Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Greeneyes, 107 är inte så högt så det är ett bra tecken, men det viktiga för vilken behandling du får är även i vilken takt det ökar eller minskar och vilka symptom du har. I första hand testar de att vänta och ta blodprov regelbundet för det kan som andra sagt tillbakabildas av sig själv. Jag hade aldrig högre hcg än drygt 300 tror jag men opererades eftersom jag fick mer och mer blod i buken och hiskeligt ont. Efter operationen fick jag gå och lämna blodprov varannan dag ett par veckor tills hcg var nere på noll.

Så trist att det skulle bli nu när ni hade resa inplanerad. Oavsett om det blir vänta och se, cellgift eller operation så tar det ju ett tag innan det är över så resa närmsta veckorna är tyvärr inte någon bra idé. Hoppas ni kan få tillbaka pengarna på någon försäkring, se till att be dem skriva läkarintyg imorgon om att du inte kan resa

Jag blödde väldigt oregelbundet dvs det kom mycket en dag sedan knappt något nästa dag sedan mer igen efter ett par dagar

greeneyes: skönt att hcg minskar så mycket så att det verkar som att kroppen tar hand om det själv, det är ju skonsammast så.

Lycka till imorgon Alexandra.

Twea: så bra att du och din man pratat ihop er om ivf. Det är skönt att ha en gemensam plan. 

Vilken bra nyhet Alexandra! Grattis!

Många kramar till dig Lemis. Livet är verkligen orättvist ibland. Jag hoppas att kommande operationer av din lilla dotter går bra.

Äggledarna kan ha blivit skadade av X eller så stör ärrbildningar från operationen så att de inte fungerar som de ska. Jag opererades för X 2008 och fick behålla min äggledare och de tittade då under operationen även på den andra och sade att den såg bra ut men vi blev inte gravida igen och inledde ivf-behandling efter ett åt. Hösten 2010 fick vi en son med hjälp av ivf, vi har inte använt preventivmedel sedan dess heller men ingen graviditet så vi är nu igång igen med ivf-försök. Har ni försökt så länge så är det dags att söka hjälp. Gör ni en utredning så kollar de ju upp dina hormonvärden och din mans spermier och om allt det ser bra ut så är det ju troligen att dina äggledare som är problemet och då är det ivf som kan hjälpa. Tyvärr får ni ju betala ivf själva om ni redan har gemensamma barn. 

Onandon, jag förstår verkligen att det är jobbigt. Hoppas att läkaren du ska träffa nu i alla fall kan ge dig svar på dina frågor. Det måste också vara jobbigt att släkten inte är mer förstående men tyvärr har många människor som själva inte haft problem att bli gravida svårt att förstå hur jobbigt det är. Jag och min man försökte aktivt 9 månader innan vi blev gravida och då visade det sig vara ett utomkvedshavandeskap. Sedan försökte vi igen utan resultat och ett år efter operationen inledde vi ivf behandling. Första insättningen av embryo fungerade inte men tredje gången gillt blev det vår son. Här i tråden finns flera exempel där folk  blivit gravida igen ganska snabbt efter X så det finns hopp. Skulle ni inte lyckas så tveka inte att försöka med ivf, det är jobbig behandling men det är så värt det när det väl lyckas. Det kanske är bra att redan nu prata med din sambo om hur det blir om ni behöver hjälp av ivf så att han hinner läsa på och förbereda sig. Jag och min man pratade ganska tidigt om hur vi ville göra om vi skulle ha problem att få barn och när vi väl kom till ivf sen så var det jättebra att vi redan förberett oss mentalt på det.

Jag tittar in här nu för att önska alla en god jul. Jag har inte skrivit så ofta i tråden men läser den med jämna mellanrum sedan flera år. Vet ej om ni minns mig men jag hade X för drygt fyra år sedan och fick sen en son via ivf för drygt två år sedan. Jag vill önska er som snart ska sätta igång med ivf lycka till. Själv är jag inne i ivf igen för att försöka få syskon till vår son, ännu har det inte lyckats men vi tar nya tag och hoppas nu på återföringen av ett fryst embryo som ska ske i januari. Jag hoppas att alla ni som önskar bli gravida ska lyckas med det under 2013

Sablar, nu är det kanske dags för utomkvedshavandeskap igen. Den här mensen har varit konstig. Den började ett par dagar tidigare än den borde och sen har jag hållit på att blöda litegrann men inte så mycket som en normal mens och så har det hållit på i 9 dagar nu och jag har dessutom mått illa ett par kvällar. Jag tog ett graviditetstest häromdagen som visade ett svagt svagt streck som vi inte riktigt trodde på så vi köpte hem digitala test och när jag tog ett i morse visade det gravid 1-2 veckor. Varken jag eller maken blev glad eftersom vi är övertygade om att det inte är en normal graviditet. Det borde i så fall visa 2-3 veckor och dessutom har jag ju haft dessa konstiga blödningar och har lite ont nere i magen. Antingen är det utomkvedshavandeskap eller ett missfall. Jag ringde gynmottagningen men de hade ingen tid idag utan jag får vänta till imorgon med att komma dit och mäta hcg. Det känns inte alls bra det här. Frågan är om det är återföringen av fryst embryo vi gjorde i slutet av november som lett till graviditet (trots att jag då fick mens och negativt graviditetstest) eller om jag blivit spontangravid vid ägglossningen  jag borde haft veckan före jul (testade inte med ägglossningsstickor den cykeln eftersom vi ändå inte skulle hinna med en embyoåterföring före klinikens julstängning så vet inte exakt när jag hade ägglossning).