Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Förvirrad,
 antidepp triggar ofta igång manier.
Det behövs stämningsstabiliserande typ lithium, lamotrigin mfl.

Jag har väldigt mycket svart-vitt tänkande, tyvärr.
Det är ofta svårt att se om vissa grejer beror på borderline eller det bipolära. Därför har, iaf min läkare, svårt att veta hur han ska medicinera. Borderline medicineras ju inte, de går i första hand på det bipolära.
 Vad har du för medicin nu?

Du kan ju tala med din läkare, kanske med sambon med dig, och be att få göra andra tester. Att få en ordentlig utredning. Där kan sambon vara behjälplig att tala om hur han ser på det hela som en utomstående och även vara lite mer "på" än vad du kanske inte klarar.

Hmm, känns inte riktigt som jag svarat dig på ett bra sätt men postar ändå.  

Ego inlägg.
Var hos farbror doktor idag pga mina svängningar som blir värre och värre. Ska testa att minska dosen på lyckopiller. Om det inte funkar så blir det höjning av lmotriginen igen.

Kram på er och en varm extra kram till dig susye! Tänker ofta på dig men har det så turbulent för tillället. 

Oj vad det var livat här då.
Hoppas bilderna på kattmatsburkarna blir fina. ;)

Håller tummarna att ni alla landar lite inför kvällen.

Jag har från igår minskat dagsdosen lyckopiller. Redan idag verkar jag känna utsättningssyndrom, hur det nu är möjligt. Sååå jäkla trött, sovit flera ggr idag. Skakningar, hela jag darrar och ledsen, med gråten i halsen. Inte deprimerad, bara gråten.

Flippa ur när jag äntligen skulle rycka upp mig och baka lite nekla kakor och sen laga middag. Sonen hade varit och ändrat temp. på ugnen så de vart ju stenhårda och jag fick slänga dem. Blev så arg, som jag inte varit på honom förut. Spände ögonen i honom och sa med sammanbiten röst att, nu går du ut härifrån. Han log och skaattade tills han fattade att jag faktiskt var arg. Gå ut och sätt dig! Sa jag hårt. Han gick till soffan men så fort jag gick förbi så log han och jag blängde, gick argt vidare. Tog till slut ett par stesolid, ringde över mina syskon och blev lugnare. Tog honom i knät för att prata lite med honom. Mamma blev arg för det och det osv och att mamma gjorde fel som blev så arg. Fast jag hann inte prata så långt med honom. Han pussade och kramade mig och ville sen ner och leka igen. Underbara lilla pojke!

Jag fattar inte vad som hände? Han är liten, är på allting, nyfiken, klåfingrig och ett litet barn helt enkelt. Jag har aldrig reagerat så.. hårt..? förut. Därför funderar jag på om det är lite abstinens eller nåt.

Nu är det iaf helg och sambon hemma så då kan han ta över ansvaret.

Ville bara klaga lite och låta er förstå vilken underbar mamma jag är.  

Jag SKA ha ett jobb!
Sitter nu och letar ev praktikplatser för att få in en fot nån stans. Hoppas fk går med på praktik istället för rehab stället jag är på nu. Det är ju samma sak som att jobba på ett "riktigt" ställe så, varför tralla runt där när jag kan göra nåt aktivt istället och försöka få ett riktigt jobb.

Har duschat och gjort mig iordning. (för att ringa runt till ställen)

Undrar hur tidigt man kan börja ringa på en lördag? Tänker runt 10 men vill ju inte vänta så länge.

Kram på er! 

Kramar till er alla!!
Har det lite tufft för tillfället så... Håller mig lite i bakgrunden.
Kram hoppas ni mår bättre snart.