30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Cali: ja, vi läste artikeln i går och kom fram till att trots att risken var förhöjd, så tycks den fortfarande vara låg. Som det känns nu så kommer vi att satsa på prog vid nästa ev. graviditet.
Ja, det är precis det jag menar, det är nästan extra konstigt att de inte informerar om detta i USA!
Du måste ha kommit långt i graviditeten nu. Viken v är du i?

Mojutten:  usch vad jobbigt! Känner igen mig... Jag har fått mer tid att tänka nu och ibland känns det som att sorgen över att allt det här har hänt kommer över mig först nu. Jag har liksom bara fortsatt med allt och gått vidare efter varje ma, det är först nu som det börjar skjunka in att jag verkligen har haft fyra ma.... Det kan ju inte direkt hjälpa dig att ha en massa gravida kollegor.... Stor kram till dig!

Bettan: tänkte i går att det är ju helt fantastiskt att du går in och svarar på min fråga när du är mitt inne i allt som händer i ditt liv! Du är en pärla och jag hoppas att du verkligen förstår hur mycket du har betytt för mig (och säkert för en massa andra) i den här snurriga situationen.  Kram

Cali: ja, vi såg det, men vi är tyvärr inte fullt insatta i de olika graderna av hypospadia. För att göra bördan lite jämnare (det har varit övervägande jag som har engagerat mig i vår barnläshet), så ska maken läsa på om hypospadia. Trots detta anser vi, som sagt, att risken fortfarande ser ut att vara låg, så om vi inte hittar något annat som talar mot det så blir det prog. vid nästa ev. graviditet. Just nu känns detta dock väldigt avlägset, det finns ju inget hittils som talar för att jag i huvud taget kan få biologiska barn.
... och din andra fråga, jag är bara glad att du är kvar! Jag tycker att du håller dig på helt rätt nivå i gravidpratet, så för min del störs jag inte alls av att du är kvar trots att du har kommit så långt i graviditeten. Men jag tycker absolut att alla ska säga vad de tycker, för det är väl ingen vits att vi i den här tråden hymlar med att det kan vara jobbigt med andras graviditeter osv.
Jag är så glad att det går så bra för dig! Kram

Hej, hej! Hur är det med alla?

Mojutten: hur är det med dig?

McYama: hoppas det gick bra under äl

Sigelkatt: hur går det för dig?

Ego: jag har mått oförskämt bra på sista tiden, men nu i kväll grep den gamla vanliga paniken taget om mig igen. Ni vet "det kommer aldrig att lösa sig" "varför kan alla andra få barn förutom jag" osv osv. F*n vad det här är jobbigt ibland....

Snigelkatt: usch och fy, det är jobbigt att hålla uppe hoppet.... och samtidigt vara rädd för en ny graviditet. Känner igen mig så väl..... Men jag kan hoppa in som ditt extrahopp inför helgen Vi får förstärka varandra ibland. Kram

Mojutten: ja, jag har också bland önskat att vi aldrig hade börjat försöka få barn. Livet hade varit mycket enklare då... men de tankarna kommer allt mer sällan nu. Ta hand om dig!

McYama: ja, leta symptom har vi nog alla gjort massor av gånger Jag håller tummarna för ett plus vid bim om en vecka då! Här gör vi inga försök, så jag har inte koll på äl och bim. Nu har jag iaf haft mens två gånger sedan sista ma, så det är möjligt att börja försöka igen men jag tror ingen av oss är riktigt peppade ännu. Vi har bestämt oss för att inte skynda oss den här gången, eftersom det med största sannolikhet blir den sista graviditeten och då är det väl bättre att man verkligen känner för det. Men vem vet, jag kanske tänker annorlunda vid äl...

Mojutten: ja, man skulle ha slagit ner den biologiska klockan vid första livstecknet
Vi har ju kontakt med Dr LM nu, så vid ev graviditet så ska vi behandlas av honom med innhep. Samma för dig, eller hur? Prog. vet jag inte om jag ska börja med vid plus eller vid äl om vi gör insemination. Visst hade du prog. vid förra graviditeten? När har du börjat med det?
Skönt att ni klarar er ifrån äl-stressen! Det sista man behöver är ju att förstöra den perioden, som ju i grunden är något trevligt Lycka till!

Dara: stort grattis! Känner igen oron, men hoppas att du kan njuta lite mer snart! Kram

Oj, här händer mycket  ! Samtidigt som jag blev jätteglad för alla möjliga plus i veckan, så fick jag ett släng av ont i magen.. hjälp, tänk om jag blir ensam här i tråden  . Det här är enda stället jag skulle våga säga det, så jag hoppas verkligen att ni förstår hur jag menar!

Cali: jag har haft en jättebra helg! Hur är det med dig?

Mojuten: hönshus! Vilken annorlunda hobby Men träningen förstår jag, tror jag hade gått under om jag inte hållit igång och tränat under de här jobbiga åren. Hoppas din man kommer håg att påminna dig! Förstår att det känns motigt när ni försökt så länge nu, men jag håller tummarna före ett ordentligt plus om en vecka!

McYama: och även husvagnar var ett ovänat intresse Vad roligt och få veta vad ni pysslar med när ni inte är här! Håller tummarna för att dragningarna i livmodern är en graviditet! Snart vet du!

Snigelkatt: det här låter ju riktigt lovande! Hoppas mensen fortsätter hålla sig borta ( i nio månader för att vara exakt ). Håller tummarna för dig med!

Stor kram till alla kämpare!

Tack för att ni förstår! Ni är verkligen ett gäng fantastiska tjejer

McYama och Snigelkatten: hur går det? Håller tummarna hårt för att era plus har dykt upp nu!

Snigelkatt: vilken jobbig situation! Att både ha stulande mens och bebisprat på jobbet låter riktigt jobbigt! Känner igen det du skriver om rädslan över att man blivit för gammal, har tänkt samma sak själv flera gånger.... Men jag måste säga att, trots att jag haft tur med regelbunden mens, så har min mens också hoppat några gånger. Den brukar dock bli regelbunden igen och det hoppas  och tror jag att din blir också! Det sista vi behöver är strul med det också! Stor kram!

McYama: Testade du i dag? Hur gick det? Håller fortfarande tummarna....

Mojutten: Gillar det du skrev: "Förhoppningsvis så är vi bara gamla men inte för gamla". Det ska jag bära med mig. Ålderstressen kan bli nästan olidlig ibland, särskilt när kroppen strular, men jag tror inte att vi är för gamla! Kram