• markbon

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Studentpappa skrev 2012-02-22 20:15:38 följande:
    Hade en period där jag kaskadspydde vid minsta fysiska ansträngning. Läkaren påstod att det var ett resultat av hård stress/press och en magmun med bråck. 



    Det stämmer säkert. Mycket stress går ofta att magmun inte mår bra, ofta så får man ju magkatarr vid stress.
  • markbon

    Imorgon kl 11 smäller det!

    Då skall jag göra ultraljud av oartan. Nervositeten byggs upp och jag är så nervös så jag kan klättra på väggarna!!

  • markbon

    Jippi jippi! Idag är lyckans dag! Jag hade inget bråck på oartan, den var som max 1,8 cm och var absolut inte farligt. Han förklarade pulsationerna är pga. Min viktnedgång! :D

  • markbon
    Enniie skrev 2012-02-26 16:48:48 följande:
    Mina fysiska symtom har blitt värre senaste året. Har konstant illamående (mest kvällar), har fått stora problem att svälja mat, vilket har resulterat i -23kg på några månader då flytande kost funkar bäst. (har inte ätit ett varmt mål mat på snart ett år), hjärtklappning och svimmningskänslor. Dock så kommer allt på en och samma gång, flera gånger om dagen, och ibland håller det i sig i fleeera timmar. Skitkul, verkligen. (är 23 år)



    Hej! Har du besökt en läkare? Fått medicin?

    Jag hade lika som du, jag mådde konstant illa, jag gick ner 10 kg på 3 veckor. Har du funderat på vad det är som utlöser dina problem?

    Jag kom på att mina är arbetsrelaterade, för mycket stress ledde mig till ångest över att inte räcka till. Det bästa jag kan rekomendera dig är att besöka en psykolog, dem är jätte hjälpsamma och kan verkligen sin sak. Jag har bara haft mina problem i 3 månader ooch dem avtar avsevärt nu när jag inte jobbat på 3 månader.

    Jag började för 1 månad sedan att inte bry mig om mina kroppsliga symptomer, jag brydde mig inte om jag hade ont i huvudet.

    Idag är jag nästan symptonfri men har fått magkatarr och IBS tack vore min stress/ångest/oro.
  • markbon
    Enniie skrev 2012-02-26 18:24:21 följande:
    Markbon: Ja, flera gånger. Men dom viftade bort det. Dom menade då på att om jag fick i mig så lite, så skulle jag inte ens stå på benen. Men det är helt otroligt vad en kropp klarar. Nu i dagsläget får jag i mig ca 300-500 kalorier/dag om jag inte dricker näringsdrycker (vilket kostar mig 80kr om dagen). I höstas bröt jag totalt ihop och storgrinade i 1 timma hos min läkare. Det tog dom 20 min att få ut tre rör med blod för att jag var så ledsen. Vågen stod då på 49kg (till mina 169cm), och läkaren skickade en akutremiss till psyk. Sen därefter har jag käkat Mirtazapin, vilket inte hjälper så mycket bortsett från den extrema hunger man fick i början, det hjälpte ju knappt med tanke på att min kropp inte accepterar föda helt enkelt. Nu är jag gravid och kommer att få sluta med medicinen, vilket inte gör mig något. Men det är långt ifrån över. Min ångest har helt tagit över mitt liv då jag knappt kan gå ut längre utan att få spykänslor, men jag har fortfarande regelbunden kontakt med läkare. Jag har själv ingen aning om hur min "omedvetna ätstörning" kom till. Jag lever med småbarn osv, men upplever inte mitt liv som stressigt faktiskt. Dock så tror jag att det kan vara mycket från barndomen som kommer upp. Vem vet?



    Jag lider med dig! I början så fick jag också bara i mig flytande föda, jag fick lura kroppen med att ex. Blanda i små fruktbitar i min fil, det var min hjälp. Att sjukvården stöter bort oss är vanligt, jag pratade med min syster som är utbildad inom socialphykiatrin (felstavning?) Och hon frågade direkt om du hade haft en jobbig barndom, vilket du kanske haft. Även jag har haft det jobbigt i min uppväxt.

    Jag förstår hur du känner dig, om jag var du så skulle jag kontakta psyk igen och kräva en ordentlig utredning. Många tycker det är jobbigt att kräva, men stå på dig ordentligt!

