hello!
den stora tröttheten har slagit till på allvar - jag är trött från att jag går upp på morgonen tills jag går och lägger mig vid 21. försöker hålla mig så länge för annars vaknar jag av någon konstig anledning, trots att jag fortfarande är trött. annars beskådar vi ett vackert (om än något otydligt) fotografi som hänger på vårt kylskåp. men det känns fortfarande väldigt overkligt och jag har svårt att känna glädje. det är inte att jag är orolig direkt, det tänker jag leder ingenstans, men jag hoppsar inte heller omkring och gör glädjetjut som jag kanske trodde att jag skulle göra. förutom tröttheten så känner jag ju inget heller så det är väldigt overkligt. de gånger som jag känner mig riktigt glad är när sambon är glad för det - det känns som att jag har mycket mer komplexa känslor inför det hela än vad han har - han är mest glad helt enkelt. det kanske är så att en graviditet i det här skedet är så abstrakt att det är svårt att få in. lite som det där med att man inte kan känna lycka över något som ligger mer än tre månader i framtiden (har jag hört någonstans). när jag börjar räkna veckor och tänka att RUL skulle kunna vara i slutet av februari och att jag inte behöver gå till jobbet efter mitten av juni så blir jag glad för det. det är helt enkelt som att jag har svårt att fatta. ja ja, det tar väl ett tag helt enkelt. och jag tror att jag kommer att förstå det bättre när man kan börja prata om det mer öppet. även om alla nära vet om eftersom alla visste om IVFen så längtar jag efter att få frågan om jag är gravid på jobbet och kunna prata om det mer officiellt.
nog om mig!
hur mår ni?
Hur är det med dig, Vitsippa?
Miss Star: skönt att det är gjort! nu behöver du inte oroa dig för det! håller mina tummar!! väntar du ända till TD?
Macpau: hoppas du jobbar på bra!! några sparkar än?
Tarda: hur är det med dig och UNO?
kramar på er!!
.
! ska kanske inte nämna att jag sovit på soffan en större del av kvällen...