Brudarna babblar vidare 8

Grattis Icka!!!

Susie:
Faaaaan...... KRAM på dig

Tack alla Ja nu känns det skönt. Vågar inte slappna av än för vi såg ju faktiskt tvillingarnas hjärta slå i samma vecka men de gav upp. Vet någon vart man kan köpa bellybelt. Sitter med en gummisnodd i mina uppknäppta byxor men de stramar ändå. Vill inte köpa mammabyxor eller en större storlek än i fall......

Hannah: Kan du inte vara gravid? Spiral är ju inte 100%-ig. Annars tycker jag nästan det låter som att du har nån obalans när du säger vita, klumpiga flytningar. Kanske svamp? Tappen känns som en lite kula med ett litet hål i.

Susie: Varför ska allt gå emot er? Önskar jag hade haft pengar att låna dig, men nu när sambon varit arbetslös ett tag så har det börjat sina i kassan. Hoppas ni kan ta ett lån fast det känns surt. Annars är det inte jättelångt kvar till april men jag förstår att ni helst vill ha flera försök på er innan sommaren. Håller tummarna.

Domenica: Allt bra? Hade du kollat upp hjärtat?

Movie: Hur mår du nu? Hoppas det är bättre.

LillaT: Du upptagna lilla kvinna

Åsa: Tycker det gått så fort med Saga, att hon redan är så stor. Tänk om ett år har förhoppningsvis jag en liten i samma ålder som Saga är nu

Icka: Stort GRATTIS till pyret.. jag förstår att det är svårt att slappna av ännu men nu hoppas jag verkligen att allt ska gå bra den här gången...

 

Saga växer så det knakar.. jag hinner inte med känns det som och önskar bara att hon ska stanna av ett tag.. 5 hela månader redan.. näeee jag vet inte...

Hej Brudar!

Icka, Gud du är för söt! Tack! Jag förstår att det känns som en evighet och att veckorna verkligen går sakta nu för dig. Men snart så är du vips i v 16 ska du se
När kommer de göra nästa kontroll på dig och inskrivning? Kram!
Ps. Bellybelt köpte jag i en mamma affär uppe på avenyn i den där lilla gallerian uppe vid götaplatsen, annars borde ju MUMS ha, ligger väl i Linné? Och säkert andra mamma affärer

Åsa, Tack va snäll du är! Blir så glad att läsa om Saga och minns tillbaka när jag var i samma sits med Jolina och när de satt där på golvet och flaxade med armarna Visst är det mysigt att komma till öppna förskolan?! Jag tyckte det va lite småtöntigt stundtals men träffade ju min bästa vän där första gången.
Tiden går ju fort, men det man glädjs åt hela tiden är ju att de kan mer o mer och utvecklas så mycket! Kram till dig!

Lilla Trieste, TACK! Ja, det där med pengarna är lättare sagt än gjort för oss då vi inte har speciellt rika föräldrar som kan ställa upp och för tillfället har det jädrigt knapert själva (för en gångs skull!)....Men det får ordna sig bara, så är det.
Hur går det med gården, hästarna, huset och framförallt Romeo? Berätta lite snälla? Har du lagt in nya kort?Kram!

Crazyhannah, instämmer helt med Ickas ord. Konstigt att mensen inte kommit ändå, men är det en hormonspiral kan det nog ställa till det lite i början och även med flytningar osv. Kolla så fort du kan med din BM
Kram!

Domenica, hej gumman! Har inte sett till dig lika mycket på ett tag! Hur går det med allt? Mammakläder och kläder till bebis?! Berätta nu! Jag måste få vara delaktig, det vet du Hur är det med hjärtat? Hoppas allt är bra och tänker på dig!
KRAM!

Ego.....
Börjar så smått ta mej samman efter tre dagar hemma från jobbet, legat nerbäddad, läst tidningar, FLat, tjutit om vartannat och bara söööövit.... Idag har jag pratat med en sköterska på kliniken och efter det känner jag mig som en ny människa!
Hon gick igenom våra embryon igen och var väldigt hoppfull, och poängterade igen att det vi har är jättefina embryon och mååånga osv. Förklarade att det i vårt fall blir lika hög chans som vid förra Ivf ca 50% så länge embryot ser optimalt ut efter upptining, eftersom vi har så många kommer de söka efter ett som är optimalt då. Så nu dag 10 den 17e Feb ska jag börja med ÄL test (det blir det dyra nu, CB digital känner jag och när jag får utslag så får jag en tid på kliniken 3 dagar senare för att stoppa in den lilla cellen
Hon var otroligt peppande och förklarade hur man kastas mellan hopp och förtvivlan och att det är ju svårt att ladda om positivt.
Så nu ska jag försöka se positivt och det är ju lättare nu när man vet att man snart kan börja hoppas igen!

