Hjärtebarnen

ja det tyckte jag också. jag gjorde ett vanligt återbesök hos min hjärtläkare samt attjag fick åka in själv akut en gång under graviditeten eftersom trycket på lungorna ökat, båda gångerna frågade jag om ärftligheten men fick inget svar, hos barnmorskan frågade jag jämt och dom vet ju egentligen inte så mkt, dom lyssnar ju bara lite o dom har ju ingen sån djup kunskap om hjärtat. när jag kom in till förlossningen, o hade en tröja som avslöjade lite av mitt ärr så stelnade förlossningsläkaren till och frågade vad det där var och varför han inte visste något om att jag var hjärtsjuk...konstigt, jag hade ju inte gjort annat än tjatat om det men ändå verkade det inte finnas i min juornal...sen blev det en snabb karusell med akutsnitt osv... visst borde jag har stått på mig ännu mer, men jag var så dålig när jag väntade så jag orkade inte bråka, och tänkte väl att eftersom dom inte säger något kan dom ju inte tro att det e ärftligt. Men men, nu vet jag om det blir barn igen så ska ja ha bättre undersökningar och så vill jag inte föda här uppe, dom har inte ens nålar anpassade för barn när dom ska sticka... så det enda ja vet att säga är att man ska störa läkare, tjata och tjata och fråga följdfrågor tills man förstått allt klart och tydligt, och inte låta dem nonchalera din oro. har man ett barn sen tidigare med hjärtfel, eller själv har ett medfött så måste man få svar på sina frågor och få de kontroller som behövs, så att vården också e förberedda om det föds ett sjukt barn, det måste ju gå fort att få rätt vård då