30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

TT: ja, men då förstår jag hur du menar. Det blev ett missförstånd. Tack för att du förklarade hur processen går till för någon som kan ha frågetecken kring det. Den info jag har fått säger att man måste räkna med att hela adoptionen tar ca 3-4 år, så visst tar det tid. Därtill, så måste man absolut räkna med köer till både föräldrautbildning och utredning. Rådet som kvarstår är att prata med den organisation man valt + sin kommun för att ta reda på vad som gäller för just er just där ni bor.
Håller med om att utbildningen gav en massa bra info. Framförallt kanske det gav mig och min man en bra utgångspunkt för att fortsätta diskussionen och det gav nog särskilt min man väldigt mycket att prata med andra ev. blivande adoptivpappor. I princip så vet vi att vi vill adoptera, frågan är väl bara när vi ska ta steget fullt ut och avsluta bioförsöken..... Har ni beslutat er för att inleda medgivandeutredningen nu? Lycka till! Kram

Mojutten: ja, visst är det stressande. I mitt huvud bara snurrar tankarna oavbrutet, men det leder i princip ingenstans.... MEN det är inte säkert att det är lika stressigt för er! Som jag skrev i mailet till dig, så beror det mycket på er ålder, hur långe ni varit gifta och kötid hos AC osv. Mitt råd är verkligen att ni kollar upp med er kommmun och med AC vad som gäller för er. Ni har ju en jättefördel i att ni varit gifta ett tag iaf! .... och om man är tveksam, så kan infosamtalet på Familjerätten + föräldrautbildningen vara bra sätt att få mer info.
.... och att trolla bort några år, det skulle jag också önska att man kunde! Det finns mycket jag ångrar, men jag försöker verkligen att stoppa de tankarna, för jag visste ju inte bättre då.  Kram

Hej igen Förlåt för att jag tar över tråden....

Mojutten och TT: Ville bara säga att orsaken till att jag bara skriver om AC är att jag tolkade det som att ni (och jag) bara är med där. AC är dock verkligen inte enda organistionen som finns. Vi håller just nu på att välja en andra organistion att gå med i. Organisationerna hittar ni här: www.mia.eu/

Till alla: förlåt för att adoptionsdiskussionen tagit över tråden! Byt gärna ämne Hoppas alla har det bra! Kram

TT: ok. Du får gärna hålla mig uppdaterad om vad som händer, särskilt när utredningen kör igång!

PP: Tack detsamma.! Förstår av bilden att ni fått er bebis nu, stort grattis!!!!

Hej, hur är det med alla?

Ego: jag ska på återbesök i morgon, men ma är absolut inte över trots att det påbörjades 10/12. Jag har rätt ont fortfarande och blöder. Jag vet att de egentligen inte ville lägga återbesöket så här tidigt, men det blev så pga av alla helgdagar. Har någon av er varit på återbesök när ma fortfarande pågår?

Icka: i dag satte det verkliga mf igång och det har gjort fruktansvärt ont. Vet inte om jag kommer kunna åka på återbesöket i morgon om jag blöder på det här sättet, så det blir nog inga positiva besked i morgon. Låter som ett bra val med skrapning....

Bettan: ja, jag ska kanske boka om det. Jag ska ringa dem i morgon. Det konstiga den här gången är att jag har haft ont och blött sedan jag fick cytotek 10/12, men det är först nu det brakat loss ordentligt. Skriver som i andra tråden; skit också vad vi får gå igenom mycket!

Bettan: ja åt helvete är det verkligen!

TT och Cali: ja, jag avbokade och det var nog rätt beslut. Har en ny tid om en vecka.

TT:  min teori är nu att cytoteket inte  har verkat den här gången. Det har småblött och gjort lite ont sen jag tog det, men aldrig riktigt kommit igång. Det jag hade  går kändes mer som ett "riktigt mf" som de jag hade de första två gångerna. När det inträffar typ 11 dagar efter cytotek, så kan det väl nästan vara så att kroppen tog hand om det sjökv till slut? Babblar, men jag hoppas du förstår vad jag menar. ....och  nej. Murphy skulle aldrig våga visa sig här

McYama: låter som att du har fått riktigt bra vård på sjukhuset, vad skönt att höra!  Förstår att det känns motogt att köra igång igen, men som Bettan skriver så finns det massor av solskenshistorier. Det är bla. många från den här tråden som nu har sina barn. Om det känns riktigt motigt, så är det ju inte fel att ta en liten paus. Vi tog en liten paus i höstas och det var riktigt skönt.

Ego: nu när mf verkligen "hände" i går, så har jag väl ca en till vecka av småblödningar och värk till och från att se fram emot. Detta under jul och nyårshelgen.  Det här går nog till historien (i hård kunkurens) som det värsta ma hittils. Var bara tvungen att klaga lite.

Hej, hur är det med alla? Hur har julen varit?

Humlefröet: välkommen hit, men jag beklagar verkligen att du behövt söka dig til oss. Du har naturligtvis rätt till utredning nu efter tre ma/mf! Tyvärr så måste man stå på sig mycket för att få sin rätt inom vården.

Sugarrush: vad bra att ni får påbörja utredningen så fort! Det där med koksaltlösning, var det röntgen av livmodern? Jag ska få hysterosalpingogram (hoppas verkligen jag skrivit rätt nu ) som då ska vara röntgen av livmodern. Jag skulle egentligen ha gjort det innan, men blev istället gravid den månaden. Om det var röntgen, hur var det i sådana fall? Gjorde det ont?

Ego: blödningarna har slutat nu, men det var ändå inte riktigt bra på återbesöket i dag.... Allt såg bra ut i livmodern och äggstockarna, men graviditetstestet var fortfarande svagt positvt. Läkaren var väldigt tydlig med att det är viktigt att jag testar hemma nästa vecka och kommer tillbaka till akuten om grav.testet fortfarande är positivt. Har någon av er varit med om detta? Min kropp brukar inte vara så här vid mf, utan den brukar vara rätt bra på att hantera detta själv... Nästa vecka har det gått en måndad sedan cytoteket och det tycker jag låter lite länge.... Känner mig också rätt besviken på att jag hade hoppats på att vi skulle få inleda det nya året med iaf ett avslutat mf, men så blir det inte...