Ivf våren 2010 i Göteborg-1a barnet?

Jag tränade och levde som vanligt. Såklart fanns det lite oro och nervositet över om det skulle gå vägen, men det gick ju bra. Det är först nu jag har skurit ner på träningen sen jag fick lite ont och så går det inte lika lätt längre

Jag köpte en flaska med Lactulos på apoteket. 15 ml om dagen har gjort susen för mig Även med järntabletter har det funkat

Har varit borta härifrån ett tag igen och oj vad jag hade mycket läsning att ta igen... Allt är bra med mig och bebisen. Var på socialkontoret idag och skrev på faderskapserkännande... Ni skulle sett hennes min när hon frågade sambon om vi hade haft samlag vid gällande tidpunkt och han svarade Nej... Det var lite roligt faktiskt men vi fick förklara snabbt för hon såg lite tveksam ut. Efter det skrattade hon gott.

Har gott 29 veckor idag och Lusen är i full gång därinne.

Hoppas ni har det bra allihopa i snö och julklappstider.
Kram

Miss Star: GRATTIS

Frikadellen: Gud vad härligt. Jag håller tummarna för att det går vägen!!

GOTT NYTT ÅR till er alla

Kissie: Mådde som du men det gick över. Hoppas det gör det för dig också.

Tarda: Jag har ca sju veckor kvar nu och jag känner igen din panik... Herregud, snart ska man bli mamma...Efter alla år av kämpande så ska man snart ha ansvaret för ett helt nytt liv. Det är stort.

Själv har vi precis fått veta att de har hittat en antikropp i mitt blod så vi vet inte riktigt vad som händer nu. De har skickat blod vidare för utredning så vi bara väntar. Barnmorskan sa att är värdet högt får de sätta igång mig...så det innebär att jag kan bli igångsatt redan den här veckan beroende på vad blodprovet visar...
Känns tufft men inte oväntat. Våran väg hit har ju inte precis varit lätt och smidig, så varför nu?

Barnmorskan sa dock att det är bra att jag gått så långt i graviditeten som jag har för det är jättebra chanser för bebisen att klara sig alldeles utmärkt och det känns ju bra.

Kram

En antikropp kan man tydligen få i olika varianter och kombinationer. Den vanligaste är att mammans blodgrupp är Rhd negativ medan barnets är Rhd positivt. Då vill min kropp stöta bort barnet och det kan innebära att barnet får blodbrist(anemi) och blodkroppssönderfall som visar sig i gulsot. Det här är den allvarligaste varianten.

Men den kombinationen har inte vi. För både jag och pappan är Rhd positiva. Istället kan man bilda anti E, anti c, anti C2 mm. Har ingen riktig koll på hur många det finns. De här varianterna är inte lika "farliga" men kan leda till samma sak fast inte lika kraftiga symtom.
Ligger värdet på en stabil nivå så är det lugnt men höjer det sig så är det inte så bra...
För att antikroppen inte ska påverka fostret så startar de helst upp födsloarbetet om man är såpass långt gången som jag är och värdet visar påtalad risk för barnet. 

Det jag vet hittills har jag letat upp på nätet. Imorgon ska vi till barnmorskan så då får vi reda på mer.

FINIZ: GRATTIS

Juristen: är man olika och barnmorskan får veta det innan så håller de en under uppsikt redan från början

Barnmorskan hade inte fått något svar på det senaste blodprovet än, så vi får avvakta lite. Det positiva är att värdet inte förändras snabbt utan än så länge är det ingen fara.
Det lite lustiga är att enbart 15 % uppvisar spår av antikropp och det är statistiken för den vanliga formen (att mamman är rh- och barnet rh+) Sedan är procenten betydligt lägre för de andra varianterna.

Juristen/Vitsippa: Lycka till nästa vecka. Håller tummarna.

Frikadellen: Grattis

Finiz: Tänker på dig och försöker skicka över lite mental och själslig kraft genom cyberrymden.

Det är minsann tvära kast härinne på länken.

Själv har jag fått goda besked gällande min antikropp. Jag har den lindrigaste formen som varken påverkar mig eller Lusen. Så då kan man fråga sig varför den måste finnas där överhuvudtaget... Inte ens säkert att jag behöver ta en spruta efter förlossningen, i förebyggande syfte inför en eventuell andra graviditet. Det är alltså bara att fortsätta som vanligt och vänta på att bebisen ska "bakas" klart och vilja komma ut

Hej allihopa.

I söndags fick jag en dotter, fem veckor för tidigt...

Vaknade chockartat upp natten mellan onsdag och torsdag av att vattnet gick. Det var bara att ringa förlossningen och de sa att vi skulle åka direkt in. mer vatten flödade när jag klev ur bilen och hade lätta sammmandragningar. De skrev in oss men sedan stannade alltihopa av.  Det hände inget. Morgonen efter fortsatte jag att läcka vatten men inget öppnade sig och inga värkar. På fredagen fick jag värkstimulernade gel som framkallade lite värkar så då kopplade de dropp som skulle starta allt men jag öppnade mig fortfarande inte utan framåt kvällen stannade allt av igen. Likadant blev det på lördagen...
Men på söndag morgon vid 7-tiden satte de nytt dropp och då började det hända grejer. Vid 14-tiden hade jag öppnat mig tre centimeter och blev överflyttad till en förlossningssal och fick lustgas.
(Tack gode gud för lustgas... )

Efter några timmar hade jag öppnat mig sju centimeter och fick då sterila kvaddlar (inte sköna att få men gjorde underverk). Sedan tog det bara en halvtimme innan jag var fullt öppen och skulle börja värkarbetet. Då tittar jag upp på min sambo och säger:
-Nu vill inte jag vara med längre...
-Det måste du, svarar han.
Och han hade rätt det fanns ingen återvändo. 18.55 kom lilla Iris. En helt otrolig känsla efter all väntan. Man fattar det inte. Det blir en sådan omedelbar kärlek som fyller hela kroppen.

Nu ligger vi inlagda på Neonatalavdelningen för att de ska hålla koll på vikt, matning och kroppstemperatur. Hon har hållt sin vikt hittills och igår kunde de ta bort övervakningen och den varma vattenmadrassen, så vi är lite närmare hemgång. Men troligtvis får vi stanna till början på nästa vecka, om inget inträffar.

Det här blev en hel novell men kände att jag ville dela med mig till er.
Hoppas allt är bra med er allihopa.

Många kramar från mig

Tarda: Grattis till lilltjejen. Två små töser i tråden nu