Hur länge orkar man!
Vet bara hur det känns, äen om v i inte försökt lika länge,dck är jag nog äldre än vad du är, vilekt gör att stressen och pressen blir hårdare.
Lycka till!
Inlägg från: Besviken
|
-
-
Ja et är ju otroligt att du fofrtfarande orkar. och helt RÄTT. Tänk den dagen DET FUNKAR. Då kommer allt kämpande vara som bortblåst. Men inte tvärtom om du ger upp nu!
-
Jag vet. Jag sörjer oxå att det liksom inte "blev som det skulle bli". Samtiidgt så blir det säkert det när det väl blir. Men det är svårt att KÄNNA så när det känns som tyngst. Jag är i det nästa suicidal, känner ingen mening med att leva och ändå har det gått "väldigt bra för mig" på alla andra plan, så jag borde ha mycket att leva för. Men INGET blir värt något när jag inte ser att jag inte får barn. (vilket jag väl borde kunna få, men hjärnan och hjärtat låser sig och jag ser bara SVART, PROBLEM, SVART).
LYCKA TILL, JAG SKA HÅLLA TUMMEN! FJÄRDE GÅNGEN GILLT!!!!!! -
fel: ännu bättre: tredje gången gillt - klart det funkar denna gången. det står skrivet i stjärnorna och sannolikhetsläran.
-
Precis så där är det. Räcker att jag ser en film eller nåt med barn och familj och graviditeter (behöver inte ens vara det) för att jag ska börja böla - otröstlig. Och det är BERG-OCH-DALBANA. Från det, till att man skött sig under ÄL-perioden, och invänta BIM och hoppet stiger, nog är jag öm i brösten... jag är lite hungrigare, lite mer saltsugen....och då kan jag börja tänka framåt. Tänka realistiskt. Börja planera barn 2arold skrev 2010-02-20 13:40:26 följande:Tack!. Man börjar redan känna nervositeten av att behöva gå 2 veckor och vänta innan man får svar på stickan. När man väl ha fått de kommer man inte kunna slappna av ifall "något ska hända!". Helt sjukt vad hjärnan kan leka med en. Förstår vad du menar med suicidal. De sista året har man inte vart sig lik. Vill inte umgås med folk. Kan inte njuta av att ta ett glas vin eller äta en god middag på resturang (ingen aning varför). Lagt på sig en del vikt oxå. De sista två jularna har vart värst, det är ju en helgdag för barnen. Inte ens ork att julpyssla här hemma, Vad skall de vara bra för när man inte är en komplett familj. Tillbringade julen med att gråta och sova till och från i två veckor. Min sambo har inte förståelse för varför jag skall "va så deppig", är bara att kämpa på. Men för mig så börjar luften att gå ur en totalt. Jag klarar inte av hur mycket som helst. Han vill förstå man kan inte, för honom finns inte att en människa kan "gå in i väggen", och där känner jag att jag är just nu. Jag är glad så länge jag orkar sköta mitt jobb och försöker vara social. Vill ha tillbaka gamla glada mig =(
(sant). För att sen få neg. Då biter jag ihop någon dag coh sedan blir jag depp-jag. Och det måste som sagt vara omöjligt att förstå för sambon, för man fattar det ju knappt själv. HELA min livsvision förstörs. Precis som du säger; jular, högtider, utomhusaktiviteter i snön, träffa släkten, pyssla/uppleva saker - vad är det för mening med det. Skapa en hemsida för familjen - vilken familj? Det är SÅ TOMT.
-
Hej Krummelur,
ja visst är det otroligt - att man blir som personlighetsförändrad? För hur galet det än låter (skulle aldrig ha trott på det om någon ahde berättat) så genomsyrar det ALLT.Men vi kämpar på!Inte kommit så långt som till IVF, hoppas istället på stickan i veckan....Men vi hörs nog åter....!Jätteskönt få höra era tankar!