Många Kramar till er och ha en mysig helg!

Susie: Åh va skänt för dig att du fick prata med en sådan bra sköterska, men blir det iVF alltså i slutet på februari i allafall(eller har jag fattat fel). Kramar till dig

Icka o Susie: tog faktiskt ett test idag och det var negativt, så graviditet är det inte.. Ger det några veckor till annars får jag väll kolla upp det.

ÅsA: ja visst går det fort med de små. Nu har Alexander bröjat sitta så smått, han vänder siig från mage till rygg och har lärt sig ett nytt roligt ljud nämligen puss ljudet thihihi han vägde 9100 förra onsdagen då var han ca 6 ½ månad.

Kram på er allihopa nu skall jag fortsätta att kolla på toy´s story med gabriel.. MYS!!

kram på er igen =)

Crazyhannah: Jaaaaa det går så fort.

Saga rullar som en tok, såfort jag lägger henne på rygg ska hon rulla runt till mage. Igår rullade hon sådant att hon rullade bort från mattan.. haha. Men helt seriöst så är det fantastiskt att se vad de klarar av. Här har vi iaf kommit till pruttstadiet då hon själv gör pruttljud... *s*

 

Susie: Gud så skönt att du fick prata med en sån bra sköterska, det gör jättemycket när man känner att man får ett engagemang från personen man pratar med... KRAM

Vi var första gången på Öppna förskolan i torsdags - har inte velat gå med Saga tidigare för jag  har känt att hon nog var för liten. Men jag tror att det blir bra, ska försöka hålla mig till "bebisgruppen" sålänge...

Hej tjejer

Jag har inte försvunnit från jordens yta men kämpar med att måla om härhemma. Är ensam då mannen är i sälen, borde få mkt gjort men orkar ju inte hälften mot annars...stör mig på att jag måste ta pauser hela tiden men kroppen säger ifrån annars. Jag målar och tjuter om vartannat - inget särskilt fel, tror jag drabbats av de omtalade preggers-hormonerna...hmprh...snyter mig, torkar tårna och tar nya tag med penseln - ciao på er sålänge!

susie: så härligt att sköterskan kunde lyfta dig lite och att ni nu faktiskt är i full gång igen - din uppgift blir att upprepa följande mantra: "vi har jättefina embryon och denna gång kommer det lyckas!"

Kram till alla er andra också!

Hade en riktigt jobbig fredag...

Började med att jag egentligen skulle hämta stora dottern I på skolan.
Sen ringde hennes extramamma och säger att hon vill jag ska komma dit och fika och prata, för I har inte varit i skolan pga ont i magen och att hon är ledsen.

Innan jag ska åka konstaterar jag att L har nästan 40*C feber, så jag får ringa sambon som får komma hem. I med mat i en hast och iväg till dottern I.

Väl där får jag mer info än vad jag fått tidigare (av olika anledningar)
I har en vän som har ADD. Det är bara I som vet om denna diagnos, för föräldrarna vill inte säga nåt i klassen.
Resultatet har nu blivit att min dotter "tagit hand om" denna tjej i flera år, medans hon egentligen vill vara mer med de andra tjejerna i klassen. Hon upplever att hon nästan är "förföljd" av den här tjejen, samtidigt som hon tycker om henne. Dock kan ADD (kallar henne för det) vara väldigt klumpig i sitt sätt att uttrycka sig, vilket gör min dotter ledsen.
De andra tjejerna i klassen tycker ju att ADD är lite knepig, hon pratat ibland bebisspråk mm. De vet ju inget om hennes diagnos!!
Och där står min dotter och slits mellan lojaliteten till ADD (får inget säga om diagnosen) och önskan om att få vara mer som de andra tjejerna...

Nu har det gått så långt att min dotter i fredags inte ville gå till skolan pga att ADD var elak i torsdags och I orkar inte mer.

