-
Hmm, ja jag har stel nacke som kan knaka. Får det nog mer när jag varit stressad osv, men inte som nåt slags ångestsymtom då.Anonym (Hypokondra) skrev 2012-05-13 01:42:58 följande:Nåt som ger mig stor ångest är min nacke.Ständigt stel och knackar,nu flyytade jag huvudet i sängen "knak" sa det så högt så jag bara sa aj rakt ut,inte för det gjorde ont utan för det lät så högt.Någon som upplever detta?Knakig nacke?
-
Rodnar
Illamående
Kräkningar
Darrar
Magont
Minskad aptit
Gråtattacker
Yrsel
Motorisk klumpighet -
Extremt: Blodtrycksfall med svimning och hulkande (eventuellt kräkningar)
Ångest: Svettas, blir varm, svider i tårkanalerna, hjärtat slår snabbare och andningen blir hastigare, tunnelseende.
Stress: Huvudvärk, surrande i fingertopparna, smärtor i nacke och käkar. -
Jag har haft många många symptom men på slutet har jag haft muskelryckningar lite här och där men mest i benen. Någon fler som känt så?
-
Jag är 24årig tjej. Jobbat på sjukhus sen jag var 18år som USK och har sett det mesta. Aldrig haft ångest/panikångest/hyperkondri tidigare.
I början på sommaren började jag känna mig yrslig, fick liksom stanna upp och ta ett djupt andetag. Och när vi var många i personalrummet fick jag svettningar, skakningar och panikkänsla. Men det lyckades jag dölja.
Sedan har det blivit värre, och en kväll då jag var ensam hemma fick jag en riktig panikångestattack. Vilket är det vidrigaste jag varit med om. Men på nåt vis lyckades jag hålla lugnet då jag fattade att det måste vara panikångest och försökte lugna mig.. Och efter ungefär två timmar gick det över.
I dagens läge har jag typ konstant yrsel, huvudvärk och trötthet.. Börjar få svårt att sköta mitt jobb då jag alltid känner mig så trött.
På kvällarna har jag typ fått mani på att känna efter pulsen på mig själv, i tron på att jag ska få ett hjärtstopp vilket är min största rädsla. Får i samband med att jag stressar upp mig ont i ryggen.
Och några gånger i veckan får jag nån form av "mildare" panikångest när jag ska sova.
Är också rädd för att vara ensam och vill inte gärna gå hemmifrån. Bor med sambo, som nog inte riktigt har förstått mina problem.
Har varit i kontakt med VC en gång då de sa att mina problem beror på mitt blodtryck som är något högt, men ville att jag skulle återkomma.
Men vet inte hur jag ska formulera mig och därför drar mig för att ringa.
Tänkte fråga er som kanske är mer insatt, går det att jobba med nån form av ångestdämpande medicin? Eller måste man vara sjukskriven? -
Är sjukskriven pga ångest sedan ett år tillbaka och är på bättringsvägen.
Har haft määängder med fysiska symtom, när jag sökte mig till läkaren första gången trodde jag allvarligt att jag hade cancer.
Symtom som fortfarande är kvar
-Hypokondri som gör att jag överanalyserar varenda grej i kroppen
-Yrsel
-Magproblem/Illamående
-Skakningar i händerna
-Ont i nacke och axlar
-Eksem
-Tryck för bröstet
Såg att någon annan skrev att den fick problem efter fysiska aktivitet, det får jag med.
Speciellt efter sex. Mår inte dålig under tiden eller direkt efter men sen så får jag som blodtrycksfall, mår illa, susar i öronen, hjärtklappning och detta kan sitta i ett bra tag. Dom hittar inga fysiska fel och psykologen tror att detta också är fysiskt. Har märkt att det blivit mildare eller inte kommit alls de senaste gångerna efter att vi pratatom det så det ligger väl något i det också.Suck. -
Eftersom jag även är hypokondrisk så har det här med muskelryckningar varit sjukt jobbigt. Och googla på det ska man inte göra för då har man ALS och allt möjligt. Men trots det så googlade jag vidare och hittade att muskelryckningar är en utav symptomerna utav långvarig ångest. Så även om det är jobbigt så känns det iallafall lite lättare för mig....Anonym (Hypokondriker?) skrev 2012-09-19 14:21:15 följande:Jag har mycket muskelryckningar i perioder, ibland är det lite mindre, men så sätter det fart igen och det rycker och hoppar ta mig fan över allt. Det har varit så i ca 3 år och jag har tagit diverse prover etc. hos läkare men det är nog "bara" spänningar och ångest, hoppas jag . Har provat Magnesium, B12 m.m. men inget har hjälpt. Sedan kryper och pirrar det i olika kroppsdelar .
