Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Hej doktorn,  känner du till förhållandena på förskolor  i Frankrike,  med anledning av dina internationella utblickar?   När vi föräldrar på 80-talet agerade mot att dagisgrupperna utökades ansåg en väninna till oss att vi var fåniga.  I Frankrike hade de stora grupper (som skolklasser)  på förskolan och det fungerade utmärkt tack vare att där fanns disciplin...

Förskolan kom till för att även kvinnorna skulle kunna komma ut i arbetslivet och bli jämställda. Den skattesubvention som finns gör att även lågavlönade har råd att ha sin barn i förskolan, vilket inte är fallet i t.ex. England, där en plats kostar ca 12 000 i månaden. Hur skulle det fungera för en ensamstående förälder? I praktiken gör det att de allra flesta engelska mammor är hemma med sina barn.

Att börja prata om att skatterna är så höga i Sverige gör mig faktiskt arg. Jämför med andra länder, där skatterna inte är så höga och se hur det ser ut - till exempel USA. Där finns mycket, mycket större större klass- och inkomstklyftor.

Vad gäller disciplinen i skolor och förskolor i Frankrike talar jag av egen erfarenhet - där får man en örfil om man inte sköter sig. Är det så vi vill ha det i Sverige istället.

Vad gäller att man får ha sitt barn i förskolan trots att man blir arbetslösa vill jag bara säga : varför ska barn plötsligt skiljas från kompisarna bara för att en förälder blivit arbetslö`s? och hur länge ska man hålla platsen? Hur skulle man som förälder (jag var arbetslös 1,5 månader i år innan jag fick nytt jobb) kunna söka jobb med en treåring hemma? Två barn hemma? Tre? personligen sökte jag jobb aktivt ungefär 4-5 timmar per dag, sen hämtade jag sonen tidigt.

Jag välkomnar gärna nya lagar och regler som gör det lättare för småbarnsföräldrar att få livet att gå ihop. Jag tycker att förskolan är bra, men vill förstås inte att sonen ska ha alltför långa dagar där, vilket vi löser genom att den som hämtar på eftermiddagen istället går extra rtidigt till jobbet.

Jag tycker dock att det är trist att det nästan enbart är kvinnor som stannar hemma och tar han om inte bara barnen utan också om hela hushållet. trist också att förskolan betraktas som nån slags förvaring, som barnen skulle må dåligt av, när både forskning och föräldrars egna erfarenheter visar att förskolan är bra.

Ett mycket klokt inlägg. Jag håller med dig på varenda punkt. Vill också tillägga att jag har stora erfarenheter från ett annat land i sydeuropa som har låga skatter. Varje dagisplats kostar ca 8-9000 kr. På varje avdelning har man ca 40 barn på 2-3 vuxna (!!) Det råder fullständigt kaos, ingen har koll på något. Pedagogik är alltså knappast prio 1.

De flesta väljer därmed att antingen 1) skaffa barnflicka 2)låta mamman vara hemma.
Dagisplatserna man får för ovanstående summa är för halvdagar. barnet går mellan 8-12 så då gäller det att hitta ett arbete där man kan ha samma arbetstider. SJUKT!

Crèche var det nog min väninna tog som exempel.   Uttryckte mig uppenbarligen otydligt - själv har jag knappast levt så länge i Frankrike att jag har någon uppfattning om barnomsorgen där.   Har länge undrat om det ligger något i min väninnas påstående, tog tillfället i akt att pejla eftersom andra länders barnomsorg drogs in i tråden.

Nu blir det OT väl  - en väninna till mig  (moderat) ,   som varit bosatt ganska länge i Frankrike  framhöll det franska systemet som förebild.   Hon tyckte  maken  och jag  var sjåpiga när vi  startade en aktionsgrupp bland föräldrarna på vårt dagis,   p g a att  barngrupperna skulle utökas.

Ja det är något som alla hemmamammor kan tänka över :) att tjäna pengar på en hobby :)

Puffa på... Men i en tråd som bara är till för dem som tycker likadant blir allt sagt till slut.

