Gör vi rätt?!

Jag är inte adopterad själv, men har en del vänner som är det. INGEN av dem är missnöjda över att vara adopterade, utan totalt tvärt om! De är tacksamma över att få ha fått en så bra chans i livet som det ändå innebär att få komma till Sverige och även om några av dem undrar varför deras föräldrar lämnade bort dem och de kanske känner lite sorg över att inte veta vem bio-mamma och bio-pappa är, så är de glada över sina föräldrar och det liv de har.

Såklart att vissa kan må dåligt, men hey, det gör icke-adopterade också! Eller hur?

Kram och lycka till!

Jag funderade på att inte svara eftersom ts faktiskt frågade efter adopterade vuxna och jag tillhör uppenbarligen inte den kategorin, men tänkte ändå att ts kanske skulle uppskatta att höra att de jag känner faktiskt är nöjda med att få vara svenska trots allt. Men som sagt, ngr av dem har upplevt smärta, även om de älskar sina föräldrar...