Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
Hej nu har jag hittat hit, hej på er alla. Väntar på utreding men det är i princip klart att jag är bipolär 2 bl a.
Inlägg från: TigerLily
|
-
-
tack! Har fyllt i några papper, vet inte riktigt hur en utredning går till..men har fått lämna blodprover inför nån medicinering.Maia skrev 2010-04-24 06:05:05 följande:Hej och välkommen hit. När var det du skulle göra utredningen?
Men både jag själv och släktingar ser klart och tydligt bipolär 2 i mig, även min terapeut som jag har på DBT:n som jag går på, möjligtvis mixed states eller rapid cykling. ? hmm, en djungel ju. Sen en del andra diagnoser ev, men har aldrig fått någon utredning gjort konstigt nog trots att jag varit in och ut på akuten för självmordsförsök från 15 års ålder fram till 20, sen drar jag igång projekt, är superpigg och glad..idéspruta osv.. för att falla ner i hål. Ett mönster som hållt i sig sen tonåren. Väntar även på en adhd utredning som ska starta i maj.
men skönt att det börjat hända lite.. äntligen.tack!susye skrev 2010-04-24 10:35:39 följande:välkommen -
japp, känner igen dig med, men kunde inte placera från vilken tråd bara!Doldis skrev 2010-04-24 12:39:57 följande:Välkommen hit! Känner igen dig från en annan tråd med adhd...
-
Tack förresten.
Doldis skrev 2010-04-24 12:39:57 följande:Välkommen hit! Känner igen dig från en annan tråd med adhd... -
nån mer med adhd oxå? Kan det göra de "hypomaniska/maniska" perioderna värre på nått vis? Jag är fenomenal på att påbörja saker, projekt osv.. men kan inte avsluta dem. gör massor samtidigt eller inget alls. Ibland SER jag hela världen lixom, och känner LIVET.. allt blir lixom verkligt och närvarande.. andra perioder är det bara svart/vitt.. sen blir det som på en gammal halvtrasig färgtv man slår på för att färgen ska komma tillbaka. fram och tillbaka. När man vant sig och lixom "boat in sig" i den underbara känslan och glädjen, så är det som om någon bara drar ner en kolsvart rullgardin och kastar ett kallt nät om en.. å så trillar man ner i ett svart hål.. av ångest och värre än så typ. Fyy så jag hatar det.
Men så vet jag ju att det vänder... men hatar depprisionerna som är vidriga. Även svängarna emellan, iblad är jag supersocial, spring i benen och vill umgås med allt och alla, har massor med smarta idéer osv... sen vissa perioder får jag kämpa för att bara ta mig ur sängen, lämna barn på dagis å laga mat typ.. bara DET är som att bestiga ett berg. tar slut på en direkt och så gråter man massor. å är dödens trött, hur mycket man än sover eller äter.
-
jag visst är det vidrigt!! Just nu har jag super-problem med humöret, hatar det. Önskar att jag kunde få nån medicin mot det, jag tål ingenting, blir jättestörd om nån stör mig eller så när jag är i en viss fas, å det gör mig så sjukt trött. Men medicineringen verkar inte vara dte lättaste, tror helt klart att jag behöver 3 olika, en för adhd, en stämningsstabiliserande och en antidepp.Doldis skrev 2010-04-24 22:12:21 följande:Hua, känner igen mig en hel del i det du säger!! Min psykolog säger att det är inte alltid helt lätt att skilja på adhd och dom maniska faserna... Jag ska ju utredas innan nästa år har jag blivit lovad, så vi får se. Men just det du säger - alla dessa svängningar mellan att känna sig supersocial och produktiv och massa idéer och hit och dit - sen ramlar man bara ner i mörker och TRÖTTHET som inte liknar nånting - glömmer namn och ansikten och närminnet är som bortblåst... min väldigt alerta chef märker ju när jag inte är "med" längre, hon är rätt förbryllad tror jag av att jag är så ojämn. Men precis så!! När jag är ensam ibland med min 3-åring i en mördande trött/deprimerad/ångest-fas så krävs det precis allt jag har att ställa fram mat på bordet åt henne.
men hur hittar man det så att de går ihop med varandra?
lamotrigin fick jag utslag av. funkar fluoxetin med lyrica? jag vill inte ta nått man går upp i vikt av heller, det vägrar jag. Sen funderar jag på att börja med concertan igen. Men tror jag måste han nån stämningsstabiliserande i botten på den.
