Hjärtebarnen

Känner att jag kanske tränger mig på lite i er grupp här, men om någon har lust att svara ändå så är jag väldigt tacksam!

När jag var i v.16+0 gjorde jag ett ultraljud men eftersom bebisen då var så liten kunde de inte få till en klar bild av hjärtat. Det kändes inte särskilt konstigt så jag blev inte orolig. Jag fick en ny tid som jag var på i tisdags (v.18+1) men de kunde inte se allt de ville se på hjärtat då heller. Det KAN ha berott på att jag kissade bara en timme innan besöket, men jag tycker ändå att det borde ha blivit en bra bild.
Jag kan ju egentligen ingenting om hur ett hjärta ska vara uppbyggt men jag tror att hon som gjorde ultraljudet pratade om att hon inte kunde se om kamrarna var symmetriska eller inte. Jag frågade vad det innebär men märkte att hon inte riktigt ville svara eftersom hon inte visste om det var något fel överhuvudtaget. Till slut sa hon något om att ifall inte kärlen går som de ska så klarar sig bebisen inte utanför magen.
Jag fick en ny tid hos någon sorts specialistläkare den 6:e april och hon som gjorde ultraljudet sa att jag inte skulle oroa mig, men jag kan inte sluta tänka på det här. Jag mår så sjukt dåligt av det och kunde inte ens vara kvar på jobbet idag pga att jag bara gråter.
Det här är ju antagligen ett struntproblem jämfört med vad alla ni går igenom med era barn, mitt är ju inte ens fött..
Men jag undrar ändå om någon vet något om sånt här? Kunde ni se era barns hjärtfel redan på ultraljuden?

helma: Tack så jättemycket för ditt svar. Det känns lite lugnande för stunden i alla fall och jag försöker verkligen att tänka positivt. Det kanske blir lite lättare när man får höra om andra som har klarat sig bra. Tack igen!

willsam: Hon som gjorde ultraljudet försökte väl lugna mig lite genom att säga att bebisen rörde sig mycket och att det handlar om att få till exakt rätt vinkel.
Hon sa också att hon inte hade SÅ starka misstankar om att något var fel och att hon inte tyckte att jag skulle gå hem och gråta mig fördärvad.. Lättare sagt än gjort kan ju bara konstateras. Men jag är jättetacksam för ditt svar. Jag behöver verkligen höra om andra som det har gått bra för och det är jätteroligt att höra att din dotter är så pigg
Hur gick det till när hon föddes? Mådde hon bra vid födseln? Gjordes det någon operation med en gång?

Jag lovar att berätta hur det går! Känner mig lite lugnare med era svar i bakhuvudet så jag hoppas att jag ska stå ut till den 6:e april och att allt är som det ska vara då!

Skånetös: Jag bor i Kalmar. Jag fick tid så sent för det var den första lediga tiden han hade, men jag har också undrat hur de kan låta någon vänta så länge. Jag ringde specialistmödravården idag men de var på utbildning hela dagen. De har bara telefontid mån, tis och tors så egentligen kan jag inte ringa igen förrän på måndag men jag ska försöka få tag i någon annan imorgon. Vet inte vem bara...
Jag ringde även det enda privata stället här som gör ultraljud men där var det semesterstängt och öppnar igen på måndag.
Man kan ju hoppas att jag inte fick någon tid snabbare just för att dom egentligen inte tror att det är något fel. Samtidigt så håller jag helt med dig, om det nu skulle vara något fel så vill jag ju självklart veta det så fort som möjligt. Och såklart om det inte skulle vara något fel också för den delen, så att man kan slippa den här sjuka oron.

Trolletmilla: Jag ringde till UL-mottagningen idag igen och fick då en ny tid redan nu på torsdag, dock inte hos läkaren. Jag hoppas ändå att dom ska kunna se något mer den här gången och vara lite mer säkra. Jag har kvar tiden i april också för säkerhets skull men hoppas såklart att vi ska kunna avboka den..!
Det var samma barnmorska jag pratade med idag som vi har varit på UL hos och hon sa att det verkligen inte var meningen att skrämma upp mig, men det är ju lite sent nu..

