Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

rättegång mot min fd arbetsledare ang ofredande, sen ska min farfar begravas på fredag.oj fyyy!! :-S låter ju riktigt läskigt!

nån som vet hur det känns att få hallucinationer? Blä.. fy nu vågar jag inte testa ju.

oj fyyy!! Får se till att vara förberedd på det värsta då jag testar den. Är så sjukt nervös för allt just nu, allt känns så konstigt, har nyligen´insett vad andra sett under en längre tid..att mina pojkars pappa inte alls är bra för mig. Så fort jag stått stadigt har han varit där och dragit undan mattan, och sen ställt upp till 100%.. men såfort jag fått för mkt luft under vingarna har han förgiftat luften, igen. och så har det varit fram och tillbaka. Så nu har jag tagit ett stort steg för att bli självständig. men helvete vad konstigt det känns. SVårt att beskriva i ord... men då jag ser tillbaka så fattar jag inte hur jag kunde vara så blind, hot, skyddad id... inga fasta punkter, inga fasta tider... skulder och räkningar i mitt namn, han kom och gick, vi fick massor med prylar.. men kärlek och omsorg fanns inte typ. Oj vad jag svamlar.. men jag e så nervös och har betsämt mig för attt fan klara det här nu,. vara stark å stå på egna ben

Jo läkarna var lite inne på det då jag blev inlagd senast, har googlat massor och även min terapeut misstänker att det är det "oxå" mitt bland allt annat.

Idag är jag lyckligast i världen, har dejtat en kille ett tag, och idag tog jag steget ut så vi är ett par nu. Han är så himla go och snäll, han har typ väntat i 9 månader innan jag ens vågade träffa honom. Han vet typ allt om mig och är så himla stabil och trygg, och vet vad han ger sig in på. Han har själv barn och mina barn tycker jättebra om både honom och hans barn. Men samtidigt är jag livrädd, nästintill panikslagen. Jätteläskig känsla och det skrämmer mig att berätta det för pojkarnas pappa, är lite rädd för att han ska sabba för mig på nått vis, en jävla klump i magen.
Men nu måste jag försöka vara positiv!

panik, lite.. har precis börjat hänga ut exet och sanningen på bloggen... nu tar det nog hus i helvete, men jag har fått nog! Gjorde jag rätt?

ok då tar jag bort det.. :-S men ALLT eller bara det om HA?

har ändrat eller ersatte bokstäverna i namnet med **

Räcker det?

jo men det e ju gammalt.. hände för 4 år sen.. det är inte förrän nu som jag börjat vakna..  står i valet och kvalet.. han har gett oss så mkt skit.. tryckt ner mig genom alla dessa år... sen lyft upp mig då jag varit under isen.. för att sen trtcka ner mig igen... måste bryta mönstret.. och tror det blir lättare om jag gör det lite mer "offentligt" för det e ju inget jag direkt har pratat om till folk... hmm, fy jag mår pyton. ångest

jag tror jag vet vad du menar.. men detta är för mig ett sätt att bryta på rikitgt med honom.. för han lyckas alltid nästla sig in och vara snäll... tills jag kommer på fötter å då drar han åt snaran typ. Jag har inte sett det själv... förrän på sista tiden, men andra har sett mönstret men jag har inte velat lyssna.

tack för omtanken!! jag har funderat över detta väldigt länge... men nu har jag fått luft under vingarna och vill bli fri, har en ny kille vid min sida, en helt underbar man som vet allt om mig och vill göra allt för mig och mina barn. känns helt sjukt bra. Har aldrig haft någon som brytt sig så mkt om mig. känns overkligt.