Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Jag är helt på din linje. Vid 8 ser jag också till att häva, absolut. Åtminstone om jag inte har skäl att tro att blodsockret redan är på väg neråt. 10 är ju så pass högt att åtminstone jag blir tillräckligt insulinresistent. Då måste jag ta så pass mycket insulin att jag sedan får äta i onödan för att undvika känning när det väl sjunker.

Ingen läkare har någonsin haft synpunkter på min behandling, jag har helt enkelt sagt att jag ser till att hålla blodsockret under 7-8 och att jag tar olika doser beroende på mat, aktiviteter osv. Tycker det är intressant att det ofta verkar presenteras "fasta regler" trots att de inte verkar funka. Kanske är läkarna rädda för att lägga för mycket ansvar på patienterna? Men diabetes kan ju aldrig behandlas optimalt om inte patienten kan ta egna beslut, tänker jag mig.

Frankofilen: vad knepigt det lät med doserna, då förstår jag att det är svårt. Hoppas att den nya strategin funkar.

jordan76: vad märkligt med så olika resultat på TUL, förstår att det blev en chock. Hade de någon förklaring till att UL i vecka 38 gav ett så annorlunda resultat? Hur som helst, om du gjort kejsarsnitt tidigare är det kanske riskabelt med igångsättning, särskilt om barnet är lite större. Hoppas att det visar sig väga som du vill.

Till mig sade de att man  får gå över en vecka i Lund om allt ser "perfekt" ut. Första TUL är vid 28 veckor.
Själv ska jag på KUB-UL imorgon, nervöst. Jag är inte särskilt fokuserad på kromosomavvikelser, som man ju ändå inte får veta något säkert om, jag vill mest göra ett UL för säkerhets skull.

Jag vet inte om det är det egentligen, tyckte bara att det lät logiskt. Särskilt om barnet är stort. Det finns väl en liten (!) ökad risk att livmodern brister om man har gjort kejsarsnitt tidigare. Det är väl därför man inte rekommenderas att föda vaginalt efter tre kejsarsnitt eller fler, om de inte har ändrat det? Och igångsättning ökar ju riskerna för en komplicerad förlossning. Men jag vet egentligen inte! Den eventuella riskökningen är kanske så marginell att man inte behöver bry sig om det i praktiken, särskilt när man bara gjort ett snitt tidigare.

Boomie: stort grattis!!!
När du har tid får du gärna berätta mer om hur ni har gjort för att slippa rigida tillmatningsrutiner. Jag försökte verkligen sist, jag skaffade ett intyg från en överläkare på diabeteskliniken om att mitt barn inte behövde tillmatas om det inte visade sig att han hade lågt blodsocker. Jag hade haft helt perfekta värden, HbA1c på ungefär 4% och barnet var medelstort. Men det struntade de i på BB, de sade att det var barnläkare som hade bestämt de rutinerna. Jag vill inte neka barnet att amma mellan de fasta tiderna den här gången, det känns helt omänskligt och fel (förutom att amningen kommer igång långsammare). Men det var jag tvungen att göra sist, annars skulle han kanske inte äta tillräckligt när de ville. Usch, jag blir ledsen när jag tänker på det.

Fridanilsson: jag fick stanna 3 dagar som förstföderska.

Vi var på KUB-UL igår, det gick bra.

Ja, precis, men risken för att sockret ska bli lågt är ju inte automatiskt hög bara för att mamman har diabetes. Det handlar ju om huruvida hon har haft ovanligt högt blodsocker eller inte, och i viss mån om barnets storlek (man tillmatar ju även ovanligt små och ovanligt stora barn rutinmässigt på en del ställen).

Men det var ju bra att du fått amma fritt, då blir det ju en annan sak, tycker jag. Jag ville egentligen inte att mitt barn skulle få i sig något annat än bröstmjölk när han var nyfödd, eftersom helamning har visat sig minska risken för typ 1-diabetes, men det orkar jag inte tänka på den här gången. Jag tänker fokusera på att åtminstone få amma fritt.

Frankofilen: tack för att du berättar om avdelningen, det lät ju helt bisarrt. Är det verkligen så mycket begärt att personal som jobbar med gravida och/eller nyförlösta med diabetes ska kunna det mest grundläggande om sjukdomen och behandlingen? Jag tycker att jag har sett rätt många mer eller mindre allvarliga exempel på motsatsen. Då kanske jag ska överväga att föda i Malmö i alla fall, fast om det blir igångsättning kan man väl inte välja. Inte för att jag trivdes superbra på BB där, men jag tror inte att de skulle ha gjort sig skyldiga till Fun Light-grejen. Jag fick lågt blodsocker där, och då kom de med söt juice. Och en jätteportion mat, vilket kanske inte var nödvändigt, men ändå. (De blev i och för sig helt hispiga. De tog tusen blodprover och jag fick ringa en diabetesläkare som bara skrockade och tyckte att det var väl inget. Jag hade inte extremlågt blodsocker, kanske drygt 2, och jag var "med" hela tiden.)

