Någon i Umeå som har BF augusti 2010? =)

Ibland känns helgdagar helt värdelösa...
Jag fick sitta uppe med lillan mellan midnatt och tre så fogarna och ryggen är på uselt humör idag, undrar om barnet håller på att få öroninflammation för tredje gången på 2½ månad.  Så less!
Tio i åtta ringde svärfar och fick upp hela familjen, vi brukar i vanliga fall redan har ätit frukost då, men det var ju typiskt att han skulle ringa så tidigt just idag för att säga att han skulle komma förbi klockan elva. Jag ville ha sovmorgon!

Jag måste sätta om mina gurkplantor, helst idag men definitiv i helgen. Dags att städa ut allt rat ur växthuset så vi kan sätta ut elementet och plantorna kan flytta från tvättstugan. Säger som råttan i Askungen - "jobb, jobb och jobb...". Och det här är 100% självförvållat till på köpet! Men hemgurka är ju väldigt gott också.

Loris:
Vi har inte riktigt klart på gården ännu, men som det ser ut i år så har vi en pallkrage med rabarber och en med jordgubbar. Sedan har jag ett par smultronplantor och brukar sätta sockerärter i en tredje.
I växthuset hade jag i fjol tomater, gurka och chili och det blir nog detsamma i år. Känns som om jag gärna byggt ut lite till, men det är inte riktigt realistiskt att orka ta hand om så mycket mer just i år.

Lisabettan:
Det ÄR härligt med eget hus! Fast det tar lite tid innan man kommit iordning såklart. Vilken tur att ni "hyrt ut" barnen så ni får jobba i lugn och ro, det skulle inte vara lätt med en liten hjälpreda som packar upp det man just packat ner.

Hej, hej MissDezibel!

Hejsan, Knyttet och K!

Li 81:
Vad kul att höra att ni haft en trevlig trip! Antar att Emmy haft det finfint hos barnvakterna också.
Det första vi gör i sommar är vår veckoresa till Göteborg precis till midsommar - första semesterveckan för maken och jag ännu inte höggravid. Från mitten på juli är det ledigt på riktigt eftersom maken då ska vara hemma tills bebben behagat komma ut, men vi har inte gjort upp några definitiva planer eftersom vi tänkte vänta och se hur jag mår då. Det blir nog mest dagsutflykter antingen hela familjen eller pappa+barn och så har vi fortfarande en hel del snickrande att göra härhemma.
Mår jag bra så jag kan roa lillan så lyckas vi kanske bli klara i sommar med allt utom badrummet. Det skulle inte vara dumt!

Starla:
Ja, ska du hoppas på att få gå över eller ska du hoppas på en punktlig liten en? Här har vi packat ihop födelsedagar, fast inte riktigt planerat eftersom lillan kom pga igångsättning två veckor tidigt - dagen före pappas födelsedag och två dagar före farfars. Kusinen föddes några timmar efter lillan också, och har samma fördelsedag som lillans pappa. Behöver vi säga att svärisarna har svårt med planeringen när kusinen bor i Göteborg?

LindaMattias:
Alltså.... det är bara 1½ år sedan jag hade en pyttig på hösten, men jag minns tamejtusan inte riktigt hur vi hade det...
Hon är född i oktober så det var ju höstkallt redan när hon kom.
I vagnen hade vi nog en liten fleecefilt i botten på liften och en liten fleecefilt uppepå efter behov. Lillan hade overall och vi drog igen dragkedjan på liften ordentligt eller lät locket vara öppet helt beroende på temperaturen ute och om det blåste. 
Man kan känna efter i nacken om barnet håller på att bli helt grillad eller om h*n har det lagom och försöka lägga på minnet till nästa gång man har samma väder. (Iskalla mammafingrar undanbedes ) 
Till vintern täckte vi oftast vagnens suflett med ytterligare en filt eftersom det gjorde luften i "tältet" varmare för lillan att andas.

Jag har redan jättebroblem med mina vader. Usch, så trist!  
Jag håller på att förgås i värmen i mina stödstrumpor, men skippar jag dem så får jag sån kramp på nätterna. Suck! Suck! Suck!

Härligt väder idag också, kanske en cykeltur till affären kan bli dagens utflykt?

Starla:
Annas profylax rekommenderar att man går kursen ca 2 månader före BF, så hittar ni någon kurs i Umeå nu är ni inte för sent ute.
Vi gick profylaxen när vi väntade tösen, men sedan blev förlossningen inte alls som vi hade tänkt oss iom att det blev ett snabbt beslut om igångsättning och sedan gick allt såldigt fort. Jag hoppas få mer användning av det jag minns den här gången. Vi kommer inte att gå någon uppdateringskurs eftersom jag sätter mitt hopp till EDAn direkt, haha!
När det gäller födelsedagarna är jag mest glad över att lillan fick vara först så pappan får ta resterna och när vi kommer på farfars kalas är vi helt nöjda! Jag hade ju planerat att lillan skulle varaen vårbebis, men så gick det med den saken...