Tack för klok kommentar, hemmaföräldern! Jag väljer att tro att drkejs har en sådan dag.

Hos oss är det ingen som kommer kunna vara hemmaföräldern på heltid, eftersom båda vill vara det. Vi får väl turas om, jag och maken.

Hej hej =) Jag är hemma med våra barn som är 3.5 och 1.5... Äldsta går 15 timmar på allmän förskola o lillan är hemma hela tiden med mig. Planerar att vara hemma tills dom börjar förskolan vid 6 års åldern dvs 4.5 år till =) Trivs väldigt bra med detta =) När dom börjar skolan ska jag nog plugga då jag bara läst gymnasiet... :)

Jag har valt att vara hemma för att jag vill vara med mina barn så mkt som möjligt när dom växer upp -dom är bara små en gång dom små underbaringarna! Vill att dom ska känna att man finns där -tror det gör dom till trygga individer =)

Vi som ändå valt att bli hemmaföräldrar är kanske inte så dumma ändå trots allt och dessutom ganska hedervärda för jag vet att många av oss också kämpar för att problemen inom förskolan ska åtgärdas och nu börjar det ändå att hända lite saker.

Se den här länken:

www.gp.se/nyheter/goteborg/1.402801-hela-uppr...

Vi har valt bort det här till våra barn. Inte alltför korkat eller hur ;)

Jag håller med dig men ibland kan jag tänka att någon halkar in här och har en väldigt bestämd åsikt. De VET och VILL läxa upp oss "gamla mossiga" hemmaföräldrar med alla de argument som de fått från något partikansli som bestämt vilka åsikter som är "rätt" och vilka som är "fel". 

Ibland går det inte att ha en dialog men ibland kan en debatt kanske utmynna i något som börjar likna en dialog och en förståelse. Louise Hallin pratar om att det finns en "feministmaffia" som sitter där i riksdagen någonstans och dikterar väldigt mycket. Min intryck är att vilka de nu än är (jag har mina aningar) så verkar de inte överförtjusta i män...... för att uttrycka det milt.

Sveland, Lodalen, Wennstam och förmodligen Schyman och Winberg m fl är några jag tror mig ha identfifierat. Men det förklarar också mycket av de konstiga utspel vi drabbas av.

Föräldraskap handlar om samarbete och båda föräldrarna är lika viktiga. 

Jag håller med er om att det är djupt tragiskt att föräldrar inte anses räcka till för sina små barn och att barnen i stället hamnar i ofta alldeles för stora barngrupper alldeles för tidigt. På det stora hela delar jag (tror jag) er syn på små barns behov. Jag skulle gärna se många fler hemmaföräldrar av bägge könen, jag tycker att vårdnadsbidraget är strålande och att barngrupperna MÅSTE minska i storlek. Och att anknytning och utvecklingspsykologi måste upp som prio ett i förskollärarutbildningen-långt före skolliknande pedagogiska inslag.

Men till skillnad mot er är jag djupt tacksam för allt som feminister åstadkommit genom åren. Utan deras insats skulle vi kvinnor  (vet inte om dr kejs är man eller kvinna, men jag menar generellt sett) förmodligen inte ens haft möjlighet att debattera de här frågorna på det sätt som vi gör nu. Vi skulle ha levt i männens värld och inte ha varit några att räkna med i det offentliga samtalet. Det är liberala och vänsterorienterade feminister som bit för bit och med stor möda flyttat fram kvinnors position genom åren, även om mycket återstår att göra. Utan feminister hade kvinnor saknat rösträtt, saknat tillträde till högre utbildningar, förvägrats fri abort, fortfarande kunnat våldtas inom äktenskapet med rättsväsendets goda minne. Och så vidare.

Jag håller med er om att de feminister som ni nämner vid namn har en trångsynt hållning, men för mig personifierar de inte feminismen. Tvärtom finns det många skilda feministiska  riktningar-feminismen är inte en enhetlig rörelse utan väldigt splittrad.  Grunden är emellertid gemensam- att man sett att kvinnor  och män levt/lever under skilda (orättvisa) villkor och att man vill kämpa för att förändra detta. Jag kallar mig själv feminist, samtidigt som jag tror att det kan finnas vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor även i skallen, samtidigt som jag motsätter mig lagstadgad delad föräldraförsäkring, samtidigt som jag välkomnar vårdnadsbidraget.

