Rondellen skrev 2010-02-11 08:34:43 följande:
Japp. Jag är likadan. Och upplever det likadant. Dessutom så är jag och min sambo förhållandevis unga, 26 år båda två. Och vi får många kommentarer i stil med: försöker ni redan bli gravida? Är inte det för tidigt? Jag upplever att många tror att jag inte blir lika ledsen som ngn mer "mogen". Många (inklusive min egen familj) tycker att vi är alldeles för unga, att vi överväger ivf om det itne skulle gå vägen detta året tycker särskilt min mamma är galenskap. Hon tycker att vi har så många år på oss att prova naturligt. Oerhört frustrerande, jag upplever många "klapp på huvudet". Häromdagen pekade min mamma på min tio år syster som nyss fått ett barn och sa: "tänk vad jobbigt de har det, och då är de ändå 10 år äldre." Som om jag inte är gammal nog att fatta att det är jobbigt med barn! Jag och min sambo har bra ekonomi och bra jobb, jag har en femårig universitetsexamen. Vi har bara valt att inte ha "DINC"-tillvaron utan gå direkt på att planera familj, men vi behandlas som vi var två tonåringar som leker mamma-pappa-barn. Inställningen från omgivningen var lättare att skaka av sig innan X:et. Det är mkt jobbigare nu, då jag dessutom inte upplever särskilt mkt stöd från min omgivning (förutom från min sambo, han är fantastisk) Dessutom har jag som du längtat efter barn så länge jag kan minnas. Jag upplever detta så fruktansvärt orättvist. MEN man måste ändå vara tacksam för att man lever i den tid man gör. Förr var det bara att acceptera, nu finns det hur mkt hjälp att tillgå som helst. OM det skulle behövas dvs... Vi har faktiskt en äggledare kvar, och det mest troliga, enligt all tillgänglig statistik, det är att den fungerar och att det går bra i framtiden...
Vad tråkigt med så dåligt stöd från omgivningen.. det påverkar ju en mycket även om man försöker att inte ta det till sig.. min omgivning är tvärtom väldigt stöttande, jag hade precis fyllt 23 när Linnéa föddes.. och min sambo har ett barn sen tidigare som är 4½.. men vi har bara fått bra vibbar av folk faktiskt.. ang. detta nu så säger de som vet att det är tråkigt, men att man kan bli gravid ändå liksom..
Jag berättade nyss för en nära vän i byn jag bor, och då berättade hon att hon också bara har en äggledare,och hon har FEM barn.. då ökade hoppet i mitt hjärta
Jag känner mig ändå tom, svårt att beskriva, men det känns som att jag måste göra ngt för att uppfylla tomheten det lämnar efter sig, typ tatuera mig eller ngt, haha. .
Ja vi får verkligen vara tacksamma att det finns så mkt hjälp att få..
kram på er