Vi har funderat på att göra Äggdonation på Island. Billigare än i Finland och Riga. Flybiletterna är billiga nu då Island har kris. Tänker även som så då jag är blond och har blåa ögon att många på Island har sådant utseende.
Är det någon här som har erfarenhet av Äd på Island eller har hört om någon som gjort det? Tacksam för alla tips och råd.
puffar lite...ingen som har erfarenhet??
Vi har funderat på det,men inte kommit längre än så.
pimpinellan: det är ungefär så långt vi oxå har kommit. Min sambo vill igentligen inte göra Äd. Vi har varit o pratat om det med en läkare men han är jätte negativ.Men samtidigt så sa han till läkaren att han vill att jag blir lyckig och att han gör allt för min skull..
Jag har ingen egen erfarenhet, men är islänning så jag googlade lite.
Gissar att du redan har hittat klinikens hemsida:
www.artmedica.is (klicka på den brittiska flaggan för att få den på engelska, med lite mindre information än på isländska)
Annars är där samma visa som här, många som väntar men få donatorer. Det lilla jag hittade på div forum verkade bara bra, men det gäller då inhemska donatorer/mottagare förstås.
lillegris: tack för infon,jag har varit i kontakt med Island och dom har ca 4-6 månaders vänte tid. Då vi vill ha en blond donator så borde det inte vara ett prblem eller? visst är de flesta islänningar blonda? Jag känner ingen från island men har fått för mig att ni är ett vackert folk som har ren miljö och förhoppnings vis bra gener ;)
På kliniken känns det som om dom är väldigt seriösa och kan väldigt bra engelska. En Äd skulle gå på 4800 euro mot finlands 7500euro. Vi måste göra ICSI då det både är manligt och kvinnlig faktor. En resa till Island kostar bara 2500 kr tur o retur så det lutar åt att åka dit...OM nu min man går med på detta...han e ju så inskränkt i sina tankar ibland ;) kram
vill veta hur ni blivit mottagna där och om det blivit bra, är det ingen som varit där???
Haha, njaaa utseendet är väl lika blandat som här. De flesta i min släkt är mörka 
och när jag tänker efter hade jag nog bara 2 eller 3 klasskamrater av ca 20-25 som var ljusa. Men det borde ju förstås finnas alla utseenden att "välja" på, det brukar man ju försöka matcha så gott det går.
Bra gener...tittar man långt bak i leden, typ när Island bara hade ett tusental invånare, så hittar man säkert en del inavel... 
Nädå, kliniken har självklart mycket höga krav på sina donatorer. Donatorn kan vara anonym eller namngiven, dvs att barnet när det har fyllt 18 kan få ansöka om att få veta namnet.
Hoppas du får över maken på andra tankar snart! Lycka till!
(hjälper till att puffa tråden lite och hoppas att du får svar från någon med erfarenhet)
lillegris: jätte bra att du hjälper mig ;)
Kan du isländska?? häftigt land island tycker jag, har alltid varit sugen på att åka dit och när jag var liten hade jag en islandshäst så det hade ju varit kul att prova att rida där samtidigt. Men min man är livrädd för hästar ;)
Min man är mörk med blå ögon o jag vithårig med blå. så igentligen spelar det ju ingen roll. Vi har disskuterat detta med anonym el ej. Han villabsolut anonym och är livrädd att mamman skall knacka på dörren om 20 år..vet ej varför han känner så det är ju jag som ej är genetisk mamma.. Ett tag pratade vi om att ha både spermie o äggdonatin.Men jag vill ej det för tänk om han en vacker dag hittar en ny fru och kanske då ej tar ansvar. För mig är det ju anorlunda då jag haft barnet i magen så känns det nog som om det är mitt ändå. för att han skall känna sig riktigt delaktig så tror jag det är bästa att vi tar hans spermier. Det kan nog vara svårare för en man att känna att det e hans barn med spermie donation än äggdonation har jag fått för mig.. har ej hunnit läsa din presentation ..skall göra det, kram o tack igen
lillegris: jag vet, men han är data freak och säger att allt kan ju ändras med åren och plötsligt kanske det är lagligt att rota i register osv. Trots att det sägs att man idag har en anonym donator så vet man ju inte helt säkert att alla uppgifter om donatorn och vem som har fått ägget slängs...Man kan ju aldrig vara helt säker. Det är det han har hakat upp sig på. Men bestämmer man att man skall ha en anonym donator så håller man ju barnet utanför det, hela livet. Bestämmer man att ha en icke anonym så måste man ju berätta så snart som möjligt. Vi börjar få lite bråttom då jag är 43 och min man är några år äldre än jag så väljer hellre en anonym då det är kortare vänte tid.
Så billigt!? Kanske ska fundera ett varv till då...