Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Typiskt också, hade skrivit en lång och utförlig kommentar på ditt inlägg, men det försvann när jag skulle posta det! ...Här kommer en kort variant iallfall.

Min poäng var att det är farligt att tänka på det sättet som du tänker nu, alltså att du blir lugnare av känslan att det känns mindre idag gentemot hur det var igår. Anledningen är att det är godis för din hjärna som vill bli belöning, om och om igen. Tråkigt nog sätts en negativ spiral på så vis igång, det kommer ju komma en dag då du mår sämre igen, och då kommer du behöva känna känslan av att det blir bättre nån dag senare för att din hjärna ska kunna få ro.

Istället för att lägga fokus och energi på att gå och starta en sån onödig process, försök att lägga fokus på att sluta tänka på hur du mår och känner hela tiden. Jag ska inte säga något kanske, är själv i princip likadan, men tack vare den insikt jag fått efter en lång och gedigen KBT behandling kan jag åtminstone våga vägra falla dit på det tricket som hjärnan försöker spela en.

Och sist, om det skänker dig något lugn i stunden: Ett väldigt vanligt problem/fel som vi hypokondriker gör är att vi antar och förmodar att "vardagsproblem" som huvudvärk, lätt yrsel eller ont i nacken måste vara symptom på något allvarligt. Faktum är att allvarligare sjukdomar nästan uteslutande inte uttrycks i såna besvär, såvida vi inte pratar om en sån huvudvärk eller yrsel att du ligger på toaletten och spyr hela nätterna. Det sagt, jag är inte en doktor och har inte träffat dig så det här är inte en diagnos av dina problem!

Tack! Jag har under en längre tid gått och funderat på hur jag på bästa sätt kan använda mina erfarenheter för att hjälpa andra, kanske har jag börjat hitta en väg nu då.

Jag har haft hälsoångest framför allt det senaste året, men har alltid varit en person med låg tröskel och är lättpåverkad av saker jag läser och hör. För mig var det så att jag mådde sämre och sämre, men precis som ovanstående person (cn770877) visste jag inte riktigt vad det var med mig. Det var först efter att min flickvän tillika sambo tvingade iväg mig till vårdcentralen för att kolla min andning (ja, jag hade haft jätteproblem med andningen under flera månader) som jag tog mig i kragen och gick dit, dock med förväntan att få besked om att något inte stod rätt till inom mig, fysiskt. 

Efter en kort undersökning stod det klart att det handlade om psyket, och på den vägen visade det sig tillslut att jag, precis som det verkar i ditt fall, "hade" GAD. Jobbigt som f*n, men samtidigt skön att sätta en titel på det hela och äntligen kunna börja jobba på att komma tillbaka igen.

På tal om stela leder och fingrar känner jag igen mig till 100%. Så kan jag faktiskt känna än idag ibland, trots att jag vet vad det beror på och utan att stirra upp mig för det. Allt hänger ju samman vet du. Psykosomatiska uttryck tror jag man kallar det, symptom som uppstår på grund av och i samband med psyket, men som yttrar sig fysiskt. Ont i nacken, spänningshuvudvärk, ont i leder, yrsel etc. är alla bra och mycket vanliga exempel på just sådana.

Jag tycker det låter utmärkt att du sökt ditt till vården och hoppas verkligen att du får träffa någon som den personen som jag hade tur att träffa. Fortsätt gärna ställa frågor och kom med tankar och synpunkter under tiden så ska du se att du kommer må bra mycket bättre för var dag!   

är du också räddd för att nåt ska hända hela tiden, när det var som värst för mig åkte jag in med ambulans flera ggr , o fortf idag läser jag ibland upp dörre n o porten utifall jag skulle behöva ringa 112, d är hemskt att leva så . känner igen det du skrev med svårt att hålla uppe huvet