Jag tycker att man kan göra en analogi med synen på barnuppfostran. Som en reaktion på gamla tiders auktoritära och förtryckande barnuppfostran kom 70-talets gränslöshet och därefter dagens återgång till nannyprogram, skamvrå, femminutersmetoder och liknande. Det är som en pendel som svänger fram och tillbaka, sär vi i stället för att ställa två dåliga saker mot varandra borde hitta en tredje, mycket bättre, ny väg. Vilket vi ju delvis har gjort också.

I stället för att avfärda feminismen helt och hållet, låt oss vara öppna för vad den faktiskt var en reaktion på, ta till oss de bra bitarna ocjh kassera de dåliga, och hitta en ny tredje-BÄTTRE väg. Feminismen har gjort väldigt många saker väldigt mycket bättre. Allt är däremot inte bra, men det var det verkligen inte förr heller. Om vi vågrar plocka det som är bra både från förr och från idag och sedan utveckla det vidare kommer vi mycket längre än om vi stannar vid att hacka på varandra.

Ett första viktigt steg är att bemöta våra motdebbattörer med argument och inte med personangrepp. Oavsett vilken sida vi står på.

Det är väl inga problem, vill man vara hemma får man det :)
Under förutsättning att make/ maka kan betala när föräldradagarna är slut. Så länge inte skattepengar går åt till att försörja hemmaföräldrar har jag svårt att se vad som är så provocerande...

Om det nu är så att radikalfeministerna överröstar andra feminister, innebär det då att feminismen som idé är dålig?

Vi har ett samhälle idag där män och kvinnor behandlas olika-inte utifrån sina livsval utan för att de är just män respektive kvinnor. Jag har mycket svårt att acceptera att mina barn ska växa upp i ett sådant samhälle och därför värdesätter jag den feministiska rörelsen, även om jag är helt överens med dig om att delar av den pådyvlar människor snäva roller på precis samma sätt som det traditionella manssamhället.

Jag kan också i någon mån förstå-dock ej försvara-radikalfeminister som reagerat med ursinne på det förtryck som kvinnor som grupp utsätts för. Varför har det ända in i vår tid varit relevant att i domstol tala om våldtäktsoffers klädsel, varför är det mestadels frivillighetsorganisationer som engagerar sig i kvinnor som misshandlas av sina män, varför får kvinnor otillbörliga frågor om planer på familj vid jobbintervjuer medan män slipper? Män som grupp diskrimineras också, t ex i vårdnadstvister. Hur gör vi för att bekämpa orättvisor där man ser könet i stället för människan?

Ett exempel är att 20 kvinnor dödas av den man de lever med varje år. Medan väldigt få män dödas av den kvinna de lever med. Det är inget som det svenska samhället sanktionerar, däremot ligger våldet mot kvinnor (och barn) väldigt långt ner på den politiska agendan. Nämndes det över huvud taget i valrörelsen?  Det talas väldigt mycket från vissa håll om invandrares väldigt lilla överrepresentation i våldsbrottsstatistiken, medan det sällan pratas om gruppen mäns gigantiska överrepresentation. Förvisso är det oftast män som faller offer för andra mäns våldsbrott, om man räknar bort sexualbrotten. Men faktum kvarstår att män utsätter kvinnor för våld mångmångdubbelt mer än kvinnor utsätter män för samma sak. Ett parti tog upp detta i valrörelsen, och det var Feministiskt Initiativ.

