Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
Söta Sarah!
Om du har gjort alla undersökningar så får du försöka släppa din oro för att det skulle vara något fel på hjärtat, mantra för dig själv "jag har ett friskt hjärta"....till slut kommer även din hjärna att tro på det :) Jag vet hur jäkla svårt det är och jag förstår din ångest, den har vi nog alla här inne haft...Läkarna skulle ha sett om du hade några avvikelser. Men när jag läser dina inlägg så tror jag mig förstå att dina es hänger ihop med ångest, oro och stress. Din kropp går på helvarv hela tiden.....å hypokondriska är vi många som är....även jag. Dock gillar jag inte ordet hypokondriker....ordet har fått så dåligt rykte, lite nedlåtande....Min läkare brukar ist säga att jag är lite extra känslig. Och anledningen till att jag är lite extra känslig (tänker lite för mycket) är pga att serotoninet som skyddar hjärnan från att oroa sig, just är en bristvara.....hänger du med :) Det är som en ond cirkel, det ena ger det andra.....mycket oro/ångest/stress= högt kortisol och lågt serotonin.......
Så försök verkligen att TRO på att du är frisk, lita på dina läkare och undersökningar....bara utav det så kan hjärtat lugna ner sig. Men kom också ihåg att det inte går på ngr dagar eller veckor....det kan ta flera månader och år.....dock blir det succesivt bättre, och attackerna kommer mer och mer sällan. Det är ett livslångt lärande känns det som, iaf för mig. Tänka på annat sätt, leva på annat sätt, agera på annat sätt etc etc.....Men oftast, eller nästan alltid, ett bättre liv i slutändan :)
Ge dig själv möjlighet till mycket vila och ego-tid (så mycket det går) så ska du se att det går åt rätt håll. OCH lyssna på ditt hjärta, börja prata med det.....försök att få hjärtat och hjärnan att bli bästa vänner ist för i ständig konflikt.....OM man börjar lyssna på vad hjärtat säger så brukar det (iaf för mig) att bli mycket bättre. Är det mycket es en dag så innebär det en dag i lugnare tempo, säga nej till saker och fokusera mer på sig själv.....Det är på det sättet jag har lyckats få bukt om det värsta. Dock kommer bakslagen mellan varven.....men då får man analysera och försöka lära sig utav det.....Jag kan ofta känna mig sååå irriterad när es kommer tillbaka, blir förbannad helt enkelt och undra varför??? Men när jag lugnat ner mig lite och analysera så kan jag alltid förstå varför.....Jag brukar också försöka tacka mitt hjärta för att det finns där och för att det faktiskt är en bra vägvisare....flummigt?? A kanske, men det funkar för mig och gör mig lugnare :)
Ta hand om dig ordentligt nu, KRAM KRAM från Hjärtfröken