IVF pappor...

Hallå Kingen!

Min fru har varit förvånansvärt stabil under hela IVF-behandlingen hittills. Huvudvärk och så fick hon av sprayen och ömhet i magen och lite svullnad av sprutorna. Vi har inte gått igenom nåt försök med pergotime eftersom fruns syster blev så vansinnigt dålig av det preparatet och då avrådde ena läkaren detta.

I vårt fall var det ganska få och enkla argument för och emot..

Emot: Kan vi inte bli gravida på egen hand trots att utredningen inte visar ett smack så är det kanske inte meningen att vi ska ha avkomma tillsammans.

För: Hur det än är så är det ju ett barn av oss. Vi har försökt under en tid och vill ju verkligen ha barn med varandra så detta är bara ett naturligt nästa steg när nu möjligheten finns.

Jag var den som var mest emot. Det gick över! 

All lycka med adoptionen och om ni bestämmer er för IVF, så önskar jag er all lycka även med det.

Hej Iswara!
Tack för ditt svar =)
Din frus systers erfarenhet lät verkligen intressant, då kanske inte ivf:en kommer påverka frugan negativt...eller iaf lika negativt som pergotime. Det känns som frugan har exakt samma "emot" argument som ni hade. Hon har astma och ganska mycket allergier och ser det som en anledning att hon inte bör få biologiska barn och föra det vidare. Dock känns det som "förargumenten" börjar vinna mark nu, både hos henne och hos mig.
Men det är ju stort, återigen ska man kasta sig in i något nytt och bygga upp ännu mer hopp....och ibland är det nästan värst tycker jag.

Ha de! 

Jag är benägen att hålla med dig. Det ÄR stort och stundom otäckt. Det jag tyckt varit värst under IVF-tiden är det faktum att vi som män har väldigt lite med processen att göra. Kvinnorna ska spruta sig fulla med hormoner och sånt, med allt vad det innebär för deras mentala hälsa, för att sedan stickas hål på med en enfots kanyl så äggen kan tas ut och befruktas för att sedan återinföras i livmodern med nån form av nål/kateter... Vi män behöver producera en utlösning i en plastburk. Ger ni er på IVF så råder jag till att vara så aktiv som möjligt för det är lätt att känna sig utanför!

Fridens!

Tjena boys!

Har varit lite frånvarande från tråden, Det gick åt skogen, igen....
Blev missfall i v6.
Men skam den som ger sig, vi väntar nu på ett FET så fort gumman får sin ägglossning.

SHIT va skoj att det fortsätter komma in folk i tråden, det var ju detta som var meningen när jag skapade den, pappor och blivande pappor som kan babbla ur sig lite och samtidigt hjälpa och stödja varandra

Kingen: Vi vill så gärna ha ett eget barn så vi kommer nog fortsätta tills vi nån gång lyckas, IVF behandlingen är så otroligt jobbig på många sätt men lyckas man så är det nog klart värt det! Just för våran del så har vi vuxit oss starkare tillsamans på grund av detta och älskar nog varann mer än nånsin men för en del par så blir det helt enkelt för mkt och slutar i att dom går ifrån varandra, det är så himla olika från person till person men du ville att vi skulle skriva för/emot och det  enda jag kan svara dig då är att det är nåt NI ska känna och bestämma för som sagt alla är vi olika och en adoption är ju ett väääldigt bra alternativ.
Hur som helst så önskar jag er ett STORT lycka till och håll oss uppdaterade!

Wolfstein: Fan va skoj att du hängt på i tråden och grattis! Hur går det för er?

Iswara: Säger samma till dig, skoj att du oxå hänger på här!

Håller med dig fullt ut med att det är en STOR grej det här och ibland skrämmande... Men som jag även skrev till Kingen, deet kommer nog klart vara värt det när man sitter med sin lilla i famnen! Ibland känner man sig så "obehövlig" det enda man "egentligen" bidrar med till själva processen är ju lite vitt kladd i genomskinlig mugg... därför är det sååå extra viktigt att man finns med och stöttar och engagerar sig så att man inte känner sig helt utanför.. för att inte prata om hur viktigt det är för våra respektive att vi finns där, förstå hur läskigt allt detta måste vara för dom! en massa hormoner föjlt av oändliga gynekolog besök, hur många sprutor som helst att ta ( jag satte alla sprutor på min fru, då får man liksom vara lite mer delaktig iallafall )  och sen äggplocket, och sen in igen.... ja fy fan va dom gör det bra!!

Ha det bäst nu grabbar och sköt om er!
Peace!

ET imorgon fredag. Ett enda stackars befruktat ägg var allt det blev av 9 plockade. Vi hoppas att det är en liten kämpe. På den positiva sidan kan sägas att nu vet vi varför vi inte lyckats bli gravida utan hjälp!!

Matte. Tråkigt att höra om MF. Jag önskar all lycka med FET.

Tack ska du ha Iswara!  Hoppas att det går bra för er imorgon och framöver!!

Skulle vara roligt att veta vart alla bor så skriv gärna ner det :)

VVVeni, hur går det för er?

Södra gästrikland här. Hemortsläkare i Gävle och IVF-kliniken i Falun!

Hoppar in i tråden jag med...

Vi fick en underbar kille 2007 via IVF som faktiskt tog sig på första försöket och efter det så har vi jobbat på att få ett syskon.Körde 3 ivf  med missfall på alla så vi gav helt enkelt upp och var inställda på att bara få ett barn, men av en slump så tog det sig på naturlig väg och det lyckades hålla sig kvar och frugan är nu i vecka 31

Känslan är obeskrivlig så ge inte upp killar, har fått för mig att om man inte tänker på det så rätt som det är så klickar det...