-
Ni som lider/lidit av stress och ångest - vad har ni gjort i ert liv för att förändra situationen på något sätt (om yttre omständigheter vart orsaken)?
-
Tack för svar :) Svårt att hitta balansen så det inte blir för mycket men inte heller att man blir helt stillasittande.wannaseeyoudisco skrev 2012-11-21 18:10:44 följande:Sagt upp mig från jobbet, börjat plugga. Försöker skapa bra rutiner. Tidigare jobbade jag natt och har svårt att få rätt på sömnen nu. Men jag försöker gå upp kl 09 på dagarna, äta regelbundet och gå ut och gå minst 40 min om dagen.
Förutom det så försöker jag pressa mig själv och göra saker och inte isolera mig som jag väldigt lätt gör p.g.a. ångesten. Samtidigt som jag försöker inse mina begränsningar och inte boka upp mig på saker. Försöker att aldrig ha mer än en sak inbokat per vecka och resten tar jag som det kommer beroende på hr jag mår för stunden.
Ungefär. -
Oj vara med om krig det kan jag inte ens sätta mig in i måste vara sån sjuk stress man inte ens kan förstå =/ Verkar som de som är typiska arbetsnarkomaner med höga krav på sig själva som blir utmattade och inte klarar av stressen till slut. Kul att du svarade :)Anonym (crash) skrev 2012-11-22 00:53:26 följande:
Jag har blivit sjukskriven för utmattningsdepression till följd av långvarig ganska extrem stress.
Stress har varit: alldeles för täta flyttar (ca 3 olika länder per år på grund av jobb som krävt utlandsplaceringar) under tolv års tid, två täta graviditeter, krig i senaste landet vi bodde, konkurs för min mans företag, utmätning av ägodelar och sedan skilsmässa som slutade i en långdragen internationell juridisk tvist. Mer flyttar, ingen återhämtning alls under lång tid. Jag har hållit ett extremt högt tempo på jobbet och i det privata och brände ut mig fullständigt. Till slut tappade jag allt och höll på att dö.
Sjukskrivning var första steget till rehabilitering. Det är ca tre månader nu, men antagligen kommer den att bli ett halvår-ett år. Jag FÅR bara vila och tar mediciner, försöker röra på mig, äta regelbundet, göra så lite som möjligt. Senare ska jag gå i kristerapi med min läkare tyckte att det fick vänta. Nu är det bara det mest basic, att ta över sin kropp. Det är mycket svårt då jag är en typisk arbetsnarkoman... -
* Pirrningar i benen och armar
* Värk i rygg
* Spänner hela ansiktet
* Lyfter ögonbrynen
* Spänner halsen
* Spänner käken, biter ihop
* Spänd i axlar
* Hjärtklappning
* "Håller andan"
* Tunnelseende
* Hjärndimma/svartnar
* Overklighetskänslor
* Svårt att svälja
* Svårt att andas
* Ont i magen/kramp/magsår
* Arg/irriterad
* Lättretlig
...
...
-
* Tryckande huvudvärk främst i framsidan av huvudet/pannan vid ögonenAnonym skrev 2012-11-24 12:22:03 följande:* Pirrningar i benen och armar
* Värk i rygg
* Spänner hela ansiktet
* Lyfter ögonbrynen
* Spänner halsen
* Spänner käken, biter ihop
* Spänd i axlar
* Hjärtklappning
* "Håller andan"
* Tunnelseende
* Hjärndimma/svartnar
* Overklighetskänslor
* Svårt att svälja
* Svårt att andas
* Ont i magen/kramp/magsår
* Arg/irriterad
* Lättretlig
...
...
* Tidigare haft eksem
* Håll/tyngd över bröstkorgen
* Tjock i halsen
* Näsblod
* Rastlöshet
* Dubbla hjärtslag
* Ingen aptit
...