Så jag hade i fredags kväll en bebis med hög feber som är supermammig, och en 11-åring med en ångestattack som gav illamående, tårar, ångest och panik.
Hon mår för tillfället jättedåligt, men har gått med på att gå till skolans kurator ihop med sin extramamma. Hon ville ej gå själv, och valde att ta med henne. Helt ok för mig, bara hon mår bra.

Det gör ont i mitt hjärta och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Har pratat med hennes lärare, och hoppas nu att han tar tag i det - vilket han lovade.

Har förstått att I fått magkatarr av allt detta, och så kommer ångesten ihop med det och när hon mår illa så får hon panik.
Mycket tankar i huvudet på henne nu, och det har varit mycket stora förändringar i hennes liv. Flyttat till nya hus i båda boendena, och fått 2 syskon efter att ha varit ensambarn i 11 år.

Hon tycker att detta med att bo varannan vecka är ganska jobbigt ibland, och så allt annat på det.
L har fortfarande hög feber, så den här helgen har varit ganska tuff...

KRAM på er och sorry för ett lååångt egoinlägg.

movie: Kram tillbaka till dig, känns som du behöver det Kan verkligen relatera till din dotters känslor, att göra saker mot sin vilja och fastna i vänskapsrelationer där att man inte vill såra den andra personen. Dessutom så är hon 11 år och det gör ju saken ännu mer komplicerad, både gällande hennes möjligheter att fundera och känna kring situationen och för er vuxna runt omkring som givetvis lider av att se henne må så dåligt... En sak är ju vem hon vill vara kompis med, det kan vara svårt nog att handskas med men att sen den här kompisen dessutom är elak mot henne - det kanske man inte helt kan skylla på nån diagnos?? Och även om man kan det så hjälper det inte kompisen i de relationer hon har. ADD lr inte så kommer ju den här personen att stöta bort de få vänner hon verkar ha och "tyvärr" är det ju så att vare sig man vet om hennes diagnos eller inte så kommer inte alla hon interagerar med genom livet att acceptera beteendet iaf.

Förstår verkligen att du har det tungt, en positiv sak är ju att ni vuxna har tagit tag i det nu och att det finns en plan med kurator och så. Jag ska egentligen inte uttala mig alls om ADD för jag vet/kan ingenting och vill verkligen inte trampa någon på tårna men skulle det funka att sitta ner tillsammans med din dotter och den här tjejen och prata om det? Eftersom hon går i en "vanlig" klass så kanske hon fungerar relativt bra ändå tänker jag? Inte för att vara för krass men trots att det är olyckligt att den här tjejen har diagnosen att handskas med så är det ju inte rätt att det går ut över din dotter

Bla bla bla...hoppas bara att det löser sig så smidigt som möjligt för alla inblandade. Mitt i allt förundras jag över samarbetet mellan dig och "extramamman" (fördomsfullt jag vet), härligt att ni sluter upp kring din dotter! Många kramar igen, även om jag bara yrar så ville jag besvara ditt inlägg

Domenica:

Tack för dina ord!

Att sitta ner med ADD-tjejen och min dotter är tyvärr inget alternativ, då ADD oftast inte förstår att hon gör fel eller att hon sårar andra genom sitt beteende... Hon har helt enkelt svårt att förstå konsekvenserna av sitt agerande.
Jag kan inte heller så mycket om diagnosen, men jag vet att det är ganska lika ADHD - fast utan hyperaktiviteten.

Ja, du har väl egentligen inte så mycket fördomar om biomammor vs bonusmammor, för det är nog väldigt vanligt att de INTE kommer överens...

Men jag och mitt ex har i det stora hela alltid varit vänner, och det var också 6 år från att vi gick isär tills han träffade sin nya, så det gör nog sitt till.
Sen är hon en otroligt bra tjej med sunda värderingar och ett tryggt sätt. Hon avgudar min dotter, vilket gör att jag nästan avgudar henne....
Hon har dessutom gjort underverk med mitt ex, så han mår jättebra sen hon kom in i hans liv, vilket gör att dottern mår bättre och likaså jag.

Har förstått att min dotter har ett väldigt stort förtroende för bonusmamman, och då tycker jag det känns bättre med att hon valt att vara där lite mer och så.
Dottern behöver helt enkelt en vuxen som hon kan prata med och som INTE är hennes biologiska förälder just nu.

Vi träffas faktiskt allihop på dotterns födelsedag och firar henne ihop. Likaså går vi på föräldramöten, examen och fiolkonserter ihop.

Kram - var rädd om dig nu i allt målande och vila!