Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Maddie - det ska bli sa skont att bli mammaledig, varje dag pressar de mig mer pa jobbet - blir nu dagligen fragad hur det gar med rattningen....jag har jobbat i over 10 ar och har aldrig haft nagra klagomal och sa behandlar de mig som en olydig elev nu. De visar ingen hansyn till att det ar tufft att vara gravid och diabetiker, jag ber inte att de ska tassa pa ta eller nagot sadant bara lite vanligt hyffs. Men nu ar det bara en vecka kvar! Mitt aterbesok gick bra, sista gangen pa detta sjukhus eftersom de stanger BB och jag nu maste byta. Synd for de har varit toppen!

Pa tisdag ar det dags for TUL.....

Jo, jag vet 5,2 är helt sjukt bra! Utan graviditet har jag legat strax under 6, så det brukar vara bra även utan ansträngning (kollar blods typ 2 ggr/dag). Nu när de första hormonsvallningarna har gett med sig så har blodsockret helt plötsligt varit väldigt bra. Att jag jobbar på kontor, med "samma" rutiner varje dag är ju lite "lyx". Har eget kontor så det är inget konstigt att kolla blodsocker eller att äta hela tiden.

Efter 26 år med diabetes så mår jag bra. Fick diabetes som 3åring, pump vid 11. Att jag hade "diabetesgurun" Ragnar Hanås som läkare har nog haft sina positiva effekter. Inga ögonkomplikationer. Har dock även haft giftstruma, så sköldskörteln är bortopererad, och jag hade för typ 2 år sedan problem med nässelutslag som också var en typ av autoimmun reaktion. Känns lite sådär att ha tre autoimmuna åkommor. Hoppas att de inte blir fler. Eller att jag överför dem till mina barn...

Vad härligt med bara +1,6% i tillväxt på ditt barn! Min första låg nog minst 10% över vid den tiden... Men så vägde hon ju 4650 när hon föddes också.

villhabarnigår - Jag snittades med dottern eftersom jag fick problem med ögonen under graviditeten, plus att jag laserbehandlats ganska intensivt åren innan graviditeten. Problemen under grav var att synnerverna och ena gula fläcken svulllnade. Det gick dock tillbaka (det mesta) efter att dottern fötts men jag ser fortfarande lite sämre pga att höger öga har tappat fokus. Dessutom har synen blivit mycket mer känslig för bs-svängningar. De ville i alla fall inte riskera något med svullnaderna eller att mina "färska ärr" skulle riskera spricka vid den kraftansträngning som en förlossning innebär.

Jag har för övrigt också haft diabetes i 32 år, sedan jag var 5. Och känner precis igen mig i det du beskriver villhabarnigår. Jag kommer verkligen ihåg de där provrören man hade till urinproven, helt galet vad det känns out of date idag!

Jag tog nog bara en spruta per dag i början, sedan ökades det till två och däremellan gick det ganska många år innan jag fick öka antalet doser per dag. Kör fortfarande med sprutor och känner inget sug efter pump.

Iris vägde för övrigt 3170 när hon föddes och var 47 lång, så en inte så stpr plutt var hpn. Är fortfarande ganska liten och väger nog strax över 10 kilo och är 21 månader. Jag har för mig att hon innan födsel beräknades ligga ett par procent över kurvan.

Jag hade under ett par års tid väldigt kraftiga nässelutslag, tryckurtikaria, i händer, fingar och på andra ställen där kroppen blev utsatt för tryck. Det kunde t ex räcka med lite pussar med pojkvännen och läpparna svullnade upp till gigantisk storlek. Eller att jag körde bil och högerfoten svullnade upp undertill eftersom jag gasade med den, helt galet var det och jag höll på att bli tokig. Men nu för tiden är det lugnt. Kan klia lite ibland men jag svullnar aldrig numera.

villhabarnigår: Jag har inte hört något alls om ögonproblem och förlossning. Kan ögonproblemen förvärras vid en naturlig förlossning eller?

Jag har också andra autoimmuna sjukdommar. Tar levaxin för sköldkörteln och har dessutom endometrios som också är en autoimmun sjukdom. Så det verkar som om det är ganska vanligt att olika autoimmuna åkommer hänger ihop.

Här får jag ju verkligen bekräftat att jag ska vara "glad" att jag fick diabetes på 90-talet och inte tidigare, fast så kan ju ni andra också tänka eftersom allt är relativt. Det kunde ju varit så att man levt för 100 år sedan och inte kunnat få någon hjälp alls. Jag har haft diabetes sen -93 och alltså "bara" i 17 år, om man jämför med er veteraner. Jag skaffade pump ett drygt år efter insjuknandet och har det fortfarande. Den är numera en förlängning av mig själv och jag känner mig naken utan den.

