• Maia

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-07 12:19:40 följande:
    Vi är inne på första försöket nu men jag har inte hittat ÄL dagen denna månad så vi fortsätter nästa.

    Jag tyckte filmen (Resident evil) var bra min sambo tyckte den var så där. Men helt klart sevärd!!
    Du använder inte sån där ÄL-sticka eller vad det nu heter? Många gör ju det. För mig var det ju som sagt oplanerat så det var aldrig nåt bekymmer men, kanske ett tips...?
  • Maia

    Och så ska vi fortsätta röra i medicineringen. Höjning på antideppen igen. Ssk var orolig för mig. Ska dock sluta på den a-rehaben jag är på nu, ta det lugnt ett par veckor och sen försöka hitta nå annat alternativ.

    Skönt att få vila ett tag men, bläh att vara hemma och ev få biverkningar igen. 

  • Maia
    susye skrev 2010-10-07 18:21:33 följande:
    Tack fina du Hjärta
    Rara du. Det är inget att tacka för. Du behöver ju ff den stöttningen från alla håll du kan få. Att jag inte skrivit till dig på länge är nog för att jag varit så rörig i huvudet och inte riktigt kunnat formulera "äkta" stöd. Hoppas du förstår vad jag menar. Då har det istället inte blivit nåt alls. Vill inte komma med tomma ord men, n när jag sett dig här i tråden igen så kom det över mig och du är så betydelsefull. Saknar dig. Vill inte komma med innehållslösa ord och hoppas du ff vet att du får skriva till mig om du vill,behöver. Då är det nog en annan sak.
    Pladder pladder..
    Fler varma stora kramar till dig. 
  • Maia

    Oj! Här var det känsligt. Blev förvånad..
    ALLA ska ha rtt att ställa sina frågor och alla ska ha rätt att svara på sitt sätt efter egna erfarenheter osv. Ofta kan nåt som skrivs låta hårdare än om man talar i verkligheten.
    Som susye säger, detta ska vara ett tryggt forum och har alltid varit. Varför dessa plötsliga bråk/missuppfattningar? Gör mig lite irriterad faktiskt. När tom TS vill backa undan ett steg så får ni respektera vad hon skriver och sluta tjafs.

    Vad är det här för barn farsoner!? Ni som tjafsar, ge er nu eller backa ur tråden ett tag, tills ni känner er mogna att respektera andras åsikter, frågor och svar.
    Förlåt att jag skriver så långt om detta men jag kan inte komma på att det varit så förut. Detta SKA vara en trygg plats. Inte en fl-tråd där folk tjafsar hej vilt.

    Vill bara tillägga, utan att ta nåns parti att, jag skriver ofta här när jag mår dåligt. Det är en stöttning att få lite  feedback osv. Man ska kunna skriva här när man är manisk, deppig och stabil.

    Slut med det. "skaka hand" och gå vidare. Ingen ska behöva lämna tråden.

  • Maia
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-12 10:49:42 följande:Maia: Roligt att vi har så många fredsmäklare här inne som skall uppfostra oss andra. Nu var ju detta överspelat så de känns lite onödigt att komma in dagen efter med pekpinnan när de inte är några problem kvar. Susie var själv på henne medrådet att gå till läkare och jag såg inte de inlägget förens senare. Så jag trodde de bara var mig hon reagerade emot vilket de inte var. Susie gav liknande svar som mig angående självkänslan, jag har bett om ursäkt att jag inte menade något illa, jag har förklarat hur jag tänkte.
    Fredsmäklare...?
    Pekpinne och uppfostra..?
    Jag gav MIN åsikt om hur det hela sågs i MINA ögon. Det må ha varit dagen efter men, spelar det roll när jag ventilerar MINA åsikter??

    Jag ber om ursäkt att jag la mig i men kände att jag på nåt sätt vill stötta susye som ju behöver lugn och inte onödigt tjafs här i tråden. Nu är det ju jag som tjafsar så det är ju inte bättre heller för susye.
    Jag må överdriva vad jag kände men fick faktiskt ont i magen när jag kom in och såg allt detta.

    Ledsen susye. Drar mig undan ett tag då jag ju har svårt med mina impulser och lätt lägger mig i, tydligen. Jag vet hur jag är och jag tror du vet hur jag är. Menade inget illa att lägga mig i nåt som du redan styrt upp.

    Massa kramar till dig och förlåt för att jag blev en liten drama queen. Mina tankar är hos dig, det vet du. Kramar! 
  • Maia

    Ok.. Kan inte hålla mig borta.
    Måste ju komma med mina små amatör råd.  

