När sov era barn över hos mor- och farföräldrar första gången?

Dottern var 4 v.Vi var borta hos bekanta nära mitt föräldrahem.

Sonen var 4 månader. Var på konsert med sambon. Lämnade honom vid 18 på kvällen och hämtade runt lunch nästa dag.

Det var bara för 10 dagar sen, då fick Filip sova över hos sin farfar eftersom vi var på förlossningen. usch vad jag gruvade mig och mådde dåligt inför det. Filip däremot sov gott hela natten hos farfar så jag gruvade mig i onödan. men det dröjer länge igen innan Filip får sova borta. Jag ser bara ingen mening med att ha barnvakt över natten, och trivs bäst med att ha honom hemma.

han är 16 månader.

Kim var 1 & ½ år när han sov hos sin farmor för första gången. Hos mormor och morfar har han aldrig sovit hos han blir 15 år i mars.

Vi hade varit hemma mer än ett och ett halvt år (hon var 3,5 då) då dottern sov hos mormor och morfar första gången. De var på med hämtaresan och fick en bra start på sin relation då. Dock hade mormor varit barnvakt hemma hos oss och nattat henne hemma hos oss när vi var på bröllopsfest en gång. Vi kände oss trygga med första sova-borta-natten.

Dock har dottern svårt om vi lämnar henne hos mormor och morfar och åker iväg hem själva, däremot går det bra om mormor hämtar henne hos oss och åker iväg, då är det ju hon som lämnar oss så att säga. Till Påsklovet ska hon vara borta i sex nätter. Vi har i mars varit hemma i fem år.

Tack för era inlägg men detta handlar om adopterat barn vilket är lite annorlunda än för biologiska barn.

Det var efter ett drygt år för båda två vill jag minnas. Flickorna var bara dryga året när vi fick dem. Det gick bra, även för andra tjejen som sov borta ter nätter första gången.

När vi hade varit hemma i ca 10 månader.. Då var hxn nästan 2 år och det gick jättebra. Sov över hos farmor och farfar och hennes småkusiner fick vara med så det hanns nog inte ens med att sakna mamma och pappa Har nu varit hemma i drygt 2 år och har lämnat hxn vid ett flertal tillfällen både över dagen men även över en natt (dock inte längre än det...) och det har alltid gått jättebra.

Vår grundtanke är att det får komma på intiativ ifrån barnet att sova hemma hos mormor och morfar eller motsvarande. Om vi har behov av barnvakt nattetid så beror det på att vi inte är hemma och då känns det för oss naturligare att barnet trots allt får sova hemma i sin invanda miljö med tex den bekanta sängen, ljuden osv Så då får barnvakterna själva komma hit. Dock så känns inte detta aktuellt nu eller inom en överskådlig framtid. Det kommer då vara för att vi behöver hjälp för annars får det vänta tills barnet själv ber om det. Det kommer för oss först bli aktuellt då barnet sover i egen säng därför att vi ser det som så att så länge barnet har behov av att samsova så skall det ske med oss, den nära familjen. Då det är med oss den nära familjeanknytningen skall ske. Så ser vi på det.

Sonen har själv uttryckt att han vill vara själv med mormor morfar men när vi frågar om han vill sova med dem utan oss så tror han att han ska gå och lägga sig nu med en gång och då säger han: inte sova Vår son känner sig väldigt orolig när han ska sova utan oss i vårt hem, då känns det hemskt för där ska ju mamma och pappa vara liksom. Han blir jätteotrygg när vi är borta och han är kvar med andra på natten. Det funkar bättre för honom att sova hos mormor och morfar hemma hos dem för då verkar ha förstå situationen bättre, att mamma och pappa åker iväg utan honom och han är där liksom av den anledningen, hemma blir det läskigt när vi åker iväg och är borta på kvällen/natten. Han får panik då.

Vi tycker det är ok att han sover med mormor och morfar i deras säng när han är där, han ser tydligt skillnaden. Han vill absolut inte sova med dem annars om vi är med och finns i närheten. Vi anser att det är en styrka att han sover med dem i deras säng, inga andra barnvakter kommer någonsin sova med våra barn än hans morföräldrar och ev morbror som står dem så enormt nära. Så länge de förstår skillnaden som är jätteviktigt så är det ok för oss, vi är alla olika vad som känns rätt, det som är rätt för andra är kanske inte ok hos oss och tvärtom

Han sov halva natten typ hos mormor och morfar när vi haft honom i ett knappt halvår och han var strax under 2 år. Vi firade min 30-årsdag i en festlokal och när mormor och morfar åkte hem en bit in på kvällen så åkte sonen med dem hem och sov där tills han vaknade vanlig morgontid och vi hämtade honom.Innan dess hade han varit med dem en kväll och sen somnat här hemma i vårt eget hus, det var liksom en "test".

Hej!  Sonen fyller 4 om några månader, har varit med oss sedan han var ett drygt år.

Har ej gjort det än, trots några halvförsök.  Vi har en stuga c:a 4 km från farmor, och vid besök till stugan, har vi frågat sonen flera gånger om han vill sova över hos farmor, och har har sagt ja, men efter några timmar när klockat blivit sådär 7.30-8.00, så har han stått vid dörren och sagt att mamma ska komma och hämta honom nu, vilket jag förstås gjorde. 

Däremot fick farmor sova hemma hos oss när vi var på BB.  Hon sov här med honom 3 nätter, och hans pappa åkte hem och hälsade på i några timmar varje dag.  Det gick jättebra, men oj var han glad när mamma och lillebror kunde komma hem till honom.

På något sätt, tror jag inte han blir mogen till att sova över hos farmor förrän än ganska långt tid.  Bara en känsla jag får, man om han vill, så tycker jag absolut det vore en kul aventyr för honom - jag skulle inte tveka alls. 

Sally: Han visar ju tydligt att han inte är redo och din känsla säger det ju också, då måste man ju vänta Det funkade inte bra för vår son att vara ensam med mormor och morfar här hemma, det var liksom fel. Här sover ju mamma och pappa, då ska ju inte mormor och morfar sova där. Men hemma hos mormor och morfar där sover de ju annars och då känns det tryggare att vara där ensam så kommer mamma och pappa sen. Alla barn är olika och det tar olika lång tid innan det är läge och funkar med övernattning utan mamma och pappa

1;a barnet var 2.5 år, andra barnet 1.5 år.