... -
För mig handlar det främst om en tryckande huvudvärk, där jag är inkapslad i mitt eget huvud och alla tankar och känslor är inåtriktade. Jag kan kolla på tv men i mitt huvud pågår en hel tankeverkstad. Spelar ingen roll vad jag gör, träffar en kompis, lagar mat. Utan är som instängd i min egen hjärna och det trycker vid näsan och huvudet. Verkligen tryckande huvudvärk. Sen känner jag en obehagskänsla i hela bröstkorgen och halsen. Är nästan som att jag är nervös fast mer "äcklad" kanske eller en slags tomhet eller ihålighet. Är så svårt att förklara men jag hatar den känslan i bröstkorgen och halsen. Egentligen gör den inte ont men den känns vidrig och livet känns meningslöst och som en seg gyttja.
Det är ångest för mig och så de visar sig fysiskt. Allt det andra är småsaker och det här är hela "ångesten". -
Ta det inte fel men jag blev lättad av att läsa din långa lista.Anonym (Gad/ADD) skrev 2013-02-28 23:10:35 följande:Har alltid varit extremt orolig och känslig för stress. Fick min första panikattack när jag var 11 år. Haft 2 depressioner och nu är jag inne på min tredje. Men första gången som jag på "riktigt" känner av ångest. Innan var det mest panikattacker. Började för tre månader sen med att jag inte kunde andas. Läkarna sa att jag hade luftrörskatarr (förkylning som gått ner från halsen till luftrören, gick bort efter 2½ vecka men hade fortfarande svårt och nu kommer det och går. Vet inte om allt är pga ångest men har kollat, lungorna, syresättning, blodprov, EKG med mera. Mina symptomer jag har haft eller har är:
- Förstoppning
- Magont, (irriterad/orolig) smärta
- Halsbränna
- Sura uppstöttningar
- Tarmproblem
- Ont i hela överkroppen (blidtarm, magen, tarm, lungor, bröstet, leder, nacke, huvud, hjärta, hals etc.)
- Stickingar i kroppen
- Smärta i bröstkrogen (som en kniv, både mot hjärtat och lungor, revbenen och rygg).
- Svårt att svälja (uppsvullet)
- Svullen tunga
- Klåda på hela kroppen (kollat, ej allergi)
- Tungt att andas, ej tillräckligt med luft, ont när jag andas, pipljud,
- Spänningshuvudvärk, huvudvärk, migrän
- Hes röst
- Torr i halsen
- Tjock i halsen (slem)
- Hosta (i ett halvår snart)
- Skakig i kroppen (inombords och synligt)
- Overklighetskänslor
- Känns som jag sätter i halsen utan att det reagerar
- Stora halsmandlar
- "Tjock" matstrupe, svårt att få ner mat
- Andfådd för ingenting
- Yrsel
- Ont i käkbenen
- "Torrt" i luftrören, lungorna
- Rapar "fastnar" i halsen.
- Knutar i nacken och ut mot axlarna
- Hjärtklappning
- Klump i halsen
- Torr i munnen (går ej på mediciner)
- "Stress-utslag", mest i ansiktet, börjar som en liten finne och blir sedan ett stort sår.
- Tätt i näsan fast inget snor utan mer som "väggar" svullnat och svårt att andas genom näsan
- Brännande smärta från magen, mitten av bröstet upp till halsen.
- Känns som lungorna inte "flexar" tillräckligt för att jag ska kunna andas fullt ut
- Torr hud
- Ont i revbenen ibland på specifika punkter (blir rädd för kärlkramp, spricka i revbenen som ska åka in i lugnorna med mera).
Gick med svårt att andas ångesten i 3 månader, dygnet runt. Inte endast under ångest attacker utan hela tiden. Även när jag var frisk, kollat allting. Senaste 2 veckorna så har det blivit mycket bättre på dagarna men fortfarande under hela kvällarna. Har dock fortfarande problem att äta, svälja, svullen tunga, trång hals med mera. Har säkert glömt en del. När jag sover, rycker jag och skakar väldigt mycket, säkerligen på grund av att musklerna/lederna för en gångs skull får slappna av. Är kontrollfreak, oroar mig för allt, ska alltid vara på topp och perfekt. Anser att mina prestationer är vem jag är tyvärr. Är på väntekö för psykoterapeut och gruppterapi för ADD/ADHD. Men får hålla ut i 5 månader till.