Som jag skrev i ett annat inlägg förra veckan så fick vi en tid till UL redan idag. Fostrets hjärta undersöktes av både barnmorskor, förlossningsläkare och hjärtspecialist. Alla kunde se att det inte såg ut som det skulle. Hjärtat är inte symmetriskt och det verkar bara vara tre rum (två kammare och en förmak).
Vi ska få komma till Linköping i början av nästa vecka för en ytterligare kontroll men läkarna här verkade inte särskilt positiva till att det är något som går att fixa.
Allt känns bara skit. Jag varken kan eller vill föreställa mig hur det är att tvingas gå igenom en förlossning mot sin vilja där man inte ens får ut något av det. Bara ett dött foster som skulle bli vår bebis.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

Tack alla för ert stöd, det värmer verkligen! Kramar till er alla!
Jag försöker så gott jag kan att tänka positivt men det är svårt efter vad hjärtläkaren sa igår, "det finns ju väldigt mycket som går att fixa nu för tiden men det här ser inte rätt ut". Jag hoppas att det bara var lite klantigt uttryckt eller att det bara är jag som lägger för mycket vikt vid ordet "men".
Läkaren från Linköping ringde i alla fall igår och vi har fått tid på tisdag eftermiddag. Det känns som en lång väntan tills dess men om man bara kan fylla dagarna med något som får en på andra tankar så kanske tiden går lite snabbare. Några tips?

Usch, vilken hemsk kardiolog. Att högutbildade människor kan uttrycka sig så är fruktansvärt. Man sitter i en så oerhört jobbig sits och behöver all hjälp och stöd man kan få.Tack!

Vi har nyligen kommit hem från Linköping. Hjärtfelen var inte så omfattande som läkarna här hemma först befarade. Hjärtat måste opereras men det var ett "lindrigt" fel i jämförelse med vad de trodde. Om vi uppfattade allt rätt så handlar det om att klaffarna flackar (ul-läkarens uttryck) och att de sitter i precis samma höjd och det ska dem tydligen inte göra. Tyvärr kan vi ändå inte känna oss lugna för i samband med det här så finns det en ökad risk för kromosomfel, i vårt fall handlar det om downs syndrom.
Är det någon av er här som också fått besked om ökad risk för kromosomfel?

Vi fick göra fostervattensprov (gud vad jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare i graviditeten) som vi förhoppningsvis får svar på på torsdag. Om det visar sig att det finns avvikelser så kommer vi förmodligen att avbryta. Även om vi då själva väljer det så känns det inte ett dugg mindre jobbigt. Vi vill fortfarande ha vårt lilla efterlängtade barn och slippa gå igenom allt vad det innebär med sent avbrytande. Samtidigt så känner vi att vi vill att vårt barn ska få ett bättre liv, samt att vi själva också ska kunna leva på någorlunda normalt. Varken jag eller min sambo tror att vi skulle klara av den psykiska påfrestning som det innebär att ha ett barn med downs syndrom. Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna med det här, det är absolut inte meningen. Vi har inga onda tankar om barn med den typen av sjukdomar, det här är bara vad som känns mest rätt för oss.

Men återigen, tack så mycket för ert stöd! Det hjälpte oss att vara lite mer förberedda och jag har tänkt på era historier för att kunna känna lite styrka under dagen!

Idag har vi fått besked om fostervattensprovet. Allt såg normalt ut! Fasen vad lycklig jag är nu!
Jag har varit helt nere de senaste veckorna och har haft svårt att hålla de negativa tankarna borta. Jag känner en sån otrolig lättnad nu och kan se fram emot allt igen!
Det kommer ju att bli en hjärtoperation i vilket fall så jag hänger nog kvar i den här tråden. Verkar finnas mycket bra stöd här från alla er som gått igenom samma sak!
Glad påsk på er!!