30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Nää..har tänkt hålla mig ifrån tempandet så gått det går.. Mest för att det känns som att jag kommer att bli alldeles för "manisk"( är nog nu). Jag är ett litet kontrollfreak emellanåt..
Och eftersom jag än så länge inte har haft problem att bli gravid så har jag inte behövt tänka i de banorna. Men vem vet..tillslut kanske jag  måste ge vika mot mig själv.

Albyl minor är receptfritt så det ska iinte vara nåt problem att köpa, men det kan hända att de har den bakom disken iaf. Jag har aldrig fått frågan vad jag ska ha det till, förstår inte heller vad de har med det att göra!?

Enligt min förra läkare så sa hon att ofosterlig var just det att fostret har regredierat och försvunnit. Att man först har en vanlig graviditet med fostret dör för att sen "ätas" upp av kroppen igen..

...men det låter ju rätt fel att kalla det en ofosterlig graviditet!

Icka...Jag fattar som att det funnits nåt från början.. Med tanke på att ägget börjar celldelas direkt så måste det ju finnas nåt där tycker man. Min ofosterliga upptäcktes i v9 men den lilla hade dött runt v7, då är det ju rätt litet så kroppen lyckas nog ta tillbaka det ibland..varav att det ser tomt ut..

Ringde in till gyn idag för att höra om mina prover som togs på utredningen.. Fick inte tala med läkaren för han är borta en vecka. Men enligt journalen så var proverna bra.. Men sen sa hon att han inte signerat på ProteinC och S.. vet inte riktigt vad hon menade med det?

Tog även upp att jag vill ha progesteron vag. vid en graviditet.. Så om jag bir gravid innan han kommer tillbaka skulle jag få ta upp det med en annan läkare..

Men om nu alla prover är bra? Ska jag trycka på att få göra flera eller ska jag försöka slappna av och satsa på att bli gravid igen?

okey..vet inte vad som är de vanligaste Men jag tog iaf autoimmunprov, kromosonprov och proteinS och C..

Ja, kanske  man ska låta det stanna vid det och satsa frammåt nu.. Proggarna kommer jag vara tjuriga på, de ska jag ha!

PP...åh, så skoj! Det är du verkligen värd..grattis grattis!! Blir så glad då jag läser det!

Maria..förstår dig fullständigt. Svackerna kommer och går hela tiden...har själv en liten sån nu.
 Och att sen bli påmind om sina missfall genom andras graviditeter gör det inte lättare. Jag har tre vänner som alla blev gravida samtidigt som mina graviditeter..skillnaden är att deras lyckades.. Jag är jätteglad för deras skull, men ibland dyker en bitterhet upp inom mig som jag har svårt att handskas med.
Tyvärr är även en av dessa kompisar  oförstående i hur det känns att ha svårt att få barn. Hon tittar på ett par kalsonger så är hon på smällen..har nu tre. Det jobbiga är att hon klagar på hur jobbigt det är med barn, blev sur på mig när vi inte var med på bröllopet deras (haft mitt tredje ma fem dagar innan)och nu frågar hon hela tiden om det "tagit sig igen". Vet inte hur jag ska orka handskas med henne längre..
Men det är tur man har andra vänner som man kan vända sig till!