Anonym (? 3) skrev 2013-10-28 08:01:41 följande:
Är eller har alla varit sjukskriva som har dessa symtom här i tråden?
Jag har aldrig varit sjukskriven mer än nån dag gör och där som jag själv sjukskrivit mig men aldrig fått en sjukskrivning av läkare. Har inte direkt gått iväg på det viset heller och krävt det.
Förra vintern var jag riktigt på väg in i den berömda väggen med mycket fysiska och psykiska symtom. Depression mm men lyckades ta mig ut på egen hand och lite kortare psykologkontakt.
Var helt ok i våras men sedan började det i somras igen och nu blir det värre och värre igen...
Ringde vc idag ich hoppas få nån hjälp där med yrsel och huvudvärk iaf. Sedan ska jag försöka börja äta bättre som någon föreslagit samt äta kosttillskott ich se om det hjälper...
Jag har aldrig varit sjukskriven, men min sits känns ohållbar just nu o jobbig på just denna penga/jobb front..
Har nämligen aldrig haft en vanligt jobb på det sättet, efter gym gick jag som lärling i min pappas företag för att jag har behövts och det är en väldigt ovanlig bransch. Sen utbildare jag mig till inredare och startade eget där jag och en kompis från utbildningen jobbade i ett par år. när hon fick problem i familjen gick vi skilda vägar, försökte hålla igång men bytte spår ( är helt inne på kreativa händiga saker av olika spår) gick lite knackigt och hade några kortare "vanliga" jobb. gick ini min första "vägg" o låg i yrsel o ångest några månader, kom på fötter, hade ett kortare jobb på några månader början 07, har aldrig varit så fysiskt sjuk som då, haade hög feber ofta, förkyld o dyl, fick cellförändringar, pojkvännen jobbade i annan stad..o jobbade 11 timmar om dagen i miljö där det var både inne och ute i kylan..inte bra för hälsan. trots att ja verkligen inte mådde bra så körde jag på ( förstår inte det idag) o höll farten uppe. efter detta har jag alltså inte haft ett jobb, har sökt mycket men det faller alltid på något o trots att min dröm o vision är att vara egen, jag har många bra sidor..och älskar att ta i osv..ändå vill ingen ha mig ( så känns det...)
att man dessutom behöver må bra och redan HA pengar för att kunna ta sig nånstans eller kunna låna ( lite överdrivet men endå..)
jag levde på sparade pengar och pluggade sen i 2 år. och sedan 2010 våren så har kroppen o själen inte mått bra, och i 2 år typ var jag inte ens tänkbar att kunna jobba. jag har alltså fått hjälp av mina föräldrar..vilket inte är nån höjdare för självförtroendet när man är vuxen och har klaratr sig själv innan. men jag fick tom flytta hem igen ett tag för jag inte klarade mig själv alls och pojkvännen jobbade exxtremt mkt.
eftersom jag har enskild firma där det i princip har stått still i flera år, haft den vilande en kort period då jag hade a-kassa ) men då jag har valet lägga ner och försöka få hjälp nånstans..får inte ens a-kassa o va tvungen att gå ur då det kostae pengar ja inte har. har just nu inkomst NOLL på riktigt, gått över 29 så får inte ens bostadsbidrag.. ingen kan säga jag kostar samhället nåt på det sättet, men senaste veckan känner jag att all stolthet o prestige e borta..måste få hjälp för vill inte va så här.
har så mycket att ge, men kommer u ingenstans. har hur många kreativa ideer som helst där jag fått bra respons, men de kräver att jag har orken och kraften att hålla farten uppe, att jag har några pengar att börja med. känner att tillit o självförtroendet som börjat svikta på sistone spelar stor roll här, jag har lixom inte nån motivation längre ( o det har typ varit en av mina starkaste sidor...
vet inte ens om nån skulle sjukskriva mig, när inte ens allvarligt sjuka blir det...
usch det känns så hopplöst ibland