Men det lät ju bra att du fick amma och att tillmatningen skedde vid behov. I Malmö skulle barn till diabetiker (och t ex ovanligt små barn, vi delade rum med ett barn som vägde 2,7 kg och därför fick samma behandling) matas var 3:e timme med ersättning, eller urpumpad mjölk om man ville det och lyckades få ut rätt mängd. Däremellan skulle man inte amma, och det var inte så kul tyckte jag. Ännu mindre nu i efterhand när jag vet mer om hur amning fungerar. Jag ammade i och för sig också i två år och hade aldrig några problem med amningen i början, så tillmatningen störde inte amningen i längden i alla fall.

Välkommen Busan, och grattis till graviditeten! Jag vet inte hur det är med KUB. I det här landstinget blir alla som är 33+ erbjudna KUB, så jag trodde att det var därför jag erbjöds det. Men BM som gjorde vårt KUB-UL igår sade faktiskt i förbigående att alla med diabetes erbjuds det. Vet inte varför det skulle vara så, men det varierar säkert mellan olika landsting.

Stort grattis jordan76!!! Vad skönt att allt verkar ha gått så bra. Och att han faktiskt var stor, så att du tog beslut utifrån rätt information. Läste för övrigt just på facebook att en bekant till mig fått en bebis på 4,6 kg. Visst stämmer det att bebisar helt enkelt blir stora ibland, inte nödvändigtvis pga högt blodsocker hos mamman.

Lingah2: Vad lustigt det här med hur man reagerar på mat. Jag behöver inte alls ta mycket insulin när jag äter pizza, jag antar att det är fettet som gör det. Pasta däremot! En maträtt med pasta motsvarar en stor godispåse för mig, insulinmässigt.
Har dock aldrig märkt något skillnad vid graviditet, som någon skrev om, men jag kanske fattade fel? Alltså, jag får förstås ta andra doser, men mat som brukar kräva ovanligt lite insulin gör det (relativt sett) även när jag är gravid, och tvärtom.

Ja, det är den ju! Man får mycket sämre insulinkänslighet i slutet av en graviditet, det gäller alla (för vissa tidigare friska blir det ju så mycket att de får graviditetsdiabetes, och då är det ju inte bra, men själva fenomenet är helt normalt). Jag skulle aldrig tänka att det var onyttigt att ta mycket insulin. Visst, man går upp i vikt av det, men vid graviditet "ska" man gå upp i vikt.

Insulin är ju ett hormon som alla behöver, och under en graviditet behöver man mer. Behandlingen vid typ 1-diabetes handlar ju om att härma insulinproduktionen hos en frisk person. Vid graviditet måste man producera mer insulin, om man har en egen insulinproduktion - vid typ 1-diabetes får man alltså ta mer insulin.

AFI är mätning av mängden fostervatten, man kan göra det vid ultraljud. För mycket eller (framförallt) för lite fostervatten kan vara tecken på att något inte fungerar optimalt med graviditeten. Här gör man även flödesmätning från vecka 28, där man kollar blodflödet från moderkakan till fostret. AFI vet jag inte om man gör vid så många ultraljud här, men det kanske är standard? Prenataldiagnostik betyder ungefär "undersökningar före födelsen", det är nog bara ett samlingsnamn för undersökningar som ska göras.

Apropå det här med att höja basaldoser: jag vet inte riktigt om man kan jämföra det med basaldosen när man har pump, men mitt främsta knep under graviditet har varit att öka det långtidsverkande insulinet. Förra graviditeten höjde jag min Lantusdos jättemycket framåt slutet, men Novorapid behövde jag inte ändra så våldsamt mycket.

Ända sedan början av graviditeten, och min förra, har jag tagit en Lantusdos som sänker blodsockret lite under natten. Jag ser till att lägga mig med blodsocker på 6-7 och vaknar då med ett blodsocker på 3-4. (Börjar morgonblodsockret stiga så höjer jag Lantusdosen.) Det är ett bra sätt att hålla nere HbA1c att ha lite lägre blodsocker på natten, och dessutom är det bra med en hög basdos om man råkar ta lite för lite måltidsinsulin någon gång. För mig har detta funkat jättebra, HbA1c på drygt 4 hela förra graviditeten och även nu. Om man har instabilt blodsocker på natten vill man kanske inte göra så här, förstås. Men generellt tror jag ändå att det är en bra strategi att höja "grundinsulinet" i första hand.

Frankofilen: jag vet tyvärr inget om det. Det låter inte så kul att få höra sådana saker av en barnmorska, som förstås inte kan så mycket om ögon. Hur skulle det följas upp? Kan du ringa ögonmottagningen?