Gör vi rätt?!

Jag är adopterad kom hit som 6 månaders bebis, känner också väldigt många som är adopterade.
Nästa alla har mått väldigt dåligt någongång under sitt liv just förr att vi inte är som våra adoptivföräldrar många av oss har inte haft pappor heller.
Jag vet att min mamma älskar mig jätte mycket och att hon vill det bästa för mig men när jag var yngre så spelade det ibalnd ingen roll, jag ville hem till min riktiga mamma och ville inte bo i ett land där man inte käner sig hemma.

Man vet aldrig hur barnet kommer att reagera när det blir större, en det tycker att dom är som vilka svenskar somhelst en del gör det inte.
En del mår dåligt andra inte.
Det viktigaste är ju så klart att visa att man älskar barnet.
Sen vet man ju aldig hur det blir.

tycker det är lite konstigt att du som inte ens är adopterad svara, bara för att du inte vet att dom mått dåligt över det så betyder det ju inte att dom aldig kännt så.