Det är intressant (och givetvis väldigt tråkigt) att höra om andra autoimmuna sjukdomar. Jag fick bältros när jag var 25 och när doktorn skulle delge mig diagnosen skrattade han lite och sa att det egentligen är en sjukdom som bara drabbar gamla tanter, så han undrade om jag hade någon aning om varför jag drabbats. Ja, jag har ju diabetes, svarade jag, och då lös han upp som en sol och sa att det förklarar ju allting!

Allt från endometrios till nässelutslag låter väldigt jobbigt, och jag beundrar er alla som tar er igenom det. Ni bär på en massa styrka.

Från det till något helt annat - Dricker ni lightdrycker, sötade med aspartam? Jag frågade på MVC om det var okej och det sa de att det var, men jag känner mig osäker. Jag har upplevt att det låter annorlunda till icke-diabetiker, men det kanske är för att de har andra valmöjligheter.

Turkisk - ja det är fantastiskt roligt att ha lyckats själva denna gång!

Paeony - jag dricker Pepsi Max varje dag. Det är min stora last. Och jag har hört precis som maddie, att så länge man inte dricker mer än 4 liter per dag så är det ingen fara. Så drick på du!

Jag kom förresten på en annan grej som jag har haft som tydligen annars oftast drabbar män över 50... Nu kommer jag inte ihåg det korrekta namnet på åkomman men den innebär i alla fall att man får broskansamlingar i fiingrarnas senor (kan även ske i handlederna) vilket gör att fingararna liksom låser sig och man får bända upp dem. Det kallas även trigger-finger. Jag har opererat 8 av  mina 10 fingrar för detta. Och har dessutom fåt kortisoninjektiner i båda handlederna (vilket tack o lov gjort att jag sluoppit operera dem hittills). Min mor och moster har vardera opererat ett finger för detta så jag har även en ärftlig belastning (ingen av dem har diabetes). Men är det någon annan av er som varit medom detta?

@ MCL - "nu ska du väl ha när som helst", sa min granne för några veckor sedan. "oj, nu börjar du bli stor", sa dotterns förskolelärare också för några veckor sedan. Idag, går jag in i vecka 30 . U do the math!
Har dessutom gått upp runt 17 kilo. Mmmm, känner mig sååå snygg och smidig.
Hoppas förkylningen lägger sig!

@ TurkiskPeppar - håller tummarna för att du inte får havandeskapsförgiftning!

Jag gjorde föresten första TUL:et förra veckan. +0,7%. Bättre kan det ju inte se ut på pappret, men vis av erfarenhet ser jag inte TUL:et som en absolut sanning. HbA1c på 4,3. Lägre än jag trodde men jag tycker jag har lite lättare med bs denna graviditet. Förra gången hade jag alltid så kassa värden på förmiddagen efter frukosten men det har jag sluppit än så länge.

En dag kvar, sedan helg!!!! Mitt sovbehov har ökat markant. Hoppas jag kan hålla mig vaken till nio ikväll iaf *s*

Trevlig helg på er alla!

mm det är jobbigt dom andra graviditeterna har jag mått bra har knappt märkt att jag va gravid förrän på slutet.  hopas Fk är snälla. man har ju hört att vissa har problem med dom.

villhabarnigår: Tycker 4,9 är ett helt okej hba1c, men visst blir man besviken om det stiger. Låter klokt med en deltidssjukskrivning, att se till att du och bebis mår bra är ju viktigast av allt. Och med deltid får du ändå komma iväg och känna att du gör lite nytta i alla fall
Nä, det är verkligen inte långt kvar nu, kan inte fatta att skrutten ska finnas här ute hos oss om bara en månad!! Så spännande och pirrigt Jag tror det blir vanlig förlossning. BM och läkare säger bara att jag inte får gå över tiden mer än max någon dag så om det inte kommer igång av sig själv innan blir det igångsättning. Skulle jag utveckla havandeskapsförgiftning innan bf-dagen så blir det nog igångsättning ännu tidigare. Snitt är nog bara aktuellt ifall något skulle gå fel. Du ska göra snitt på grund av ögonen va? Mina ögon hade inte försämrats vid senaste kollen, sååå skönt!!

Här är det inte bara på grund av storleken som de inte vill att diabetiker går över tiden, utan även på grund av att moderkaksfunktionen försämras snabbare om man är diabetiker så det kan bli farligt för barnet. Men så länge man kontrolleras noga hela tiden så ska det säkert inte vara någon fara. Moderkakan lär ju inte lägga av bara sådär över en natt.