Grattis fröken sy! Hoppas det stannar kvar!
Precis så var det för oss när det krånglar med behandlingen och man "ger upp" ett tag så kommer det där plusset !
Är lagom nervös nu. Ska på ultraljud nästa vecka på fredag. Är så himla rädd att det ska vara något fel. I morse vaknade jag dock av illamående och kräktes galla så symptomen eskalerar ju. Men kan ändå inte få bort den där oron.
Fröken Sy:
Nu njuter man ;)
När jag blev gravid ringde jag ganska snabbt till Samira/Besima och berättade läget och de blev jätteglada och gratulerade! Men gör som du känner, kanske behöver du tid att vänja dig vid tanken, jag tyckte att det var svårt att säga "jag är gravid" ens för mig själv precis i början :)
Trött? Hahahahaha. Vänta bara, det blir värre. För några veckor sedan däckade jag hemma i sängen/soffan varje dag efter jobbet och kunde sova 2-3 timmar utan problem (inget dåligt järnvärde heller). Men nu är det mycket bättre. Var kanske på grund av den överjävliga värmen som var innan också...
Maskrosungen:
Först är man orolig när man inte kan bli gravid, sen är man orolig när man väl blivit gravid, sen är man orolig för att det ska vara något fel på bebisen som upptäcks vid RUL, sen är man orolig för att magen är för stor/liten, sen är man orolig för att föda, sen är man orolig för att något ska hända ens lilla bebis, sen är man orolig att de ska bli mobbade i skolan eller bli kriminella gangsters, sen är man orolig att de inte ska hitta någon att älska och leva ihop med, sen är man orolig att man inte ska få några barnbarn, sen är man orolig när de blir gravida, sen är man orolig att det ska vara något fel på bebisen som upptäcks vid RUL...
Typ så kommer resten av livet att se ut från och med det där efterlängtade plusset på stickan ;)
Ha det bra tjejer och försök njuta! En kompis till mig är gravid och uträknad till precis 3 månader efter oss och hon berättade att många sa i början att "ta inget för givet...mycket kan hända... och en massa sånt bla bla bla". Men när fasen ska man får vara glad och lycklig då???
Kram från mig!
maskrosungen:
jo klart oron släppt, men nu har man ju förossningen att tänka på istället, hahaha ;) vi vet inte kön, frågade på RUL men hon kunde inte se, trodde dock mer på tjej än kille så man har nästan ställt in sig lite på det nu. vi får se, blir en glad överraskning vilket det än blir ändå ju!
kul att få se lillpluttisen där inne. jag var skitnervös första gången i vecka 12 (11+0), men tänkte att "om jag ser hjärtat slå är allt bra" och efter det kunde jag njuta!
men ska du verkligen göra VUL i vecka 12? då gjorde vi "riktigt" ultraljud utanpå magen och det gick bra...
fröken sy:
i vecka 4+0 har du gått fyra hela veckor och 0 dagar, alltså är du i vecka 5. och idag är jag till exempel i vecka 34+4, alltså vecka 35.
men hör med din barnmorska sen, ibland pratar man om hela/fullgångna veckor, och då är det ju 4 veckor. lite olika vilken man pratar med :)
blom:
härligt med kräkningar! :) inget jag fått uppleva under denna graviditet dock, har mått så oförskämt bra hela tiden så förutom magen och sparkarna (som nu börjar bli rejäla) tror jag knappt jag är gravid, haha!
kram på er!
jag jobbar också med barn på en förskola. eller jobbade. idag är första semesterdagen och om 30 dagar är ju lillbebisen beräknad så jag försöker få tiden att gå här hemma :)
maskrosungen: så skönt att allt såg bra ut och att alla blev glada när ni berättade om graviditeten!!! jättehärligt!
fröken sy: nja, man tänker ju lite på förlossningen varje dag, men jag försöker tänka att "har alla andra klarat det innan så ska jag också göra det". intalar mig själv att allt ska gå bra och att man ju får bra stöd och hjälp av personalen. ska bli spännande, är ju sista "hindret" innan man får träffa lillbebisen som man väntat på sååå länge (rätt mycket längre än de 40 veckor man är gravid till och med ju!)
hej tjejer!
vad händer? hur mår ni?
jag har fått semester nu och fyller dagarna med städning, bakning och vedstapling :)
jag som var mästare på att slöa förut, nu har jag hur mycket energi som helst! konstigt...
kram på er!