När sov era barn över hos mor- och farföräldrar första gången?

Tack för era inlägg men detta handlar om adopterat barn vilket är lite annorlunda än för biologiska barn.

Sonen har själv uttryckt att han vill vara själv med mormor morfar men när vi frågar om han vill sova med dem utan oss så tror han att han ska gå och lägga sig nu med en gång och då säger han: inte sova Vår son känner sig väldigt orolig när han ska sova utan oss i vårt hem, då känns det hemskt för där ska ju mamma och pappa vara liksom. Han blir jätteotrygg när vi är borta och han är kvar med andra på natten. Det funkar bättre för honom att sova hos mormor och morfar hemma hos dem för då verkar ha förstå situationen bättre, att mamma och pappa åker iväg utan honom och han är där liksom av den anledningen, hemma blir det läskigt när vi åker iväg och är borta på kvällen/natten. Han får panik då.

Vi tycker det är ok att han sover med mormor och morfar i deras säng när han är där, han ser tydligt skillnaden. Han vill absolut inte sova med dem annars om vi är med och finns i närheten. Vi anser att det är en styrka att han sover med dem i deras säng, inga andra barnvakter kommer någonsin sova med våra barn än hans morföräldrar och ev morbror som står dem så enormt nära. Så länge de förstår skillnaden som är jätteviktigt så är det ok för oss, vi är alla olika vad som känns rätt, det som är rätt för andra är kanske inte ok hos oss och tvärtom

Sally: Han visar ju tydligt att han inte är redo och din känsla säger det ju också, då måste man ju vänta Det funkade inte bra för vår son att vara ensam med mormor och morfar här hemma, det var liksom fel. Här sover ju mamma och pappa, då ska ju inte mormor och morfar sova där. Men hemma hos mormor och morfar där sover de ju annars och då känns det tryggare att vara där ensam så kommer mamma och pappa sen. Alla barn är olika och det tar olika lång tid innan det är läge och funkar med övernattning utan mamma och pappa