För att förekomma den debatt som kan följa är jag den första att vara öppen för att det kan finnas ett (stort?) mörkertal när det gäller kvinnliga förövare. Studier visar också att kvinnor oftare döms till vård och män till fängelse och att vi eventuellt är "blinda" för kvinnors våld. Men de statistiska skillnaderna när det gäller detta är så överväldigande att jag har mycket svårt att se att mörkertalet kan vara SÅ stort att inga könsskillnader finns på området. Då vill jag nog se siffrorna innan jag köper det. Mord förblir dessutom sällan ouppklarade så jag tvivlar på att 20 män obemärkt mördas av sina fruar varje år.

Våld mot kvinnor är ett strukturellt problem i samhället och ja-ett förtryck av kvinnor. Därmed inte sagt att män som grupp bär ett ansvar, det vill jag verkligen understryka. Men vi som samälle bär ett ansvar att våga se att det finns könsskillnader när det gäller våld i relationer.

Sedan tror jag inte att t ex våldsproblemen löses genom att kvinnor och män ska bli exakt likadana på alla områden. Precis som du skriver Dr Kejs, så anser jag att radikalfeminismen förtrycker kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn. Förtrycket och sveket blir då dubbelt och från två håll, vilket är enormt ledsamt.

Jag ber också om ursäkt för att jag bidragit till att föra denna tråd OT.

Ska ta del av länkarna, Dr Kejs. Mörkertalet kring kvinnors våld mot män är säkerligen stort, precis som mörkertalet kring mäns våld mot kvinnor är det.

Finner det dock fortfarande osannolikt att 20 svenska män obemärkt mördas av sina fruar varje år. Jag undrar också om du tror att mörkertalet är lika stort när det gäller sexualbrotten? Tror du att lika många svenska kvinnor som män åker utomlands och förgriper sig på barn, att lika många överfallsvåldtäkter och "date rapes" begås av kvinnor? Att lika många kvinnor som män utnyttjar tvåårsregeln i Utlänningslagen för att systematiskt kunna hämta hem en kille, misshandla och våldta honom, skicka hem honom och sedan hämta en ny? Att lika många kvinnor som män hänger på ungdomssajter för att få kontakt med barn i sexuellt syfte? Exemplen jag valde här är mestadels brott som begås utanför familjen. Andelen kvinnliga förövare är säkerligen större när det gäller brott mot närstående.

Ang barnmisshandel: Att vissa kvinnor precis som vissa män misshandlar sina barn är ställt utom allt tvivel, men det går inte att rakt av överföra undersökningar från de länder du nämner till svenska förhållanden. Barnaga är  tillåtet i åtminstone Storbritannien och USA. Även om de gör en distinktion mellan aga och misshandel så är omständigheterna väldigt annorlunda där jämfört med Sverige där allt våld är olagligt. Det  finns också väldigt få amerikanska och brittiska ensamstående fäder att jämföra de ensamstående mödrarna med.

Inser att denna diskussion kan bli lång, och eftersom den är OT skriver jqag mitt sista inlägg i frågan nu.

Jag har aldrig påstått att majoriteten av svenska män utsätter kvinnor och barn för våld, förstår över huvud taget inte hur du kan tolka det jag skriver på det sättet. Jag har däremot skrivit att de förövare som begår dessa brott mestadels är män. Det är en stor skillnad.

Jag har ingen anledning att betvivla dina uppgifter om att 3-4 män dödas av kvinnor de har en relation med. Men om siffrorna 17 respektive 3-4 är nårgorlunda konstanta så är det 4-5 gånger vanligare att män dödar kvinnor än tvärtom. En inte alltför vågad gissning måste då bli att förhållandet ser likadant ut när det gäller misshandel utan dödlig utgång.

Jag har aldrig sagt något om biologiska föräldrar kontra styvföräldrar, men styvpappor är väl också män såvitt jag förstår?

Att vara ensamstående förälder är vidare inte samma sak som att ha den huvudsakliga vårdnaden.

Slutligen kan jag tillägga att jag tror att det är mycket vanligare att kvinnor slår barn än att kvinnor slår män. Helt enkelt för att de kan. Precis som män slår kvinnor därför att de kan. Kvinnor kan ha psykisk makt över män och därmed även fysisk om mannen inte försvarar sig. En kvinna har sällan någon chans mot en man i en våldssituation.