Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

För min del började allt med bara yrsel. Den blev värre och värre och gjorde så att jag till slut inte ens kunde köra bil. Ju fler tester läkarna tog som inte visade på något tokigt desto mer orolig blev jag såklart. De kollar ju alltid de "ofarliga" sakerna först tänkte jag.
Efter hand smög olika symptom på mig; hjärtklappning, illamående, dålig blodcirkulation i framförallt tårna, ångest, sömnproblem, gråtattacker, likgiltighet, nedstämdhet, tappade förmågan att känna glädje över saker o se fram emot/längta till saker, den enklaste vardagssyssla blev jättejobbig att utföra, och skulle jag åka o handla var jag tvungen att förbereda mig många timmar innan. Jag som alltid varit väldigt social o älskat att umgås med kompisar stängde in mig o kom med dåliga ursäkter hela tiden för att slippa träffa någon.

Hela tiden kände jag ju att jag hade blivit riktigt farligt deprimerad (hade t.o.m. tankar på att avsluta mitt liv vissa dagar) och förstod att jag behövde hjälp med den biten, men jag kunde ändå inte (och kan fortfarande inte) släppa den biten att det ju började med bara yrsel och att yrseln skulle bottna i något annat.
Det har nu gått flera månader, och jag är ledsen att behöva säga att jag fortfarande står kvar på ruta ett. Sjukvården vet inte vad de ska göra med mig, tabletterna jag fått utskrivna har bara gjort mig sämre, jag gråter mig igenom dagarna och är konstant yr och illamående all vaken tid på dygnet.

Jag hoppas att jag genom att gå bakåt här och läsa ska kunna hitta några inlägg där jag kanske känner igen mig lite, och att det kan underlätta lite för mig i min kamp för att få tillbaka mitt liv. 

Yribollen ville bara säga att jag har likadant :( vidrigt! 

KRAM! 

Åh stor kram till dig med Emmy!

Har suttit och läst lite inlägg och insett att jag ju har missat en hel del symptom:
ont i bröstet (vänster sida),
värk i ena armen (vilken arm varierar),
tinnitusen jag haft sedan tonåren har blivit 1000 ggr värre,
annan form av öronsus och brus flera ggr per dag,
tryckkänsla i huvudet, ihålig "metallisk" känsla i huvudet när jag går med skor på eller på hårt underlag, spänningar och värk i nacke, axlar, skuldror och ryggslut,
magkatarr, endo-värken har blivit värre, mag/tarmproblem, kramper, diarré, "nervös mage",
restless legs och andra myrkrypningar i hela kroppen vid sänggående,
högt blodtryck (speciellt undertrycket) hög vilopuls,
håravfall, psoriasisen har blivit värre i hårbotten,
ihålig i ögonen (kan bero på den störda sömnen) och glåmig i hyn.

Alla dessa symptom går ju inte ens att rabbla upp till en läkare, då vet de väl ännu mindre i vilken ände de ska börja.
Ni som först trott på något fysiskt fel, vilka tester fick ni göra?
Jag har knappt fått göra några tester alls, det enda de gick med på utan att tveka var sköldkörtelprov, på grund av min nära släkts historia med giftstruma osv, men det provet visade "fint" sa läkaren. 
Blev skickad till öronmottagningen trots att jag "visste" att yrseln inte berodde på några kristaller i öronen eller liknande, har man haft problem med dem många ggr tidigare så känner man ju igen den sortens yrsel som jag försökte förklara, men men. Fick iallafall bekräftat, som jag trodde, att allt i öronen såg bra ut, och det var inget fel på min hörsel, trots tinnitus och öronsus...

Efter det visste de inte riktigt vad de skulle göra med mig, så de skrev ut en antidepressiv (Sertralin) och bad mig "återkomma om inte besvären försvann"... Jag gick hem helt knäckt.... Detta är en månad sedan nu och sista veckan har det bara blivit värre o värre, igen.

Jag står snart inte ut mer. Försökt ta kontakt med samtalsterapeuter, pratat in på telsv men de har ej återkopplat till mig.

Jag krävde röntgen av skallen och nacke.. visade inget . Öronmottagningen: kollade noggrant öron osv.. visade inget. Kollade sköldkörteln , den var ok den med. 

Fick en viss hjälp av sjukgymnast, spänningarna släppte i nacken , skulderbladen ( iaf för stunden ) har du fått träffa sjukgymnast??

Jag vet inte hur du har det men för mig är det mer yrsel/ostadighetskänsla när jag rör på mig. Ligger jag still så känns det ok. Skumt?! 

Ska börja med sertralin i morgon igen.. åt de tabletterna för några år sedan och blev bättre så bra att jag kunde sluta. Men nu är det tydligen dax igen :( 

Äter lergigan vid behov men blir så trött av dom att jag bara vill sova hela tiden... 

Just det, håravfall och psoriasis har jag med!

Åh precis samma sak här, Emmy, jag blir yr av alla rörelser, även ögonrörelser, när jag är i upprätt ställning (sittande, stående, gående). Blir visserligen yr på kvällen när jag precis gått o lagt mig också ibland, men då är det lägesyrsel jag känner, inte den där ostadighetsyrseln som alltid finns där när man är uppe.

Ska ta kontakt även med sjukgymnast nu tänkte jag, då det bara blir värre o värre i rygg o nacke.

Skallröntgen gjordes på mig i höstas pga en hjärnskakning, så de ser ingen anledning att göra ännu en så pass kort tid efter, vilket jag iofs kan förstå.

(Mina symptom har ingenting med hjärnskakningen att göra, då jag var helt symptomfri länge däremellan innan yrseln började.)

