Ninni: Glömde svara på din fråga kring cytotec: På mig funkade det bra, men jag blödde länge så därför gjordes ett extra VUL, och då såg man att allt var ute. Självklart förstår jag om du behöver en paus, det kan vara skönt ibland. Gör det som känns bäst i hjärtat - antingen är du här och öser ur dig så för vi försöka stötta så gott vi kan, eller så tar du en paus kommer du tillbaka när du får kraften tillbaka. *Kram*
Ninni: För det första: Be inte om ursäkt vännen! Det är ju därför vi alla är här - för att få pepp och råd och stöd och tröst av varandra, liksom att du funnits där för oss så finns kjuvi självklart där för dig (jag tar mig friheten att tala för er alla :))
Jag fick inte heller några stora klumpar då jag tog cytotec, bara blödde kraftigt de första dagarna och sen hade jag småblödningar länge, kanske 2 veckor om jag inte minns galet, det var iaf därför som jag gjorde ett VUL till. Det är inte rimligt att du ska vänta 3 veckor, ring och kräv en snabbare tid, det är din rättighet!
Nu kommer jag inte ihåg vart du bor, men det kan ju vara bra att ha en bra läkare på nära håll om nu dr LM finns långt bort. Jag vet att många träffat stolpskott, men det finns en hel del pärlor där ute oxå, så mitt råd är att boka en tid till KK, träffa din dr och påbörja utredning. Känns det inte bra så finns ju alltid möjligheten att söka sig vidare sen, men då har du iaf tagit första steget i utredningen.
Jag känner igen varenda tanke som du har, för jag har tänkt precis så själv. och jag vet att vi inte är ensamma om det. Ångest och irritation över det man gjort och kanske framförallt det man inte gjort är naturliga känslor, och även om det inte är särskilt konstruktivt att tänka så, så är det en del i sorgearbetet, som man måste ta sig igenom. Lätt att säga, men försök att inte gräva ner dig över allt du inte gjort, för det har ingen makten att förändra. Försök istället att fatta framtida beslut så att du inte behöver ångra dem. För framtiden är ju det enda vi har makt att påverka.
Jag och min sambo har oxå pratat mycket om hur livet utan barn skulle bli. Och även om det inte är något vi önskar så vet vi att det faktiskt går att leva ett rikt liv utan barn. För vi har varandra och vi har möjlighet att göra massor av saker vi tycker om och uppskattar, vi har alla möjligheter att odla våra intressen, vi kan resa och se platser som vi annars inte skulle ha sett. Det är så lätt att fokusera på det man inte har. Men det är mer rätt att fokusera på det man faktiskt har...
Ninni: Ja inte är det lätt. Vi har kommit en pytte ytte bit på väg när det gäller att acceptera att livet kanske inte blir som vi har tänkt oss det. Vi har ännu inte ställt oss i kö, trots att vi pratat om det i över ett år. Det känns ju så definitivt på nåt sätt. Jag tror att vi mentalt inte varit redo för att ta det steget, inte för t vi inte kan tänka oss att adoptera, utan för att om vi ska adoptera så innebär ju att vi på nåt sätt tar ett steg närmare att kategorisera oss som ett ´par som inte kan få barn. Men det är bättre att se det som en möjlighet att få barn, även om vi inte kan göra dem själva ;)
Kul att ni bestämt er för att gifta er! Både jag och min sambo hade nog egentligen tänkt oss ett rymma-iväg- bröllop, och så blev det ändå en helt annan typ. Det slumpade sig så av någon anledning. Men nu när vi har spikat allt och inbjudit alla känns det bara skitkul!
