Indien

Hej!
Tack för ditt mail. Jag och min adoptivsyster kommer från indien båda två. Hon kom till Sverige när hon var några månader gammal och jag när jag var 4. Självklart har jag alltid tänkt på mitt ursprung då jag har enormt många minnen från Indien. Men idag är det mer viktigt än någonsin att få känna någon typ av familjekänsla. Skulle du tala med min syster, skulle du inte ens tro att vi bott i samma familj. Den psykiska misshandel som den familjen utsatt mig för, har visserligen gjort att jag idag är starkare och kan hjälpa människor. Framför allt har jag en ödmjukhet inför hur andra har det.

Jag personligen anser att om man blir välsignad med barn så har du ett ansvar som förälder. Dels att se till så att barnen har det bra, men även att finnas där som de flästa normala mammor finns för sina barn. Det finns många kvinnor som blir gravida och skiter i sina barn. Men aduptivföräldrar ska gå igenom en massa för att bli kvalifiserade. Jag är otroligt lättad över att man blivit hordare mot de som adupterar, men kan inte alls förstå att samhället lagt alla dem som adupterades på 80 talet på hyllan.

Jag valde inte att komma hit. Man kan ju tänka att jag har det bättre här, och att jag antagligen vore död om jag bott kvar i Indien. Men något folk inte tänker på är att den gemenskap jag skulle ha med de andra gatubarnen skulle jag skatta högt idag.

För om jag inte vet om något annat än att leva på ris och sås, och kämpa för överlevnad så är det inte något jag missar. Men komma till ett i land där jag kan få allt jag pekar på förutom det jag vill ha och behöver, vilket är trygghet och kärlek gör att jag är mer tom i mitt hjärta än de flästa.

Nu låter jag kanske som världens deppigast, men du frågade och jag försöker svara.

Faktum är att de som kan relatera och förstå kan också inse vad jag menar med att jag haft mer gemenskap om jag bott kvar i Indien.

Har precis blivit medlem här och inte lärt mig hur man följer trådar eller mailar.  Men anledningen till att jag blivit medlem är för att försöka hitta andra som är adupterade och behöver någon att prata med. Jag blev en aning stött av vad du sa om att du inte håller med mig, eller att det är känslor som bubblar upp. Du behöver varken hålla med eller tycka synd om mig. Jag jobbar dagligen med barn, ungdumar och föräldrar då jag jobbar på BUP.  Men jag kanske får inse att detta inte är en bra sida för mig, då ingen verkar förstå. Manhar försåelse för barn som inte vill ha kontakt med sina biolöogiska föräldrar, då de har det så bra här. Men förståelse för att barn vill återförenas med sitt biologiska arv för att livet här är otroligt ensamt och hemskt e tydligen fel. Lite dubbelmoral. Men kan förstå.

Hej vännen!

Ohj, nu blev det nästan lite dispyter här. Jag tror att du är en bra människa som vill väl. Självklart betyder det inte att adupterade int kan få empati från sina föräldrar. Men faktum är faktiskt att ingen kan sätta sig in i hur man mår som adupterad. Du kan försöka förstå, och ge det stöd och tröst som du kan.

Jag kan gå till mig själv. När jag kom till sverige hade jag en massa skit i min ryggsäck, som jag dessutom hade starka minnen av. Jag kom till en liten by där bara jag och min syster var adupterade och mörka. Den enda som jag kände någon tillhörighet till var min syster som gärna inte ville dela sina föräldrar med mig. Detta innebar sedan att jag inte viste vem jag skulle ty mig till.

Idag har jag många vänner, bra jobb  men känner mig otroligt ensam och vilsen. Ingen förstår det, speciellt inte om de inte själv har det jobbigt. Sverige funkar så. Har du det bra och mår bra är det både jobbigt och svårt att ens förstå vad en människa som har det jobbigt går igenom.

Du är ett praktexempel på att allt man säger tolkas fel, och att inte kunna förstå. Du är ingen dålig människa för det, och få nog lära dig dina läxor igenom livet också.

Ta en runda på passagen så får du läsa om människor som verkligen är både deppiga och arg för att de inte känner någon tillhörighet. Mvh

En sak till!

De flästa föräldrar kommer in med sina barn för att de är jobbiga och ställer till problem. Av alla familjer jag träffat är det en familj som undrat vad de själva som föräldrar gör för fel, och vad de kan göra rätt.

Hej vännen!!
Tack för ditt mail. Jag förstod inte riktigt hela mailet, men att kontentan förmodligen va att du förstod mig. Jag fortsätter gärna kontakten.
Mvh Jess