tänker på dig oxå allasväl, hur det går för dig med allt...men först ett MEGASTORT grattis till graviditeten, så glad för din skull. är du sjukskriven fortfarande? hur går det med den nya läkaren, har du fått ihop ngn egen plan på rehab? hoppas att du är rädd om dig och att du vilar mycket, hoppas oxå att hjärtat håller hela vägen ut.....
såg att du i ett tidigare inlägg undrade kring blodtryck. när mitt hjärta bökar så ändras mitt tryck jättemycket.
hade en mätare hemma vid tillfälle och kollade en del, och som lägst låg jag på 75/45 , helt galet lågt (mitt normala 110/60). men jag har fått förklarat för mig att det är helt ofarligt.
iom att hjärtat fylls på med olika mycket blod vid de olika slagen (godartade extraslag) och de efterföljande slagen blir olika hårda (beroende på mängd blod)så ändras även blodtrycket i samband med det.
så jag är säker på att du kan vara lugn. sen tror jag att du oroas mer av att titta för ofta på ditt tryck, lägg undan den och försök att njuta av din lilla bebis i magen :) du är frisk allasväl, bara utmattad....iofs inte bara, men iaf inget farligt om du sköter om dig ordentligt :) kroppen har en enorm läkningsförmåga.....dock tar det tid när du hamnat med kroniskt högt kortisol.....men sköter du om dig så återhämtar kroppen sig så småningom , jag lovar:) jag har det absolut bästa teamet runt mig, specialister inom utmattning allihopa, och de har övertygat mig :) nu försöker jag övertyga dig ;)
det krävs hårt arbete och mycket beteendeförändring!
här sitter ett levande bevis:) jag är fortfarande stabil, har inte haft en riktigt jobbig period sen i början av juli, så underbart skönt :) det är klart att jag fortfarande har extraslag, varje dag....ibland kanske bara 10 st och vissa dagar många många fler. men de kan jag leva med, känns som rena barnleken i jämförelse med 30 000 dygnet runt månader i sträck. jag är ju inte rädd längre, jag vet att jag är frisk (förutom stressreaktionen/utmattningen)och förlitar mig helt på det.
skulle jag fortsätta oroa mig så skulle extraslagen bli fler och jag skulle inte ha ngn tillfredsställande livskvalitet. jag vill inte leva så, jag har tagit över befälet :)
nu kanske jag låter lite väl tjäck....men jag har fått en sån fantastisk hjälp på vägen, genom hela teamet på danderyd och har med det gjort så många förändringar i mitt liv, likväl som jag fått träna på alla tankefällor (nojjor) jag gått omkring med. jag är långt ifrån klar, jag kommer garanterat oxå att få bakslag med hjärtat, men jag ser på extraslagen på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare :) jag har liksom blivit kompis med mitt hjärta.
om jag har en jobbig dag med mycket extraslag i kroppen så försöker jag tänka såhär....."ok nu försöker kroppen tala om för mig att jag kör på för hårt, stopp stopp sänk tempot, sluta att oroa dig,dra i handbromsen, lägg bort allt som inte är livsviktigt, andas, lägg dig på spikmattan etc" . jag är mer ödmjuk i mitt tänkande och kan känna en tacksamhet till hjärtat som faktisk försöker att hjälpa till, ser till att jag inte kör på för hårt.
jag informera även min omgivning om att det är en dålig dag, det förstår min "låghet" bättre då.
vid dåliga dagar har jag oxå mantran som jag konstant upprepa för mig själv....det absolut bästa och det som hjälpt mig mest har varit "DET KOMMER BÄTTRE DAGAR" . har man haft bra perioder så måste man förlita sig på att tillståndet inte är för alltid, du kan må bra och det kommer bättre dagar!!
mitt tips till er alla där ute med dessa knäppa extraslag är ; se till att bli ordentligt utredda. om ni blir friskförklarade så förlita er på det, gör ni inte det så är risken överhängande att ni aldrig blir av med extraslagen....för jag lovar att de ofta hänger ihop med oro (inre stress). om de iaf inte försvinner så kräv att få hjälp. för mig har kbt-samtal i grupp, basal kroppskännedom, medicinsk yoga, strikta rutiner, beteendeförändringar både i min egna tankar men oxå i hur jag ser på min omgivning, kunskap kring kroppen och egen kamp..... till slut börjat ge resultat.....
som nu t.ex ser jag att klockan snart är 10 och det innebär att kvällsrutiner börjar, sängen väntar snart.....sömnen är a och o. så därför måste jag sluta, får återkomma vid ett annat tillfälle :)
se till att ta hand om er där ute, stå på er om hjälp....jag lovar att livet kan bli bra....bara man bestämmer sig och jobbar hårt på det.....blod, svett och tårar eller hur man nu brukar säga :)
jattekram till er alla hjärtevänner, kämpa på!!!