Starla:
I och med att jag var på förlossningen redan när det startade och BM redan gjort bedömningen att en EDA skulle vara en fördel för mig (hade havandeskapsförgiftning med högt blodtryck och EDA har som bieffekt att sänka trycket) så stod narkosen i stort sett utanför dörren när jag insåg att jag ville ha EDAn (ungefär vid värk nummer två ). När den väl satts så gick hela alltet på knappt sex timmar (från 4 cm), vilket är relativt snabbt för en igångsatt förstföderska.

Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt det, med en gradvis ökning av smärtan, utan när de tog vattnet gick jag från att ha inte en enda förvärk till riktig värk hur tätt som helst. Sedan satt allt det onda i mina värkar i ryggen och EDAn tog bort allt det på mig och i kombination med lustgas en slapp jag till och med fundera på hur kroppen reagerade.

Jag var liksom förberedd på att ha ont i magen och "downstairs" och så kände jag mig som "itusågade damen" hos en totalt misslyckad trollkarl, jag trodde att jag gick AV!

Nu är förhoppningen att det den här gången ska börja långsamt så vi hinner in i god tid för mig att få EDA, men samtidigt - går det för fort för att ge den så får man väl skrika sig hes och vara nöjd med sin prestation efteråt istället.

Sedan ska jag villigt erkänna att vi var väldigt dåliga på att öva tillsammans, men det berodde mest på att jag trodde att vi hade sååå gott om tid innan det var dags (räknade kallt med att gå över och så kom hon två veckor tidigt istället).

Jag använde andningstekniken när det var dags för krystningen, så viss nytta hade jag av kursen i alla fall. Hoppas att jag hinner vara med bättre den här gången så jag känner att jag gör rätt mer än bara tillfälligt.

Lillebror:
Här är det också tjockmage á la höggravid redan, vart ska detta sluta? Och i jämförelse med lillan så är jag större över magen nu än jag var när hon kom, helt sjukt! Jag vaggar på värre än grannen och mellan oss skiljer det 8 veckor! Ojojoj!

Någon som är sugen på att planera in ett fika i början på juni? För mig passar det när som, förutom tisdag den 8:e.

LindaMattias:
Jag hoppades slippa datumbeslutet... men kastar väl in ett förslag då... Vad sägs om måndag den 7 juni på kvällen (typ 19)?? De som inte kan komma får gärna ge ett nytt och bättre förslag så ser vi om fler kan ses då istället.

Jag var likadan när vi väntade lillan, förlossningen låg väldigt långt bort mentalt och förutom profylaxkursen (som jag gick på inspirerad av min mor) så hade jag inte särskilt många funderingar. Den här gången har jag fler önskemål, men nu är de baserade på mina egna erfarenheter och inte andras. Du har ju liksom ännu fler möjliga alternativ på något sätt. Jag tror att du gör rätt som tar det som det kommer.

Lisabettan:
Ouch!!! Så du testade kvaddlarna! Gaaah!! Det var det enda som fanns på min "inte"-lista eftersom jag tyckte att det verkade ungefär lika intelligent som att slå blånagel på tummen när man brutit lillfingret...
Nu tyckte Aurora-BM att det var synd att jag verkligen inte vill testa kvaddlar den här gången eftersom det kanske går för fort för en EDA, men... tack, men nej tack.

Li 81:
Ännu inte en enda sammandragning, eller också vet jag inte hur det känns. Däremot upplever jag att jag har världens sämsta kondis. *flämt, flås*

FIKA Måndag 7 juni kl 19.00. Vi ses vid Åhlens.
LindaMattias
Moyo

Starla:
Det är inte obligatoriskt att titta på EDA-nålen (tack och lov).
Jag minns att det gjorde ont när de satte den, men definitivt inte ondare än jag redan hade och sedan blev det riktigt bra. Jag hade svårast med att de envisades med att säga vad de gjorde hela tiden så man verkligen ska hinna känna efter. Som om jag inte visste vad de skulle göra, liksom. 
Då var det läskigare när de skulle ta bort den, tyckte jag. Då var jag "pigg" och relativt smärtfri och så skulle de rycka ut en slang som är en decimeter lång ur ryggen. Känslan var nåt i stil med "WOOAAHH" direkt följt av "jag tror jag kräks" och så visade de upp grejen och fick mig ännu mer illamående. Blä!
Nä, jag tror som du att man ska ha förhoppningar och önskemål och sedan får man se vad som händer. För mig gjorde troligtvis EDA:n att förlossningen gick fortare eftersom jag kunde slappna av bättre, sedan kan man ju hamna i en långdragen förlossning där man blir helt utmattad av smärtan och en EDA kan hjälpa till så man hinner "vila" lite innan det verkligen är dags att föda barn.