Carlanderskatöserna del 19

Allt verkar vara bra med Skrippo, sist jag hörde iallafall. Hon har däremot inte varit aktiv i tråden på ett tag. Det blir ju så ibland.

Nu är jag ruvare igen. Fjärde gången gillt...kanske. Är lite frustrerad så här i efterhand - embryologen sa något om att blastisen hade dragit ihop sig lite och jag tänkte att det ska jag fråga om sen. När jag inte är så kissnödig och snurrig i bollen (varmt och förkyld och det gjorde lite ont). Men det glömde jag förstås. Och nu undrar jag förstås vad hon menade med det.. Hå hå ja ja. Bara att vänta och se.

Grattis till alla fina blastisar!  Nej, jag har inte fått svar, men jag har faktiskt inte frågat heller. Om det inte tar sig den här gången ska jag fråga om det hade någon betydelse - annars ska jag försöka tänka som någon skrev här (glömt vem nu, förlåt!) att de inte skulle stoppat in den om det inte funnits någon chans.

Oftast får man ju en liten stund efteråt med läkaren och kan fråga om det är något, men det var lite snabba ryck igår. Så det var mer - här är stickan, lycka till!

Däremot blev jag faktiskt lite ställd, så här i efterhand, av att sköterskan påpekade att Trombyl, som jag äter, medför ökad blödningsrisk om man skadar sig. Det visste jag nog nånstans, själva syftet med medicinen är ju att den är blodförtunnande så det är ju logiskt. Men jag tänker att det kanske inte varit helt fel med ett påpekande lite tidigare. Typ när det skrevs ut. Inte när man knaprat det i ett par veckor. Men vad vet jag, det kanske är så obetydligt ökad risk att det inte är någon större skillnad mot att peta i sig vanliga värktabletter med acetylsalisyra i. Hon kanske bara var överdrivet nitisk.

Japp, apoteket borde väl sagt något antar jag. Men det är ju inte hela världen, jag borde ju kollat själv också. Synd att det blev stressigt för dig idag - men bra att det såg bra ut. Då är det tumhållning för ÄL som gäller då!Grattis till omslaget! Ja, det känns lite roligare när båda är med. Min man har missat två av gångerna och det känns som att varit verkligare för honom de gånger han varit med.Lycka till!

Hej alla! Tar en fuskpaus på jobbet, får väl jobba igen lite på lunchen istället .

Sydney: Hårtappet kan nog både vara hormonellt och stressbetingat. Jag tappar massor av hår när jag är extra trött, men tack och lov har jag en ogräsmatta att ta av så det gör inte så mycket. Mer än att det blir mycket rensande av duschsilen!  Var rädd om dig!

Fru Naftra: Håller tummarna för omslag snart!

Lilla Fröet: Grattis till så snabb start! Alla reagerar olika på behandlingen, det går ju som sagt att läsa på Fass om man vill veta mer. Jag kollade bara att mina övriga läkemedel säkert inte krockade med IVF-medikamenterna, sedan väntade jag tills jag började känna diverse symtom. Kände på mig att jag annars skulle stressa upp mig i onödan. Men där är man ju olika.  Ett FET räknas som ett halvt IVF. Så ett trepack kan ju innebära antingen 3 fulla IVF eller ett IVF och 4 FET. Eller någon annan kombo.

Släggan: Skönt att allt verkar bra, men jaa... vad trist det är att gå runt och vara orolig jämt.

Danei: GRATTIS!

Och till alla andra som jag glömt.. jag tänker på er och försöker hålla koll!

Idag är RD 6 och jag känner redan att mensen är på väg, så jag antar att det är kört den här gången. Ska gå och se om apoteket har fått in Pergotime igen så att jag är redo för nästa omgång. Försöker att bara vara och inte tänka. Det går sådär.

Japp, det var en blasto och jag har BIM nångång mellan den 7-9/10. Funderade på att tjuvtesta, men tja.. det lär ju visa sig om det är någon ide´.

Jag har två snabba mattips: Kyckling med ruccola och grönmögel ost resp. roquefortssås till en köttbit av valfritt slag.

Kycklingen: Skär kycklingfilé i småbitar, fräs i panna, salt och peppar. Sista minuterna: häll på balsamvinäger och låt det koka in lite så det blir karamelliserat. Koka bandpasta. Varva pasta, kyckling, grönmögelost (gärna kvibille ädel special) och ruccola. Häpp, klart!

Roquefortssåsen är också enklast tänkbara. Smula ner en bit roquefort, eller annan grönmögel, i en tetra matlagningsgrädde. Låt puttra en liten stund så det hinner tjocka till sig. Servera med någon god köttbit och sallad eller sockerärtor.

Inte ett dugg sofistikerat men busgott!

Nja, jag brukar liksom steka kycklingen nästan klar, eller helt klar lite beroende på hur nojig jag är, och sedan hälla på en skvätt balsamvinäger. Osäker på måtten..men gissningsvis någon matsked eller två till ett par filéer. Det bränner ganska fort så man får hålla lite koll:röra runt i pannan så att kycklingen får suga åt sig vinägern och inte pannan! Det blir inte direkt någon vinäger att hälla av, den fastnar på kyckling och i pannan.

Just när man hällt på vinäger luktar det rätt illa, men det blir supergott. Smakar inte vinäger, bara mer kyckling på något sätt.

Jo...jag vet. Det är väl förmodligen bara ett sätt jag har att förebygga besvikelser genom att ta ut dem i förväg plus att jag inbillar mig att jag skulle vara lik min mamma om jag blev gravid eftersom jag varit lik  henne i andra "kvinnorelaterade" frågor. Hon tillhör sorten som blev illamående supertidigt i graviditeten - långt innan hon fick utslag på gravtesten-  och jag känner inget åt det hållet alls. När jag knaprade progynon mådde jag ju illa mest hela tiden så då var det svårare att avgöra.

Inte för att jag VILL må illa, får jag väl förtydliga. Det är det värsta jag vet - men det brukar ju vara ett tydligt grav.symtom iallafall.

Du är gullig som bryr dig - jag skulle nog ha fullt upp med mig själv om jag var i din sits!

Har för mig att jag förvarade min i kylen, men tog ut den en kvart innan sprutning för annars sved det lite extra mycket.

Fru Naftra: Balsamvinäger!! Inte röd eller vitvinsvinäger, blir inte samma sak. Balsamvinägern gör att det blir liksom lite karamelliserat, får fin stekyta.

34:an: Grattis! Då hoppas vi ett av dem är ett guldägg!

Ja, väldigt tvära kast - livet är märkligt. Hoppas det blir ett fint avsked på måndag. En av mina barndomsvänner var i er sits för många år sedan, förlorade en liten tös i vecka 19. Det var otroligt smärtsamt men att ta farväl var första steget för dem att börja läka. Hennes man ville först inte se barnet, det var för smärtsamt, men sjukvårdspersonalen övertygade honom till slut och han var tacksam för det. Istället för sina hemska fantasier fick han nu se sin lilla perfekta dotter och kunde börja sörja utan inblandning av skräckfantasier.