  • Maia
    Anonym (trötta frugan) skrev 2010-10-13 00:27:41 följande:
    Hej! Hoppas det är okej att jag hoppar in i den här tråden, som anhörig. Min man har nyligen fått diagnosen bipolär typ 2, och jag funderar oxå mycket över det där med självkänslan. Min man har sjukt dålig självkänsla och extrem prestationsångest. Ibland undrar jag om inte det i sig (värdelöshetskänslan) räcker för att må och fungera så dåligt som han gör.

    Allt beröm, all kärlek, bara rinner av honom. Han får bara energi av det precis medan det sägs. Det stannar liksom inte kvar. Så fort han är själv med sina egna tankar börjar han hacka på sig själv.

    Periodvis (jag antar att det är när han har hypomani) kan han bli "babblig" och nästan skrytsam, men det känns heller inte riktigt äkta, för det är för mycket åt andra hållet.

    Jag är så oändligt sorgsen över att han inte bara kan vara sig själv och sluta jämföra sig med andra och hela tiden värdera allt han gör. Hans prestationsångest får honom att undvika allt som är trevligt, i rädsla för att misslyckas. Det gör tyvärr att jag inte har tillgång till min man, som jag längtar efter, för han är helt ockuperad av självhat. Just nu är han väldigt låg, men även i bättre perioder är prestationsångesten ett problem.

    Kan man verkligen medicinera bort sånt här? Hittills har inga mediciner hjälpt. Sedan några veckor prövar han Lithium, men ingen märkbar effekt än.

    Terapeuter har han haft, men även inför dem är han inriktad på att prestera. Så det är bara här hemma som han öppnar sig helt ärligt.
    I vad jag tror så hänger det kanske ihop till en viss del men mycket ligger nog i hur man är som person.
    Jag är, som det låter, precis som din man. Extrema krav på mig själv, söker ständigt bekräftelse (även här ibland) och får jag beröm eller så på jobb så blir det en slags stressfaktor. Jag vill då prestera mer för att uppehålla berömmet. Förstår du hur jag menar där?

    Är jag hypoman så är jag bäst och ingen annan klarar jobb som jag gör. Följt av mycket irritation om folk säger emot och försöker lugna mig. Hur ska jag kunna lugna mig när det är jag som ser till att företaget, eller annat, håller sig flytande pga mig.  Även detta blir ju en stressfaktor men jag tror allt går ut på att jag som personlighet har dessa känsligheter och krav på mig själv. Har gått hos många psykologer men de är ju så lätt manipulerande. Tycker inte om dem då jag anser att de är som papegojor. (har gått hos för många) Så, efter ett tag blir jag uttråkad och vill lägga tiden på annat, vad vet jag inte, så jag ser till att de tror jag mår bra och det räcker med medicinsk hjälp.

    Jag vet att jag är ett psykfall, varför försöka få mig att tro att allt beror på att jag inte fick en speciell leksak som liten. De griper verkligen efter minsta halmstrå.

    Förlåt, nu blev det om mig istället. :-/ 
    Man kan medicinera så att det blir bra eller att dalar och toppar inte blir så markanta. Personligheten gör sitt men blir kanske inte bättre av att vara bipolär.

    Förlåt för rörigt svar men jag hoppas du förstår grund tanken. Annars säg till.
    Kramar! 
  • Maia
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-13 11:19:59 följande:
    Haha! Ja de var ju ett långt uppehåll må jag säga Flört
    Japp. Sån är jag. Otålig och velig.  
  • Maia

    Mår skit. Jäkla depressioner som man ändå inte kan tillåta sig då jag har en son att tänka på. 

  • Maia
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-16 18:32:56 följande:
    Just ikväll tycker jag de känns trist att vara hemma själv, då sambon jobbar Rynkar på näsan. Jag kan kolla på tv, laga nåt gott o äta... Men det känns inte kul. Vet inte om de spelar in att jag väntar mens i morrn och jag inte känner ett jota... Vill så gärna bli gravid! De är bara att sikta in sig på bästa månad. Hade hellre varit på jobbet ikväll, hur dumt de än låter!
    Mina depressioner har tyvärr ingen tidsgräns. Kan var en dag upp till en vecka/veckor.

    Inget roligt att vara ensam när man känner sig ensam och inte kan njuta av det.
    Mensen kan nog göra sitt till men, det hjälper ju inte hur du mår just nu.

    Hoppas verkligen det blir nästa månad istället.

    Kramar!! 
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2