Jag har behandlas sen efter graviditet nr. 2. Vid 3:an tog jag trombyl (på eget bevåg) och Progesteron. Vid fyran tog jag Innohep från plus, Trombyl hela cykeln (m. uppehåll för mens då såklart), progesteron (från äl tror jag). Vid nr 5 gäller Trombyl hela cykeln, Innohep och Prednisolon från ÄL, progesteron, pregnyl från plus. Och så lite folsyra hela cykeln. Min plan är att få ett riktigt plus imorron, men vi får ju se hur det blir med den saken ;)
Tack Icka, ska uppdatera då jag vet mer :)
Ninni: Vad härligt att ni ställt er i kö, grattis! Ja, det är klokt att ha en back-up-plan. om vi inte hade så rackarns mkt att göra så kanske vi också skulle ta oss i kragen. Vi nämner det åtminstone någon gång/vecka så det börjar vara på tiden att ta sig tid!
Får och får... Man tar vad man får för behandling och så fyller man i med resten själv ;)
Progesteron tar man som vagitirier, det stöttar upp gulekroppen, som normalt står för produktionen av detta. Jag tar 2/dag. Innohep är sprutor som man tar i bukfläsket. Det är blodförtunnande. Jag tar 1/dag. 3500 enheter, vilket är en rätt låg dos. De flesta har nog iaf 5000 enh. Prednisolon är vanligt kortison, det verkar antiinflammatoriskt, och bygger alltså på de immunologiska principer som svenska gynekologer inte ger så mkt för ännu. Men de finns ju en hel drös som får det utskrivet här också, det gäller bara att hitta rätt :)
Ninni: Låter härligt att ha fått en kick :) Jag tror att det är lite svårare för män i regel att hänga med i svängarna, de har ju sin oro och sina funderingar, men de slipper ju mycket av de procedurer som vi tvingas igenom, för att inte tala om alla omställningar i kroppen som det här innebär. Det känns helt enkelt som att vi kvinnor därmed har lite försprång i förmåga att anpassa oss.
Bettan: Det finns förfyllda sprutor på allt från 2500 IE och upp till typ 20000 IE.
Ja, jag har testat, men ett plus på ett gravtest är inte längre ett plus för mig. Här är det VUL som gäller! ;) Ska dit nästa tisdag igen. det är bara att vänta och se alltså.
Cali: Vinkar lite till dig! Vore kul att få en uppdatering på hur det är och har varit. Om du orkar och vill såklart!
Ego/svar t. ninni: Det går fint med bröllopsplanerna, men har tyvärr inte hunnit så mycket som jag hade tänkt. Det är såååå många saker som ska fixas, även om vi håller det hyfsat litet och enkelt. Vi skippar helt ex. att gå och lära sig brudvals och sånt trams (jag tycker ite att det är något fel på dem som vill ha det, men vi ä rint edansanta) Igår bestämde vi in- och utgångsmarsch + funderade över vilka sånger vår solosångerska ska köra (förslag mottages tacksamt) Idag ska vi till systemet för dryckesrådgivning, och om jag hinner ska jag gå förbi blomsteraffären nu på lunchen och kolla upp ang. brudbukett. Och härom dagen så fick jag plötsligt en massa brudnäbbar, har frågat syskondöttrarna tidigare å då ville de inte, men nu vill de. Så nu ska man hitta näbbklänningar som inte kostar en hel förmögenhet... :) Men det är faktiskt ganska kul ändå med allt pyssel. Även för en f.d. rebell som aldrig skulle gifta sig :)
Ninni: Jag glömde fråga: Hur går det med allt det andra för dig?
Bettan: Wow å stort grattis! Det är sååå häftigt att du äntligen får ha lite flyt! Vad säger VUL i förhållande till ÄL?
Ninni: Hur var återbesöket? Japp, vi gifter oss i kyrkan.
Liss: Stort tack. Och stort grattis till dig själv :)
Fialisa: Ärligt talat så förstår ja ginte alls tanken att det skulle vara ett X bara för att du är på BIM + 3 å testar negativt?!? Vid ett x så ökar hormonerna på sig precis som vid vilken graviditet som helst. Ett x innebär ju helt enkelt att graviditeten sitter på fel ställe. Och jag skulle alls inte oroa mig över BIM +3, det låter ju mer som en normalvariation, som de andra tjejerna sagt - sen mens, eller sent plus.