Allt började för ca 6 år sen och hållt på till och från och faktiskt kunnat lägga ihop mitt mående med mina järn depåer! Mina symtom är:
Spänningar i kroppen
Extra slag på hjärtat
Illamående
Panik attacker
Ständig oro
Ständig nervositet
Ängslig
Orkeslös
Svag speciellt i benen
Frustration
Hjärndimma
Yrslig
Spänningar i huvudet
Ont i axlar
Kallsvettig
Stressblåsa
Grå syn eller hur jag ska förklara
Känns som allt går i slowmotion
Ingen lust
Ingen matlust
Tungt att andas
Ont i bröstet
Ont i magen
Ont i hjärtat
Känslig för mycket ljud
Blir störd av att ha saker i ansiktet (hår som hänger eller glasögon)
Tror att jag ska dö
Har nog missat en hel del, men kämpar med ett par symtom varje dag och knäpp som man är så när jag inte känner av något, så börjar jag tänka att va skönt att jag är helt fri idag och då börjar det, tänk hur mycket man kan styra kroppen med hjärnan. Minsta lilla sak som hugg i hjärtat, ont i bröstet, ont i armen, magen eller huvudet. Triggar igång min dödsångest, oftast på kvällarna. Har en underbar man som jobbar varje vardag och vet att jag kan ringa till om det är något och för det mesta kommer han hem då! Det är något s om håller ångesten lite borta, att det är min trygghet! Har även fantstika barn som håller mig sysselsatt! Det värsta av allt är att jag saknar mitt gamla jag, bekymmersfri! Idag måste jag ha min mobil med överallt för att kunna få tag på min trygghet! Men det jag kan säga nu är att jag faktiskt känner mig starkare än jag gjorde innan, för idag blir varje dag en kamp! Dock inte på ett bra sätt! Som jag förklarade för det flesta att det tog mig över 20 år att bygga upp min kropp och psyke och det tog 1 sekund för allt jag byggt upp att rasa, när det var som värst fick jag panik attacker flera ggr per dag och kunde startas av en nysning eller högt ljud eller ett litet sendrag! Har aldrig ätit tabletter utan mitt motto har varit; varför skjuta upp problemen istället för att försöka lösa det! 08 mådde jag skit första gången och höll i sig något år, haft lite smått ibland 10-13 och nu 13 kom det tillbaka som ett slag i magen! Men kämpar mig uppåt igen med järn och mycket mys med familjen :)

Usch :( aldrig roligt när det händer och vi är Så lika :) när jag har en riktigt attack så kan jag inte göra något heller, blir sittande i min bubbla! Fick en attack på motorvägen en gång och har så svårt att köra motorväg nu..bara att veta att jag ska köra där ger mig värsta ångesten, när jag gick en promenad en gång har jag fått och har svårt att gå på promenad nu! Man låser sitt liv och jag verkligen hatar det. Jag undviker det mesta som får mig att känna ångest, men dagar som är bra klarar jag av det mesta. Samma så undviker jag filmer med spänning eller action det blir för mycket för mina nerver och egentligen älskar jag thriller :/ jag behöver verkligen små utmaningar för att ta mig framåt, stora steg för mig är små steg för människor som inte har ångest! Det som är bra är att utmana sig när man har "bra" dagar...men vet så väl att det iallafall är så svårt, min högsta önskan är att se framåt och klara av allt!

Hur gör du rent praktiskt då, för som jag skrivit tidigare har jag en gång lyckats komma ur min ångest o oro, genom trots mod och nåt som jag uppenbarligen saknar nu..
för det är så mycket svårare för mig nu, kanske för jag mått sämre denna gång och det pågått under längre tid, men att ju st detta ska bli synkroniserat värre ju bättre annat blir.. är så märkligt enligt mig.
uppskattar gärna tips från dig som kommit ur det, eller iaf är på väg :)

Har gjort det :) och när jag har med nån i bilen så går det bra, men sen när jag är själv så nej! Herregud denna cancer, jag har cancer lite överallt ibland! Tror cancer började med när jag hittade knölar i brösten och gick på utredning för det, men det var bara fettknölar! Som jag känner på ofta för att vara säker på att det inte kommit en ny! Precis som du säger att man tänker såna tankar när folk är sjuka på riktigt och det kan få mig att må lite dåligt! Men sen kommer tankarna; varför skulle det inte hända mig! Och det handlar nog om att det är många i våran närhet som haft cancer!