Några som vill ha barn som är mellan 16-19??

OK, så det är soc. som försörjer dig, och det anser du är en bra start för ett barn, att födas in i en familj som är bidragsberoende?

Till ditt inlägg om att ORKA skriva att det var två aborter o inte ett.. HUR ska du orka med ett barn om du inte ens orkar skriva på en dator?

Så de betalar din hyra och du arbetar, hur bra jobb kan man få som sextonåring utan färdig gymnasieutbildning ens? Vad som verkligen får mig att fundera är det att du skriver att du har fått kämpa för allt här i livet, hur kan du vilja ditt barn samma uppväxt? Tror du att du som sextonårig mamma utan utbildning eller hjälp från soc. kommer att kunna ge ditt barn allt det ett barn behöver? Och sedan, vilka förutsättningar kommer du och ditt barn ha ha under barnets uppväxt? Du börjar i helt fel ände om du vill att ditt barn ska ha ett bättre liv än du själv.Man ser till att få en utbildning, en stabil ekonomi åtminstone, avsluta kontakten med soc. ett sparkapital och en fast relation, sedan börjar man fundera på barn.

Vad jobbar du med?

Då har du ju inget stöd heller.....hmmmm

Fast du skrev ju nyss att det sårade.Nej jag blir förbannad bara av att läsa om sånthär. Du undrar inte varför 98% av alla reagerar negativt till att en 16åring PLANERAR barn?

Du tog en "paus" i din gymnasieutbildning för att du inte visste vad du ville bli? Låter som ett mycket moget beslut taget efter moget övervägande, eller, nej. Snälla du, det finns en anledning till att du hört det som tas upp här under flera år, vi vill dig väl och framförallt vill vuxna människor ditt framtida barn väl, vi vill att ni ska ha en bra framtid ihop. Varför har du så bråttom att växa upp och behöva ta ansvar för ett litet liv? Vad tror du att det kommer att ge som du inte har hittat ännu?

Du lyssnar mera på dom som tycker som du menar du?Tro mig det är inte lätt med barn & vara ung...När kompisarna gör annat & du måste vara hemma med ett skrikande barn...Men vist kan du fixa det, det gör du säkert!

Tjänar du tillräckligt för att försörja ett barn? Mår du tillräckligt bra för att försörja ett barn? Att ha barn är inte bara en massa gullgull, det är jobbigt.

Det är ju skönt!Jag talar bara ur egen erfarenhet, hade också vänner med barn men dom kunde man ju inte hänga med varge dag...

Det är gymnasiet du har hoppat av, inte en högskoleutbildning, hade du varit mogen och så vuxen som du tror dig vara hade du hängt kvar till studenten så du åtminstone fått ett avgångsbetyg, nu har du inte ens det. För dig blir det lågavlönade arbeten som väntar tills du beslutar dig för att avsluta dina gymnasiekurser på komvux, och det blir man inte rik av. Jag ser så många som dig dagligen på mitt extrarbete och det är tragiskt faktiskt vad ett beslut kan få för konsekvenser för flera liv. Svårt att inse när man är sexton, men när man haft barn i några år, varit ensamstående och studerat samtidigt som man arbetat för att få ekonomin att gå runt, då börjar man ångra sina val i livet. Inte  så att man ångrar barnet, men man ångrar att man hade så bråttom att få barn, att man inte kunde ge barnet den stabila uppväxten den så desperat behöver för att inte själv bli en trasig fjortis som inbillar sig att man vet allt.

Absolut! Hoppas du inte tar ill upp av det jag skriver Skriver bara ner lite utav mina tankar & så efter det jag var med om.Har en son som är 11 blir 12 nu i sommar vi har haft det tuft men det gick bra endå.

OK, när du är höggravid eller har ett spädbarn att ta hand om, jo då är det ju mycket lättare att få tid för studierna, till skillnad från när man bara har sig själv att ta ansvar för menar jag.

jag tycker inte det först någon vidare diskussion då alla kommentarer här inne bara trycker ner ts