Gör vi rätt?!

Vilken bra trådstart. Jag är inte heller adopterad, och gör inte anspråk på att tala för någon som är det. Men jag brottas med samma frågor som du, TS, eftersom vi också adoptionsköar. Tycker det är jätteviktigt att verkligen tänka på detta, och vara öppen för möjligheten att ens barn faktiskt inte automatiskt kommer att tycka att det är fantastiskt att ha blivit adopterad. Naturligtvis tror jag att det finns goda möjligheter att överbrygga de klyftor du talar om, annars skulle vi inte överväga adoption. Men några garantier finns ju inte, och om vi väljer att adoptera måste vi vara beredda att stötta vårt barn i alla reflektioner över identitet och tillhörighet, även sådana som är smärtsamma för oss.