    Du skriver om att du är gravid, och då är det ännu viktigare att äta, jag är kille så jag vet inte helt 100 om gravida ;). Börja med att äta, små saker, glass, godis, testa att äta små saker.
  • markbon
    Enniie skrev 2012-02-26 19:30:07 följande:
    Ja, jag hade ingen lätt uppväxt, precis som så många andra. Är dock uppvuxen med enbart mamma som också haft psykiska problem (och hon har det ännu), vilket kan vara en bidragande faktor. Dock så kom detta helt utan förvarning, jag vaknade helt enkelt bara en dag och kunde inte äta. Idag så småäter jag hela tiden, så fort jag känner att jag kan. Men eftersom det är lättare att få i sig godis osv, så har mina tänder tagit stryk. Att ha tandläkarskräck på det är ju pricken över i:et. Sen har jag också en överdriven spyfobi, så det är väl antagligen därför min ångest yttrar sig i spykänslor osv. Man får ju ta en dag i taget helt enkelt. Jag lever, och står på benen, vilket är huvudsaken. Kan dock inte jobba (förlorade mitt drömjobb pga detta) för att jag inte äter ordentligt, och vart i december förra året sjukskriven i 30 dagar, vilket hjälpte föga. Det känns nog mest surt, att verkligen vilja jobba, och leva som andra 23 åringar, men sen inte kunna det för att kroppen inte orkar.



    Det är inte lätt, men huvudsaken är att du står på benen. Att du förlorade jobbet gör det ju inte lättare, jag hade som tur var en chef som verkligen förstod mina problem, och riktigt med stöd från kollegor så skall jag jobba min första dag imorgon på 3 månader!spänd som tusan men roligt skall det bli!! :D

    Att kroppen inte orkar är ju ett stort tecken på att något är fel, du säger att det finns ätstörningar, vilket kan mycket väl bero på långvarig stress eller något helt annat. Tyvärr kan jag inte så mycket på detta ämne, men jag försöker stötta så mycket det går, då jag fått massor med stöd just på detta forum! Det finns många här som mr riktigt duktiga, speciellt Mizztez!

    Jag har nu på sistone börjat tänka på morgonen att det blir en bra dag, idag mår jag bra! Tänka på roliga saker som kommer hända kan hjälpa. Det handlar om att hitta den bästa medicnen själv.

    Först och främst, om du inte går hos en psykolog, gör det! Testa KBT behandling! Det förändrar ditt sätt att tänka, som ofta ställer till det för oss. Hitta även en läkare som bryr sig, jag hade en läkare som sa att det var omöjligt att en 19 åring gick in i väggen, även om jag hade 2 jobb!

    / kristoffer
  • markbon
    Jonssons skrev 2012-03-02 08:41:51 följande:
    I natt kunde jag knappt somna. Det kändes som hela kroppen vibrerade och pulserade inombords. Nästan så jag blev yr "inombords", låter konstigt kanske. Detta kommer och går, men så här jobbigt var det länge sedan jag upplevde det. Det brukar räcka med att vänd och vrida på sig några gånger så kan känslan/symptomet släppa, men det gick inte i går. Känslan kan i bland vara direkt på morgonen, då man borde vara avslappnad efter sömnen. Jag känner mig inte speciellt stressad etc nu, så som vanligt ser man ingen logisk förklaring, mer än att tankarna går till sjukdommar vilket gör att ångesten kryper på.  Är de andra som har detta symptom i bland?



    Att du känner att kroppen vibrerar och att du känner pulsen är ganska vanligt enligt mig iallafall. Jag känner konstant min puls, ligger jag ner i sängen känner jag pulsen slå tydligt som hela sängen guppar i takt. Tyckte till en början att det var jobbigt, nu är det en vana och jag börjar gilla det?!

    Min yrsel har jag som kommer och går, idag på jobbet hade jag den konstant, när jag kom hem var den borta. Tror mycket kan komma in att man spänner sig, min yrsel yttrar sig så att jag får en slags ostadighetskänsla, lite båtgung ungefär.