Vill även säga, ångest är inte permanent, inte generell ångest heller. Det går att "bota". Utan medicin och terapi. En hyllad och ny forskning som kom i år har dom nu äntligen kunnat bevisa att det inte är en "skada" att ha GAD eller liknade "sjukdomar" (även ADHD/ADD). Lekmansterm, om ångest är en knapp man trycker på så skickas det signaler dit hela tiden, vilket gör att kroppen är på flight or die hela tiden. Medans andra signaler är "saktare" på andra ställen. Så det går att bli "frisk". Lycka till alla på eran resan!
Just nu har jag en oerhört tuff situation på arbetet. Chefen är inkompetent och jag som har protesterat har råkat värst ut, det har nu övergått i rena trakasserierna.
Sen ett halvår tillbaka har jag tänkt att något är fel och för någon månad sen blev jag helt övertygad om att jag har lungcancer (har rökt i 20 år) och kommer att vara död inom ett halvår.
Nästan hälften av det du skriver lider även jag av men jag kopplar det till lungcancer. Jag har tänkt tanken att det kan vara ångest men då jag inte haft det förut i mitt liv så ligger det inte så nära.
När jag får yrselattacker eller stick i hjärtat så intalar jag mig själv att det bara är cancern som gör sig påmind och att allt kommer att vara övr snart. Då brukar det gå över efter ett tag. Jag har i alla fall en läkartid om en månad och fram till dess måste jag bara härda ut. -
Hej! Jag har typ samma symptom pluss att tungan svider. Just nu mår jag riktigt dåligt, men jag har kommit ur svackor tidigare. Det som hjälpt mig mest är lååångsama promenader, regelbundna samtal hos psykolog och yoga. Om jag inte klarat av att gå på yogapass, så har jag istället övat på medveten andning.
EmSanAn skrev 2014-08-16 18:07:09 följande:Tinnitus (alltid men mer vid stress/spänningar/ångest)
Svettig/svettiga handflator
Hjärtat slår hårt
Pressar upp tungan i gommen, mer el mindre hela tiden
Biter ihop käkar
Pirrningar/domningar, mest i armarna/ansikte
Andas ytligt
Spänd i axlarna/nacke/över bröstet/halsen
overklighetskänsla
"Stressmage"
klump i halsen/känsla av att vara svullen i halsen nere vid nyckelbenen
Värmekänsla, ansikte/hals
Nyligen tillkommet sedan förra fredagen (yeay...suck)
Ostadighetskänsla
Känner mig tung i huvudet
Svaghetskänsla som vandrar mellan armarna/benen
Mitt brukar komma och gå, mindre och större episoder. Än så länge har jag kunnat ta mig genom dem själv men lagt märke till att jag fått svårare att ta mig genom de större episoderna själv. Har varit med om ett antal blodprover som alla varit ok. MR-hjärna, EKG, lungröntgen som alla var ok.
Under det senaste halvåret har det hänt en del: min pappa fick en stor stroke (men överlevde), en konflikt på jobbet nåde sitt klimax, min mamma fick en stor hjärtinfarkt (men överlevde), hunden blev akut sjuk (men överlevde), från februari detta år framtill nu när jag själv börjar nytt jobb på måndag, har jag stått för upplärning för 3 nya sekr som ska ta över när vi ordinarie har gått... Under denna tiden har man gjort det man gör bäst, tågar på och ler.. ."allting är bra!" Eller inte... jag har bara väntat på att det ska ta sitt uttryck på något sätt...
Som sagt i fredags, började det med ostadighetskänsla och lätt overklighetskänsla. Ostadighetskänslan var väldigt subtil, trodde jag inbillade mig först. Kom då och då oberoende på om jag står el går, dock kraftigare när jag "tänker" pådet och känner efter. Höger arm känns konstig, som när det har varit avdomnat men är påväg att "vakna". De första 3 dagarna tyckte jag inte kändes så farligt och hetsade inte upp mig. Sedan började jag ju googla, och så var det igång igen, katastroftankarna börjar komma smygandes, kan det vara MS? ALS? osv.
Denna gången valde jag dock att söka Vc , något jag aldrig gjort tidigare. Ska få kallelse för samtal med kbt-inriktning, så får jag se vart det leder.