Hatar att vara själv med 3 när orken tvärdör... det tar så enormt med energi, jag bränner boksatvligt talat ut mig mellan varven. sen har minstingen förmodligen adhd, så det krävs ju en hel del då. ska på möte på tisdag hos soc... har tagit modet till mig för att be om nån form av avlastning. de her erbjudit sig innan.. men jag har stolt tackat nej för att jag vill klara allt själv.. men jag inser att det går inte, särskilt inte när de knappt kan vara hos pappan varanann helg och där jobbar han mest så de blir inte direkt akitioverade heller, som jag tror att de verkligen behöver. -
topimax vad e de? stämningsstabiliserande?
-
aha, jo min läkare verkar inte ha så stor koll tycker jag... jag har testat det mesta.. men inte fått någon utredning förrän mitt ex var med på ett samtal och frågade hur det kom sig att jag inte blivit utredd då jag varit där så länge typ... då blev det eld i baken minsann.Dolliver skrev 2010-04-25 15:10:02 följande:Ang antideppressiva mediciner så har de en tendens till att göra så bipolära kommer snabbare upp i hypo. För mig funkade fluoxetinet på det viset.. Så se till att din receptskrivande läkare verkligen kan sin sak ang medicinerna - min läkare visste inte om den effekten med antidepp, det var nått jag råkade läsa om och fick förtälja henne..
ska försöka googla mig fram vilka mediciner som passar ihop för adhd och bipolär 2 å depp. Nån som har förslag? -
gud så jag känner igen mig i det du skriver!! Vilka/vilken diagnos har du fått?Doldis skrev 2010-04-25 16:49:52 följande:Är så låg idag. Orkar ingenting. Energi som bortblåst och alldeles tom i huvudet. Skulle behöva sova hela dagen. Sitter bokstavligen och kollar på en fläck av glass och fastklistrat papper från igår av glassen och jag orkar inte ens spreja på den för att ta bort den. Gick förbi diskmaskinen. Ska rakt i säng nu. Orkar inte vara vaken när jag är sån här. Och fattar ingenting. Bara igår var jag ju jätte i gasen. Jobbade och lagade mat och allt.Nu det här. Och jag kan inte bara rycka upp mig och ta mig i kragen. Det funkar inte. I morgon ska jag träffa psykologen. 3 veckor till läkarbesöket. Jag hatar dom här faserna. Fast skönt att veta att det inte är nåt moraliskt fel liksom, att jag bara är lat eller så. Den här stämningen jag är i är skitjobbig, det händer ju ingenting hemma. Eller ens med min hygien.
-
ja fy det är den värsta kommentaren.. alltså man vet ju att de vill väl.. men det GÅR bara inte att ta för sig att göra det.. "gå ut och gå, få lite frisk luft, ring en kompis"...Maia skrev 2010-04-25 21:38:23 följande:Idag har inte varit alls kul. Sonen är förkyld med feber och vi har inte kunnat ta ut honom på 2 dar nu. Idag hämtade han sina skor och pekade på fönstret.. :( Hoppas febern har gett med sig imorgon så han kan få komma ut lite iaf och leka. Jag vet inte varför men jag har haft kort tålamod med honom idag. Han har varit jätte trött men inte velat vila. Försöker få i honom dryck, maten vill han inte ha så den skippar vi. Han har druckit ok, får allt han tycker om. Förstår inte hur man kan tappa tålamodet så med en liten sjuk stackars pojke. Irritationen började när sambon hade varit och köpt hostmedicin och vi skulle sen försöka få lillen att ta den. Hällde i allt han dricker vanligtvis men det var totalt stop, ungefär som att han kände på sig. Jag är trött och nervös för imorgon. Ska ju första dagen till Gemet. (aktiviseringstället) Jag mår inte bra och har inte gjort på ett par veckor. Får fortsätta hämta medicin 2ggr/vecka. Vill bara gråta.. Gömma mig.. Få skita i allt, LÅT MIG VARA! Vill ha mer tålamod mot min rara lilla plutt som förtjänar det bästa. Hur tusan klarar ni er ni som är ensamstående med barn? Jag hatar det här, vill inte. Min ssk är orolig för mig, sambon är orolig. Sambon kommer med samma korkade förslag varenda ggn jag säger att jag inte mår bra. -Gå ut och gå, gå till en kompis, bla bla bla... Jag vet redan allt detta men jag vill inte. Varför ska han irritera mig med samma jäkla förslag hela tiden?! Allting suger!
man har ju för fan knappt ork att andas typ, som nån lagt en tjock dimma runt omkring en å knuffat ner en i ett hål utan botten så man bara faller å faller.. tills det lixom mattas ut och går över av sig självt.. å då är man som död typ, heeelt slut. Ja så e de för mig iallafall.
Kram"!