    När jag får dessa små skakningar brukar jag gå ner och titta på tv, bara vistas i ett annat rum kan hjälpa.
  • markbon

    Idag är det jobbigt, har haft en riktig jobbif yrsel sedan igår förmiddag. yrslen känns som den sitter innanför huvudet (?) det känns mest när jag vrider huvudet eller ögonen, fokuserar jag på en visss punkt så är det inte lika jobbigt.. bakslag var det här ja!

  • markbon
    markbon skrev 2012-03-04 14:38:03 följande:
    Idag är det jobbigt, har haft en riktig jobbif yrsel sedan igår förmiddag. yrslen känns som den sitter innanför huvudet (?) det känns mest när jag vrider huvudet eller ögonen, fokuserar jag på en visss punkt så är det inte lika jobbigt.. bakslag var det här ja!
    Nu märkte jag att min huvud "guppar" i takt med pulsen, jag lider av MKT hårda pulsslag, vilket resulterar i att huvudet "guppar" undrar om det kan vara jobbigt för ögonen?
  • markbon
    veon skrev 2012-03-09 08:00:53 följande:
    Hej!

    Har följt den här tråden ett tag och tänkte dela med mig av de symtom jag upplevt under tiden med stress/ångest/panikångest.

    - Avdomnande känsla i huvudet

    - Som ett hårt "band" runt huvudet

    - Sockerdricka i huvudet

    - Brännande/stickande känsla på höger sida av huvudet, eller skalp

    - Yrsel

    - Lock för örat, låter som det är "fullt" när man andas och hör sig själv

    - Synen på främst höger öga, glansig, suddig

    - Ont/Spänd nacke, rygg, skuldror

    - Stickande känsla i armar, delar av handflator

    - "Jobbig" pirrande, vibrerande, spänd känsla runt vänster bröstmuskel, hjärta

    - Hjärtklappning

    - Känns som om hjärta slår "hårt"

    - Känner och tänker, fokuserar på pulsen ... håller hand på hals/hjärta

    - Ont i mellangärdet

    - Ont i magen, främst nedtill

    - Spänd, bubblig, gasig mage. Jobbig känsla i magen, som om något lurar därinne. Ett tryck, reflux, halsbränna, som om maten inte går ner ibland.

    - Gurglande, poppande ljud från näsa/hals

    - Svårt att djupandas

    - När man andas känns det inte som om jag får tillräckligt med luft, alt. känns den väldigt kall (eller som när jag är förkyld)

    - Stickande, brännande känsla i tunga och näsa

    - Overklighetskänslor, känns inte som jag är i min kropp utan att jag tittar på mig utifrån

    - Varma/Kalla sensationer i kroppen

    - Kalla händer/fötter, fryser

    - Som "blixtar" i huvudet

    - Nerver som sprattlar

    - Spända halsmuskler

    - Svullen lymfkörtel på hals

    - Trött

    - Sockersug

    - Ibland hungrig ibland helt aptitlös

    - Inte så intresserad av sex heller

    Tja ... det var väl lite av det jag upplevt. Jag har gjort i princip alla tester man kan göra inom sjukvården, enda är väl att ingen gastroskopi eller "röntgen" på huvud har gjorts men troligtvis (säger troligtvis då hypokondrikern i mig fortfarande till viss del påtalar att det är något annat fel) ... är det "bara" ångest/stress. Har även tagit hjälp av alternativmedicin och har börjat tagit vissa tillskott (bla. c-vitamin, järn, kalcium/magnesium, omega 3) samt Papaya/Lactiplus för matsmältning/mage.

    Jag har gått hos KBT'are och Kommunikolog och tycker det har hjälpt mycket ... men fortfarande finns en del kvar som det känns. Jag vet i det stora hela vad jag behöver jobba med och förhoppningsvis kommer det ge med sig mer och mer ... dock är det upp och ner.

    Någon annan som upplevt lite som jag nämner?

    /andreas



    Hej!

    Jag känner igen mycket av det du beskriver, speciellt yrsel och hårda pulsslag! Har det konstant hela tiden och är lite irriterande..

    Jag försöker glömma så mycket som möjligt när det gäller mina symptomer, jag har nu endast yrsel och hårda pulsslag. Men som du skriver så går det upp och ner varje dag! :s

    Härligt att det finns killar på detta forum! :)

    // kristoffer
Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?