Funderar på om synen kan påverkas så mycket av stress och oro eller att jag kanske får oro av dålig syn? Kanske därför jag känner mig lite yr och snurrig för synen är överansträngd.
Är även orolig för jag är så trött hela tiden samt har något oskönt i munnen.
Hade alla dina symtom- trodde det var stress men det var min kopparspiral som var boven. Har du spiral?
Det vet du redan egentligen, men låt mig förklara hur du och jag fungerar.
Jag har under en längre period haft ganska svårt illamående, och strul högt upp i magen. Ont i ryggen. Varje kväll möter jag döden pga det här, alltså jag får cancerbeskedet av min inre lilla doktor.
Vad man kan kalla för en vanlig person, hade för det första förmodligen inte kopplat ihop magbekymmren med ryggen, helt enkelt för att denne inte har googlat och letat efter någon gemensam nämnare. För det andra hade inte dom fysiska förnimmelserna varit det första elementet i upplevelsen, alltså den hade varit mer i det dom tittade på, lyssnade på, eller tänkte på. Men för oss är alla fysiska upplevelser överväldigande.
Många av oss var innan vuxen ålder(tonår) ganska bekymmersfria, inte alla, men många. Vi kunde skjuta undan bekymren, utan att behöva hantera en enda jobbig känsla. Jag hade inga begränsningar, kunde gå igenom vad som helst. Hade du bekymmer satt dom i huvudet och inte i kroppen, du uppmärksammade knappt kroppen. Till slut skriker kroppen efter din uppmärksamhet, vrider upp dimmern på känslorna, på obehaget vi ignorerat i hela våra liv för att vi ska hantera dom, och helt plötsligt blir kroppen det starkaste elementet i upplevelsen. Vad gör vi? Jo jo beskyddar oss med tankar. Med logik, med uteslutningsmetoden, vi tröstar oss själva med osannolikhet, allt i en ond spiral där vi är fast.
Har jag cancer? Förmodligen inte, men vem vet.
det är exakt så. bra sagt.
har letat upp min favorit tråd..för nu är skitet igång igen.. med trötthet, svaghet och fumlighet i armarna/benen, yrsel och ögonfenomen..tung i bröstet..vandrande ont här och där..
trots att jag lever med min psykosomatik i flera år nu, så är det fortfarande svårt att fatta att psyke kan ställa om så mycket i den fysiska kroppen, att det verkligen KÄNNS. Och det värsta är att man kan aldrig vara 100% säker på att det är psyke och inte kroppen.
Nu har det varit hyfsat ok ett tag men nu börjar jag känna mig konstig igen. Känns lite overkligt ibland och som att jag är frånvarande på nåt sätt.
Så hemskt det är, hoppas det går över snart.
Har varit en ganska bra höst men får ibland svårt att ta djupa andetag... Händer oftast på kvällen när jag är i soffan eller sängen.
Är så jobbigt och obehagligt. Ibland lyckas jag få till ett djupt andetag och då känns det så härligt. Men går inte varje gång.
Någon som har liknande?
Haft så i 20 år. Lärt mig att andas flera halva andetag och sen brukar det djupa funka. Det är att diafragman är spänd. Försöka gäspa hjälper också.
Någon annan som får symptom i hjärnan? Som att det känns som du inte hänger med ibland, overklighetskänslor osv. Ibland kan jag få en tvärknäpp att jag som vaknar upp. Svårt att förklara men känns väldigt otrevligt.
Har en sån period nu att jag har svårt att fokusera och komma på ord osv.
Någon mer än mig som blir mer orolig och får mer ångest när man blir trött på kvällen? Då blir jag mer orolig över vad som kan vara fel och varför jag är trött.
Känner ofta att oron å ångesten stiger när jag blir väldigt trött.
Mvh
För mig är det precis tvärtom. Mår skit på dagarna och känner krav från omgivningen. Mår allra bäst på nätterna i lugnet. Men om jag har en jobbig ångest period kan jag fasa för långhelger och fredagar för att vårdinrättningar håller stängt.
Har du testat lyssna på lugnande hypnos och sömnmeditationer? Finns hur mycket som helst på Youtube. Funkar väldigt bra på mig mestadels.
Någon annan som går runt och oroar sig över hjärtat hela tiden? Är i en sån period nu, att pulsen ligger på 80-90 utan ansträngning.
Är ju bara 25 år så borde inte vara någon fara men såå läskigt och jobbigt att uppleva.
Så oerhört påfrestande att hela tiden känna efter pulsen och oroa sig. Är bara rädd att jag får något fel på hjärtat och stendöd.
/orolig själ
Ingen annan som har hög puls och oroar sig för det? Så svårt att lugna ner pulsen, ligger på mellan 80-100 på kvällarna.
Undra om det påverkar att jag dricker rätt mycket Coca cola... Att pulsen höjs av det?
Några...
Illamående och kräkningar. Minsta lilla grej som jag skulle kunna uppfatta som störande fick mig att låta som jag satt fingrarna i halsen.
Inbillad känsla av törst och svårt att svälja pga detta .
Känsla av att inte kunna andas.
Hög puls.
Den har lugnat sig lite men det var inte ovanligt med en vilopuls mellan 85 och 100.
Nu har jag sådär hög puls igen. Nästan uppe i 110. Är lite extra idag tror jag då jag drack lite alkohol igår.
Har någon nåt tips att lugna ner sig? Är så läskigt detta, men har då inte ont iallafall.
/oro
Var ganska obrydd förra veckan men nu ikväll, nyss, så stack det till i "hjärtat" snabbt men gjorde inte så ont... Då reste jag mig upp direkt i panik och började oroa mig. Hög puls osv, nu har det lugnat ner sig rätt mycket men ändå så ligger jag och tänker och oroar mig.
Förlåt, behövde bara skriva av mig lite.
Senaste tiden känns det mest som jag håller på bli tokig eller har något fel i hjärnan. Synen förvärras, svårt att fokusera, aningen förvirrad. Vet inte vad jag ska ta mig till, går bara runt i mitt hem och tror att livet är över...
Tycker min koordination med händer och fingrar är annorlunda ibland också. Fy vad hemskt allt detta är.
Kan tillägga att jag tycker jag har problem att gå också, stampar som till med foten ibland... som att jag lyfter den för lite. Händer dock bara när jag är utomhus. Är så otroligt orolig över ms eller något liknande. Särskilt med synen och motoriken. Är verkligen kul att leva
Jag är så jäkla orolig över als... Känner mig svagare och svagare, konstig balans. Annorlunda rörelse i händerna osv. Benen känns inge bra heller. Håller på att bli tokig tror jag. Har ryckningar lite överallt också fast värst är rimligheten/svagheten.