Man har ju kämpat så länge och ville ju så gärna bli gravid. Då vill man inte klaga senare. Men nu börjar det bli tufft. v 38+1 i dag och är super orolig att något ska gå fel. Att barnet ska dö eller vara missbildat på något sätt. Varje gång sparkarna dröjer stiger paniken. Hoppas den lill* vill komma ut.

Kappan : Grattis till det efterlängtade plusset!

Växjö och loppa8 kämpa på som ni ser händer det mirakel i den här tråden =)

Själv är jag otroligt otålig är i dag 39+6 men känns inte som det händer något här inte. Har massor med förvärkar och sammandragningar men nu verkar det minska?

Hej tjejer
Nu har det äntligen hänt något! Den 8 april föddes lilla tjejen efter 28 timmars förlossning. 52 cm lång 3925 gram. Nu ska vi bara anpassa oss till varandra. Det känns helt overkligt att vi verkligen är föräldrarna nu.

Grattis fröken sy! En liten bebis! Alva vägde 1500 mer nästan!
Njut nu riktigt ordentligt. Så himla härligt. Jag är också nyfiken på förlossningen och allt runt om. Mitt favoritområde att läsa om just nu är amning eftersom det är nästan det enda jag gör...

Kappan: Oron försvann aldrig för mig. men som någon skrev man väntar ett barn inte ett missfall. Även om det känns så. Jag hade delmål och nedräkning. Först skulle jag klara mig över de första 25 veckorna då man faktiskt kan klara bebisar utan problem i dag (går tidigare men resulterar ju ofta i bekymmer) sedan var nästa mål vecka 30 då föds större delen av alla barn utan problem. Sedan var det bara att vänta. Men när min oro för missfall försvann började oron för att det skulle vara något fel på barnet att blir större och sedan oro för förlossningen och att bebisen skulle dö i samband med denna. Sedan kom oron för att bebisen ska sluta andas och dö i SIDS. Och där är jag nu. Jag tror man aldrig slutar oroa sig. När de blir större oroar man sig för maten/amningen, sjukdomar, tillväxt och utveckling och senare för andra saker. Det är en del av livet att bli förälder och är en viktig del för att man ska ta hand om sin lilla bebis. Man måste bara lära sig hantera oron så man inte mår dåligt av den själv (det har inte jag lyckats med ännu helt). Sedan tror jag det är naturligt att vi som haft lite svårare att få till det lilla livet oroar oss lite mer eftersom det inte är lika "lätt" för oss och denna bebis kanske är den enda vi lyckas få till.... Om man nu får tänka och skriva så. Vet inte hur jag ska förklara det utan att det låter dumt. För visst är det lika jobbigt att förlora ett barn även om man kan få ett nytt. Men känslan av att det kanske tar 2 år eller mer och sedan en hel graviditet gör oron för missfall så påtaglig.

Ja jag är också nyfiken. Följer tråden lite men lämnar utrymme för nya på väg i kampen för ett barn. Lilltjejen är 8 månader nu och vi funderar på att börja om snart. Om det ska 2 år denna gången också ....

Kul loppan ! Själv är jag gravid igen v 6+6 i dag. Tog inte två år denna gången. Gick på tre ?! Månader av försök och 7 månader fritt från amningen. Kan knappt tro det är sant.

V 11+5 i dag. En del har fått veta men de flesta får vänta. Ska på UL den 5 sep. Är så nervös. Haft lite mer ont får jag för mig än hur det var förra gången men nu bär jag ju runt på en 13 kgs också . drömmer mardrömmar om missfall. Men hoppas på det bästa.