Hejsan. Häromdagen smög jag runt på tråden för dem som ska ha barn i oktober, vilket var precis vad jag skulle ha oxå. Men nu hoppar jag in här istället och jag antar att ni förstår varför!! Hoppas jag får vara med er här.
Kul attt höra om er som det har går bra för nu. Har ni kämpat länge, om jag förstår rätt så har ni fått ta hjälp av olika preparat? Jag hoppas ju givetvis på att köra på för fullt igen så fort det går. Bryt ihop och kom igen är mitt motto just nu, ha ha fast jag har senaste dagarna brytit några gånger, 
. Det jag nu mest oroar mig för är hur f--n ska jag kunna vara lugn när det väl är dags!! Jag önskar mig illa mående i nio månader så jag vet att allt är ok!!
Hur hanterar ni eran oro nu när ni är gravida?
Jag blir imponerad över hur alla här kämpar, trots slitningen mellan hopp och förtvivlan. Jag kan skriva under på flera av era känslor som den att alla runt en får barn hit och dit och man ska vara glad över deras skull. Klart man inte vill missunna dem men va fan, ja ibland blir man bara så förbannad.
Jag kan bli så fachinerad över hur stark hoppet är ända in i det sista hoppas man, även om man innerst inne vet att det i så fall skulle vara en jungfrugraviditet så hoppas man! Märkligt det där, men jag antar att hoppet är det sista som överger en.
Jag förstår att flera av er fått missfall sent eller senare än mig i alla fall. Jag har vad jag vet fått två och de har skett i vecka 5. Antar att det är ännu svårare ju längre tid man går. Har ni tagit kontakt med läkare direkt när ni fått missfall eller hur har ni gjort?? Jag tänker att det kanske inte är så stor idè utan att det bara är att kämpa vidare.
Ja, ja till helgen kör vi igen, även om det är svårt att hålla upp glädjen i produktionen.
Kram till alla er som delar med sig av era erfarenheter och tack för att jag får vara med och ta del av dem. 
Kul att höra om alla er som det går bra för, jag finns här i bakgrunden. Känns kul på ett tråkigt sätt att det kommer in lite nya människor, då känner jag mig inte nyast på tråden i alla fall.
Tyvärr är jag inte lika ambitiös som er andra som tar er tid att skriva till varje person utan jag kör ett gemensamt för alla!
Nu inväntar jag löningsdagen den 27 av två anledningar, dels för pengarnas skull men mest för att jag hoppas på att jag får en anledning till att köpa ett gravtest!!
Till er som skriver om sömnproblem och negativa tankar så tror jag att det är viktigt med motion, och vi lever bara en gång så varför inte försöka vara lycklig åt det vi har medans vi väntar. Så är min melodi i alla fall, däremot innebär det inte att jag aldrig bryter ihop, det händer titt som tätt.
Ha en fortsatt härlig och solig dag alla!
Jag har två små frågor, hur mycket har ni vågat träna när ni väntat på att bli gravida och när ni väl har blivit gravida?? Ska man ta det lite lugnare eller är det lugnt att träna på som vanligt? Nästa fråga är om ni har druckit kaffe, verkar som det är lite olika bud gällande det. Jag antar att man vill göra allt för att minska risken för missfall samtidigt så vill man ju inte avstå allt om man nu ändå inte blir gravid. Jag har börjat att löpträna så smått och jag försöker att dricka max en kopp kaffe med mycket mjölk i, ska man fortsätta eller ska man ligga lågt till man vet om man är gravid eller inte!!???
Säger som alla andra, vad tråkigt för dig Cali. Måste vara jobbigt när man själv känner att man inte kan påverka det.
Tänk att man skulle lära sig så mycket om hur man gör barn, då förstår jag om sexualundervisningen upplevs bristfällig i skolorna!
Ha en bra kväll alla!
Jag håller tummarna för dig Liss, känner igen den iskalla känslan. Kram.
Oj vad det har hänt grejer här. Så många som skriver nu så det är svårt att hålla koll på var alla befinner sig.
Kul i alla fall för dig Liss att Liten var kvar och att allt såg bra ut, skönt att dun inte behövde vänta så länge tills du fick komma in. Antar att du nu mera har ett par riktigt sköna och snygga mamma byxor!!
Skönt Icka att du kan släppa mf tankarna, att oroa sig över om barnet är friskt eller inte är nog helt normala tecken i en graviditet. Dessutom kommer man nog för evigt vara förbunden till oro över sitt barn när man väl fått det i sin famn!
Själv väntar jag på att få göra ett grav test, befinner mig väl på dag 24 eller nåt sånt. Försöker koppla bort det så mycket som möjligt blir så jobbig väntan annars.
Någon som vet hur lång innan man kan testa för att få ett säkert resultat??
Vad jag förstår så har alla ni genomgått utredningar och olika behandlingar, hur länge försökte ni innan ni kontaktade läkare och vad börjar utredningarna med?
Ha en härlig lördag alla!
Sorry om jag är otydlig Mojutten men jag är helt ny på detta område både vad gäller alla metoder och dyl och på området, delta i forum!! Men jag ligger här i bakgrunden och lär mig av allt ni skriver, hoppas dock på att ej behöva bli proffs på detta område. 
Tack Laplata. Vi har inte skyddat oss de senaste två eller tre åren, men vi har inte heller försökt även om jag har hoppats på att det skulle bli ändå. Jag fick ett missfall 2008 i dec, nu när vi bestämde oss för att försöka ordentligt blev jag gravid direkt, men fick missfall igen. Nu hoppas jag ju på att det har tagit sig denna gången också. Eftersom att vi inte har försökt ordentligt innan har jag inte valt att ta kontakt med läkare men det börjar bli aktuellt nu.