behöver lugnande ord om kejsarsnitt

Ts förstår hur du känner dig, var också livrädd för snitt men kunde inte direkt sätta fingret på vad som var det jag var mest rädd för utan det blev liksom hela förlossningsättet. Har inga pos erfarenheter av vaginal förlossning så det var jag också rädd för, så det var lite pest eller kolera situation.

Men efter aurorasamtal, fl-läkarsamtal så kom vi fram till att snitt var bättre av rent medicinska skäl (fel form på bäcken och tidigare förlossning slutade med att dottern fastnade med axeln på väg ut). För det första kändes det bra att ha något bestämt för jag blev väldigt stressad av att inte ha en klar plan. När beslutet väl var taget så kunde jag fokusera på en sak och försöka komma fram till hur man bäst kunde göra för att jag skulle känna mig så rygg som möjligt.

Dock började värkarna sätta igång tidigare så det blev ett lugnt "akutsnitt" istället. Känslorna gick lite upp och ned, blev jätte stressad av värkarna och då spinalen skulle läggas, rädd för att det skulle göra ont tillsammans med spänningar och oro över att barnet inte skulle må bra/vara frisk osv. All stress och oro släppte med en gång då bebis var ute och de sa att allt såg bra ut, då var det bara ren lycka.

Sen tiden efter var jobbig då det gör ont, men man får smärtlindring och hjälp så det går ganska bra ändå. Det första 3 dygnen är jobbigast, nu ca en vecka efter så kan jag röra mig relativt bra. Om jag ska jämföra med mina tidigare fl så är denna den mer positiva och jag är glad att det blev snitt denna gång.