Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Förstår precis vad du menar! Efter 2 års barnlöshet och därefter ett år med utomkved och 4 mf så blev jag bara ledsen varje gång någon berättade att de var gravida. Tyckte det var så orättvist hela tiden! Blev förbannad inombords helst om någon sa att de lyckats på första försöket och att de egentligen hade velat vänta några månader. Men jag lovar att den känslan försvinner när du själv lyckas bli gravid igen och att ägget hamnat rätt. Jag är just nu i v. 16+5 och börjar först nu förstå att detta kanske kan gå vägen och de 3 år som gått med alla motgångar känns som de var värda detta! Men visst är det orättvist! Och varför ska vissa prövas mer än andra? Blir ofta förbannad på folk som skaffar sig 10 barn, inte har några jobb, klarar inte att ta hand om sina barn och gärna har missbruksproblem själva. När jag mött dessa familjer i jobbet så har det känt sjukt orättvist. Är det inte de personerna som borde få kämpa för att känna glädjen över att få ett barn att älska och ta hand om? Hmm... blev lite djupt kanske! Håller tummarna för att det snart är din tur! Då kommer motgångarna göra att du gläds ännu mer över miraklet!

Nu känns det så där i kroppen som det gjort tidigare och jag har plussat. Vill inte börja hoppas för mycket än men så fort jag kände den där yrheten och halsbrännan hajade jag till... Vet inte när BIM är eftersom jag har haft urknepiga blödningar efter mf:et. Vet inte när ÄL var heller... ska vänta några dagar till, känns det fortfarande så här ska jag testa...

Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den. Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare. Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det. jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning. Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK

Hej tjejer! Följer denna tråden mycket och lär mig så mycket av era erfarenheter. Jag opererades för X i början av sept och blev av med en äggledare. Har en fråga till er ang det. I samband med att jag får mina mensvärkar/mens så får jag jätteont där min äggledare har suttit. Är detta normalt? Har Ni känt så? Har aldrig tidigare känt av ägglossning/men eller äggledare/äggstock överhuvudtaget och nu helt plötsligt så känns det. Det gör inte ont, men det hugger... Har Ni varit med om liknande? Tacksam för svar.. ha en bra dag... Hlsn Susanne

Har känt samma sak och oroat mig för varför. Hittade detta svar från en läkare på netdoktor när jag googlade runt: I samband med ägglossning svullnar äggstocken något och detta kan göra ont. Är man opererad för ngt, tex ett utomkvedshavandeskap kan äggstocken "sitta fast" och får då svårare att kunna svullna vid ägglossning och då blir det mera ont än tidigare.

Jag kan säga att jag har två där inne. Var inne på KK i morse för jag har ont vid ansträngning och då såg de två hjärtan slå. Jag ska ta det lugnare nu pga att det är tvillingar. Är lite chockad.