Varit utan ångesten i några månader nu.. men ha dessa jäkla extraslagen på hjärtat :( och om jag känner dom ofta så känner ja att ångesten kommer krypandes... börja bli så jäkla less på de hära! VARFÖR började hjärtat skå dubbelslag efter graviditeten VARFÖR åkte jag på ångest efter graviditeten! !? Varför slå inte hjärtat normalt nu när ja varit utan ångest attacker ... vart hjärtat så här utav ångesten !??? Åååh ja bli tokig snart :(

jag vill bara bli bra som förut ... få vara glad och kunna sluta tänka på tänk om ja dör ... jag vill ha samma glädje ja kände innan graviditeten ! Nu är pojken 1 år och 3 månader och ja ha haft extraslag snart i ett år :( och känner ångesten ibland .. är ju bara 23 år :/

När jag är stressad och har mycket att tänka på ett tag och som jag då samtidigt får ångest för att jag kanske inte hinner med vissa saker, då kan jag få utslag i ansiktet. Röda prickar som kliar på kinderna, bli rödmosig och sen tappar jag mycket hår! torrt och slitet blir mitt hår,

Hej!

Efter att ha googlat runder och läst en massa inlägg under snart 8 månaders tid känner jag att jag måste skriva av mig lite nu.

Det började när jag var 19 år med ett anfall där jag mådde dåligt i ett halvår. Minns inte så mycket av det mer än att jag hade ont i alla muskler i hela kroppen, hade så spända vader så jag knappt kunde gå, det brände överallt i hela kroppen. Det höll på till och från under ett halvårstid.

Ett halvår senate fick jag problem med vaderna, kunde knappt gå då heller, ryckte i musklerna i vaderna och höll på.

Nu några år senare trillade symtomen tillbaka. Det kom efter en stressig period av uppsatsskrivande, svek av en person jag älskade och helt enkelt en massa press från ett nybörjat jobb. Det började med att jag kände mig konstig i huvudet och jag hade spring/muskelryckningar i vaderna KONSTANT! Visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde inte ligga still i soffan, kunde inte ligga still på stranden eller slappna av på något sätt överhuvudtaget. 3 veckor efter symtomen kom fram åkte jag på semester till Barcelona, pang! inga symtom på hela veckan. Samma kväll jag kommer hem och sitter på en restaurang så börjar det rycka och hålla på i benen igen.
Jag försöker stå ut ett tag och tänker att det går över men det släpper inte. Börjar söka läkare som tar samma blodprov som förra gången bara för att utesluta några brister. Dessa kommer tillbaka perfekta, förutom minimal brist på salt. Försöker stå ut igen, börjar äta magnesium, järn, vitaminer med mera men ingenting hjälper.
Går tillbaka till läkaren och säger att jag inte står ut. Får till svar att vissa människor har det så och man kan inte göra någånting åt det. Börjar gråta av frustration och får parkinsonmedicin utskriver för att "lugna nerverna".
Står ut lite till, efter tre veckor så hjälper den medicinen inte heller. Börjar utveckla en massa hälsoångest samtidigt under denna perioden då jag är säker på att jag har MS. Har googlat förmycket och insett att många symtom stämmer inte på mig. Framförallt att detta har kommit i perioder. Inser att jag har haft synbortfall med mera och är nu helt säker på att jag har det.
Skriver en egenremiss till en neurolog, får komma dit på en vecka. Berättar om mina symtom och gör lite tester. Min kropp fungerar precis som den ska och eftersom det sitter ganska koncentrerat i vaderna är han säker på att det inte är någonting. Han frågar mig vilken sjukdom jag är rädd för, jag lyckas få fram MS och han skickar mig på en MR hjärna för att utesluta det för min skull.
Efter en månad ungefär får jag synbortfall på jobbet. Känner frustration över att inte få hjälp så blir körd till akuten. Blir inlagd där av en underbar läkare som förstår hur jag mår, gör en ögonbottenröntgen som ser perfekt ut, samt en CT som inte visade någonting. Får åka hem igen och nu börjar det komma andra symtom. Det pirrar i fingertoppar och i fötter, jag känner brännande känsla på huden, det rycker i nerverna i foten, ögonlocket rycker i nån månad, mitt pekfinger rycker konstant, det bränner på båda insida lår, ryggen somnar och det känns som att någon sköljer varmvatten över mitt ben. Nu är jag BOMBsäker på att jag ska dö.
Efter många om och men får jag komma på MR röntgen och nu för snart 2 veckor sen så fick jag reda på att min hjärna ser perfekt ut, den var utan anmärkning. Neurologen är 100% säker på att jag inte är sjuk. Får även samma dag komma till en KBT terapeut som är 100% säker på att jag lider av hälsoångest, framförallt eftersom mina ursprungssymtom inte har tecken på någon allvarlig sjukdom. Just nu försöker jag jobba med mig själv. Har helt klart återfall när jag mår dåligt och tror att jag ska dö, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Mitt tips till alla är att inte googla. Hade jag inte googlat hade jag troligtvis inte mått så dåligt som jag gör idag och det hade inte hunnit gå så långt som det har gjort. Troligtvis var mina muskelryckningar stressrelaterade eftersom de alla gånger har kommit i perioder av stress och lite sömn. Jag lyckades framkalla symtom av att läsa om de, fruktansvärt! Och ska jag vara ärligt trodde jag inte ens att det var möjligt! Nu ser jag fram emot friskare tider och att få må bättre så småningom med hjälp av KBT och att bara ta hand om mig själv. Jag är 24 år gammal, detta händer i ALLA åldrar!!

Hoppas ni läser och att det inte var för långt, ingen är ensam!!

Kram på er!