Ninni å bettan: Ja, jag har väl det typ. Men det betyder som sagt inget för mig så det är inget jag reflekterat särskilt mkt över, annnat än att ja gökar på antalet mediciner lite. Jag har gjort ett VUL, men det var för tidigt för att kunna säga nåt. Därför ska jag tillbaka nästa v. Då får vi se om jag är gravid igen.
Cali: Trist att läsa om dina funderingar. Men inte förvånade. Vi diskuterade detta nyss här, i samband med att ninni hade ungefär samma tankespår strax efter sitt senaste mf. Och då liksom nu tycker jag att du ska försöka att grubbla över alla om och men, och istället försöka lägga fokus och kraft på det du har framför dig, de val du kan göra nu, och det du har.
Jag har haft prick sama funderingar som dig, jag också utbildat mig länge, och började sent efter några års glidande. Men jag har valt att inte lägga fokus på det. För de val som jag har gjort tidigare, de var rätt då, och besluten var rätt då. Men om man nu hade gjort ett annat val någon gång under sitt liv, om man bara hade tagit några steg i en annan riktning någon gång under livet, då hade man inte varit där man är idag. Och man hade inte varit den man är idag. Och man hade inte haft de drömmar och förhoppningar som man har idag. Och man kan aldrig veta om ens situation skulle ha varit bättre eller sämre. Så försök att sluta grubblar över om och men. Annorlunda val hade kanske inte varit bättre. Och hur som helst så får du aldrig veta hur det hade varit om du bara...
Har du själv funderat över Pergo? Jag har egna ÄL, men har efter 2 av mina 4 mf haft svårt att få igång äl, och jag har tagit Pergo och blivit gravid mha det 2 gånger. Här i Sverige så skriver då ut det till höger och vänster. Och av din kompis historia att döma så gör de det även där. Om jag var du så skulle jag gå till en anan läkare och försöka få en second opinion angående myomet. För anatomiska avvikelser i livmodern är en känd mf-risk, om jag kommer ihåg rätt så beror 10 % på denna faktor. Och som jämförelse kan sägas att 50% beror på okända faktorer.
Ninni: Så bra att det ändå känns förhållandevis ok mitt i allt elände. Jo, eventuella rester kommer ut med nästa mens. Det där med tanken på att inte få biologiska barn är väl en sorg vi alla förstår. Du ska nog se att han vänjer sig vid tanken. Det är nog bara det att den har grott lite längre, och lite mer intensivt hos dig. Låt det mogna bara. Jättebra att ni är så öppna med allt. Bara man kommunicerar så brukar demesta lösa sig.
Bettan: Klart det är häftigt, det är ashäftigt ju! ;) Så kul att läsa om era valpbravader. Det är sååå härligt med valpar, om än de har vassa tänder och tar en himla massa energi. De ger så himla många skratt i gengäld :)
Här var det stilla och lugnt...
Ninni: Hur är det med dig? Hur har ni gått tillväga när ni valt organisation och länder? Vi sitter ju lite i samma båt vad gäller ålder och tid som gifta. Urvalet är ju då något begränsat, så det vore kul att höra hur ni har valt!
Bettan: Supergrattis till fint KUB och till att du äntligen verkar fått till det :)
Jemema: Klokt, instämmer med dig i dina funderingar.
Cali: Ok, då vet jag att du redan fått second opinion, det är bra att veta att flera gör samma bedömning.
Ego: Kunde vid tisdagens VUL konstatera att den graviditet man såg förra veckan nu är borta. Fick lämna hCG som var förhöjt. Lämnade nytt prov igår och detta var ännu högre, inte mkt som vid en normal graviditet, men ändock högre. Med andra ord så har jag ett X och har blivit instruerad att komma in akut vid blödningar och/eller buksmärtor. Om jag klarar mig från detta under helgen så har jag tid för nytt VUL på måndag. Summan nu är alltså 3 mf, 1 ma och 1 x. *Suckar djupt*. Bara jag nu inte får nåt skit så att jag inte kan gifta mig om 2 veckor! :(